Genanalys kan ge bättre behandling av depression

12 januari 2018
Artikel från Karolinska institutet
Ämne: Hälsa & medicin

När SSRI-preparat inte fungerar mot depression kan det bero på variationer i en viss gen. Det gör att en del patienter får för höga och andra för låga doser medicin. Med en dosering baserad på patientens specifika genuppsättning skulle behandlingsresultatet kunna förbättras markant, menar forskare vid Karolinska institutet.

Det är variationer i den gen som kodar för enzymet CYP2C19 som gör att en del patienter får fel dos av läkemedlet escitalopram, visar studien från Karolinska Institutet och Diakonhjemmets Sjukhus i Oslo.

När depression behandlas medicinskt är selektiva serotoninåterupptagshämmare, SSRI, den vanligaste typen av läkemedel och av dessa används escitalopram mest kliniskt. Men behandlingsresultatet med escitalopram begränsas i dag av att en del patienter inte svarar så bra på medicinen, medan andra får biverkningar som gör att de slutar ta läkemedlet.

Individualiserad läkemedelbehanding
För att kunna individualisera läkemedelsbehandlingen bättre försöker forskare hitta genetiska biomarkörer som kan identifiera hur väl medicinen fungerar på olika individer.

I den nya studien forskarna upptäckt att de som har en variant av genen som ger ökat uttryck av det enzym som omsätter escitalopram i levern (CYP2C19), får för låga escitalopramnivåer i blodet för att det ska ha effekt på depressionen. Och att patienter med en defekt CYP2C19-gen får för höga läkemedelsnivåer.

En tredjedel av patienterna får fel dos

Av de 2 087 personer som studerats handlar det om totalt en tredjedel av patienterna som antingen fick för höga eller för låga nivåer av läkemedlet.

Intressant nog fann forskarna att 30 procent av patienterna med genvarianter som åstadkom för hög eller för låg nivå av enzymet slutar behandlingen med escitalopram och övergår till andra preparat inom ett år. Endast 10-12 procent av patienter med den vanliga genotypen bytte medicin.

– Vår studie visar att genotypning av CYP2C19 skulle kunna vara till stor klinisk hjälp för att individualisera dosen escitalopram så att man uppnår en totalt bättre antidepressiv effekt för patientern, säger professor Magnus Ingelman-Sundberg vid Institutionen för fysiologi och farmakologi på Karolinska Institutet.

– Eftersom CYP2C19 medverkar i nedbrytningen av många olika SSRI-preparat är fynden också applicerbara på andra typer av antidepressiva läkemedel,

Artikeln:
Impact of CYP2C19 Genotype on Escitalopram Exposure and Therapeutic Failure: A Retrospective Study Based on 2,087 Patients. Marin M. Jukic, Tore Haslemo, Espen Molden, Magnus Ingelman-Sundberg. The American Journal of Psychiatry.

Kontakt:
Magnus Ingelman-Sundberg, professor vid Institutionen för fysiologi och farmakologi, Karolinska Institutet, magnus.ingelman-sundberg@ki.se, 08-524 877 35, 070-601 75 90