Förstelärare bidrar till att inspirera sina kollegor, men deras roll som ledare tenderar att osynliggöras. De drar sig även för kritiska diskussioner om undervisningen, visar en avhandling.
I Sverige finns idag cirka 15 000 förstelärare, där många har i uppdrag att leda sina lärarkollegor. En avhandling vid Umeå universitet har nu tittat på hur detta ledarskap praktiseras i vardagen på skolor. Studierna undersöker också hur förstelärarnas möjligheter att leda främjas och begränsas.
– Med anledning av den kritik som uttryckts mot karriärreformen och att tidigare forskning visat att det finns ett motstånd inom lärarkåren mot att ledas för kollektiv undervisningsförbättring ville jag undersöka hur förstelärare gör när de leder sina kollegor för lärande, säger forskaren Frida Grimm vid Umeå universitet.
Riskerar bli “elefanten i rummet”
Resultaten i avhandlingen visar att lärare, förstelärare och rektorer ofta är starkt påverkade av normer som uttrycker att alla lärare är lika skickliga och ska styra över sin egen undervisning. Det här kan leda till att förstelärares ledarroll, funktion och praktiker osynliggörs och att de förvandlas till ”elefanten i rummet”.
– Flera förstelärare i mitt forskningsprojekt har uppdrag där de förväntas att leda kollegor i kollegialt lärande. Trots oklara förutsättningar klarar dessa förstelärare av att bygga trygga och inspirerande lärandekulturer som stimulerar lärares individuella reflektioner om undervisning och som inspirerar dem att använda specifika, konkreta metoder i sina klassrum, säger Frida Grimm och fortsätter:
– Däremot tenderar förstelärarna att undvika att föra kritiska diskussioner om lärande och undervisning, att utmana sina kollegors förståelser av lärande och undervisning och att bygga kollektivt lärande där lärare utvecklar en gemensam undervisningspraktik. För att främja elevers lärande behöver förstelärare ta ett större ledarsansvar. Det kan också behövas förhandlingar kring vad det innebär att vara en lärande lärare och att ledas av lärarkollegor.
Bättre förståelse för ledarskap behövs
En slutsats av forskningen är att lokala skolaktörers förståelse av lärarledarskap skulle behöva nyanseras, utmanas och utvecklas, menar Frida Grimm.
– Ledare behöver hantera lärande som både individuellt och kollektivt, konkret och abstrakt, bekräftande och utmanande, och jag tror det behövs medvetna val och förändringar på alla organisationsnivåer för att tillvarata lärarledares kapacitet, säger hon.
Problematiskt när skolor osynliggör rollen
Hennes forskning pekar på vikten av att aktörer inom skolan behöver vara medvetna om normer och praktiker som påverkar deras verksamhet.
– Jag menar att det blir problematiskt när skolor försöker undvika spänningar genom att osynliggöra förstelärares funktion och praktiker då detta skapar nya spänningar och begränsar ledarskap för lärares lärande. Min förhoppning är att avhandlingen ska bidra till samtal i skolorna om hur de själva explicit och implicit konstruerar lärarledarskap i sina skolkontexter, varför de gör som de gör och hur detta i slutändan påverkar elevernas lärandeprocesser. I dessa samtal bör rektorer och skolchefer inkluderas, säger Frida Grimm.
Avhandling:
Ledarskap för lärares lärande – Förstelärare som lärarledare, Umeå universitet
Kontakt:
Frida Grimm, doktorand vid pedagogiska institutionen och centrum för skolledarutveckling, Umeå Universitet, frida.grimm@umu.se
