Artikel från Lunds universitet

När små barn ska börja förskolan är inskolningen viktig, men hur bör den gå till? Forskare har nu fått en bild av hur förskolestarten ser ut i praktiken.

I Sverige går de flesta tvååringar i förskola och personalen blir tidigt viktiga vuxna i barnets liv. Under inskolningen knyts familj, barn och förskolepersonal ihop för första gången och det är viktigt att den fungerar bra för alla inblandade.

Inskolningen betonas i förskolans läroplan, men där står inget om vad en god introduktion är eller hur den bör gå till. Nu har forskare i utvecklingspsykologi vid Lunds universitet gjort en stor undersökning bland förskolepersonal och fått en bild av hur det ser ut i praktiken.

Föräldraaktiv eller traditionell inskolning

Baserat på svar från 535 anställda på förskolor i olika delar av Sverige, har forskare med en statistisk säkerhet visat hur introduktionen till förskolan organiseras.

– Det finns i princip två olika modeller för introduktionen till förskolan, säger Elia Psouni, docent i utvecklingspsykologi och som lett projektet.

– Den ena är den “traditionella modellen” som i snitt innebär ungefär tio dagar och en gradvis introduktion med inledningsvis korta dagar, cirka 2,5 timmar per dag. Den andra är den ”föräldraaktiva modellen” som varar färre dagar totalt – ungefär sju dagar men med flera timmar per dag, cirka 4 timmar.

Fokus på relation med familjen

Oavsett inskolningsmodell svarade två tredjedelar av deltagarna att antalet barn som skolas in samtidigt varierar från gång till gång.

Flexibilitet och fokus på relationer med familjen ansågs viktigt, visar studien. Detta är glädjande, menar forskarna, som också undersökt hur förskolorna gör för att stötta detta viktiga relationsbygge.

– Den föräldraaktiva modellen bjuder in föräldern att vara med i alla vardagsaktiviteter under introduktionen. Föräldern sitter med, leker med, hjälper barnet under matstunden, vilostunden, och man menar att detta ger föräldrar trygghet, vilket smittar av sig positivt på barnet, säger forskaren Martina Andersson-Søe, doktorand vid institutionen för psykologi vid Lunds universitet.

Flicka sitter i en stol och leker
Bild: Tanaphong Toochinda/Unsplash

Separationer orsakar stress

Barn i nya och okända situationer håller sig gärna i närheten av föräldern. Separationer från föräldern orsakar stress hos barnet.

– Baserat på våra tidigare kunskaper om barnutveckling kan en förälder som placeras mer i bakgrunden under introduktionen uppmuntra barnet att utforska själv. Det kanske ger möjlighet till flera tillfällen att interagera med personalen på egen hand. En gradvis separationsprocess ger kan barnet möjlighet att öva på och lära sig att föräldern kommer tillbaka, en tanke som barn vid behov också kan trösta sig med under dagen på förskolan, säger Elia Psouni.

Barn leker med klossar

Två tydliga sätt för inskolning

Studien har etablerat att det finns två tydligt åtskilda sätt att göra inskolningen och att de varierar inte bara när det gäller antal dagar och timmar per dag, utan också i hur personal resonerar kring förälderns roll.

– Vi vet dock ännu inte om förälderns roll under introduktionen har en avgörande betydelse för barnets relation till förskolepersonal och mående, säger Elia Psouni och fortsätter:

– Andra faktorer kan spela in, inte minst barnets tidigare erfarenheter med sina föräldrar, och andra familjerelaterade faktorer. I en ny studie som vi nyss har påbörjat lägger vi därför fokus på just förälderns roll under introduktionen.

Ni har undersökt hur inskolningarna går till i praktiken på Sveriges förskolor. Kan ni också säga något om vilken längd på inskolningen som är att rekommendera?

– Frågan är komplex. Olika barn behöver olika lång tid för att lära sig mönstret av separationer på morgonen, samt lära känna, acceptera och kunna känna trygghet och tröstas av förskolepersonalen. Vår kommande studie kommer att kunna ge ett bättre svar på detta, men annan forskning tyder på att generellt är en längre inskolning bättre än en kortare. Och att kunna anpassa längden till det individuella barnets och familjens behov är nog viktigare än att ha ett protokoll att följa.

Text: Ulrika Oredsson

Studie:

Studien gjordes inom ramen för ett större projekt om barns utveckling av anknytning, trygghet, och socioemotionell anpassning, av Martina Andersson Søe, doktorand och leg. psykolog, Elinor Schad, fil.dr, specialistpsykolog och Elia Psouni, docent i utvecklingspsykologi, leg. psykolog och projektledare.

Transition to Preschool: Paving the Way for Preschool Teacher and Family Relationship-Building, Child & Youth Care Forum.

Kontakt:

Elia Psouni, docent i utvecklingspsykologi, Lunds universitet,elia.psouni@psy.lu.se

Artikeln är en återpublicering från Lunds universitets webb.

Nyhetsbrev med aktuell forskning

Visste du att robotar som ser en i ögonen är lättare att snacka med? Missa ingen ny forskning, prenumerera på vårt nyhetsbrev!

Jag vill prenumerera