Personal i förskolan tolkar centralt ord på olika vis

Begreppet “undervisning” har en framträdande plats i den senaste versionen av läroplanen för förskolan. Det är ett ganska nytt ord i förskolans yrkesspråk, enligt doktoranden Jenny Henriksson som har forskat om begreppet.

Pratade inte om det

– När jag själv började arbeta inom förskolan så hade man förstås aktiviteter som sångsamling, pyssel och utevistelse. Men vi pratade aldrig om varför vi gjorde det och vilken inverkan det hade på barnen – det togs för givet att det bidrog till deras utveckling.

Jenny Henriksson säger att pedagoger i förskolorna traditionellt har varit skeptiska till begreppet “undervisning” då det ofta förknippats med en bild av en vuxen som förmedlar ett förutbestämt innehåll, ofta över huvudet på barnen.

– Denna bild väcker farhågor om en slags ”skolifiering” som man länge velat undvika och skydda de yngre barnen från.

Många olika förståelser av “undervisning”

Men sedan begreppet “undervisning” skrevs in i läroplanen har rektorer och pedagoger tvingats förhålla sig till det. I sin forskning har Jenny Henriksson intervjuat förskollärare om hur de förstår begreppet, som hon sedan tidigare vet rymmer många tolkningar.

– Jag visste att det fanns många steg mellan ytterligheterna, men jag blev överraskad över hur många olika förståelser och sociala konstruktioner som framträdde. Undervisning beskrevs ibland som responsiv, ibland som relationell, ibland snarare som utforskande eller en lekfull interaktion.

Hon menar att de olika förståelserna av begreppet undervisning också har inverkan på hur pedagogerna arbetar på förskolan.

– Det är skillnad på att betrakta undervisning som en instruerande kunskapsförmedling eller en demokratibärande insats. Det påverkar hur pedagogerna planerar aktiviteter, och får konsekvenser för barnens utveckling och lärande.

Olika sociala konstruktioner

Jenny Henriksson fann att definitionerna bottnade i olika sociala konstruktioner – sätt att, utifrån kulturell och social kontext, beskriva samhället och omvärlden.

– Ofta är de sociala konstruktionerna osynliga och tas för givet; ”på vår förskola gör vi såhär”, eller ”i den västerländska kulturen gör vi så här”. Samtidigt sker ständiga förändringar. Vi har ju inte samma syn på barn eller på förskolan i dag som på 1830-talet. Inte ens samma syn som på 1990-talet!

Ger självkänsla

Undervisning har fått en allt mer positiv klang i förskolan, konstaterar Jenny Henriksson. Flera intervjupersoner beskriver hur begreppet ger en viss självkänsla och status åt yrket. Som en av dem uttryckte det: ”Jo, banne mig, jag bedriver undervisning”.

Jenny Henriksson hoppas att hennes forskning ska möjliggöra fler diskussioner om varför man “gör som man gör” i förskolan. Hon hoppas också på fortsatta diskussioner om undervisning som social konstruktion – diskussioner som utgår från förskollärares erfarenheter av och förståelser för begreppet.

– Studien bidrar också med kunskap som möjliggör förändring av praktiken genom att lyfta fram hur viktigt det är att fortsätta tala om begreppet undervisning och förskolans undervisningspraktiker.