Bild: Kajetan Sumila, Unsplash
Artikel från Umeå universitet

Den här artikeln bygger på ett pressmeddelande. Läs om hur redaktionen jobbar.

Sverige har sedan länge en kommunikativ inriktning på undervisningen i främmande språk. Trots detta har eleverna svårt att nå avsedda nivåer i spanska, särskilt i muntlig språkfärdighet. Hur kan det komma sig?

En studie från 2020 visar att elever i spanska som främmande språk skriver bättre än de pratar, men att de inte nådde upp till förväntad nivå i någon av färdigheterna efter årskurs nio. Berit Aronsson, som står bakom studien, har i två nya studier undersökt möjliga orsaker till detta och till de svaga resultaten.

– Det som undersökts är hur väl övningstyper i läromedel och klassrumsaktiviteter stämmer mot den kommunikativa språksyn som finns i styrdokumenten, säger Berit Aronsson och fortsätter:

– Resultaten från de här studierna visar att spanskundervisningen löper risk att vara baserad för mycket på skrivet språk, även när eleverna tränar på att prata, och överlag för mycket på övandet av språkliga strukturer, vilket kan vara en bidragande orsak till att eleverna får svårt att nå avsedda nivåer.

Vissa saker sticker ut

På frågan om något förvånat i de resultat som studien visar, säger Berit Aronsson att trots att vi i den svenska styrdokumenten sedan länge har kommunikativt inriktad språkundervisning, så är en stor andel av övningarna, i både läromedel och i klassrummet baserade på ett strukturellt synsätt, där språket övas mekaniskt utanför sitt kommunikativa sammanhang.

– När eleverna själva får rapportera vad de mest och minst gjort i klassrummet i spanska som främmande språk så har de övervägande övat på språkliga strukturer och mer sällan på kommunikativa situationer.

– Det som också sticker ut är att den övervägande delen av de muntliga övningar som elever rapporterar att de oftast gjort bygger på stöd från skrift, till exempel läsandet av en dialog, högläsning av glosor eller liknande.

– Med tanke på att den praktiska användningen av kunskaper i främmande språk oftast är muntlig och då utan stöd av skrift, så vore vi mer gynnade av att träna på den formen också i skolan.

Vad ser du som lämplig tillämpning av resultatet?

– Jag hoppas de här resultaten ska kunna tjäna som en väckarklocka för både lärare och inlärare i främmande språk, så att man börjar fundera över hur balansen ser ut mellan formbaserade och kommunikativa övningar i klassrummet, och att man reflekterar över den muntliga färdighetsträningen: använder vi skriftspråk som stöd också när vi tränar på att prata i skolan?

Berit Aronsson säger vidare att skolan inom västerländsk tradition har till stor del historiskt handlat om alfabetisering, om att lära sig läsa och skriva. Och att det här synsättet genomsyrar även främmandespråksundervisningen, kanske utan att vi tänker på det.

– Mycket av det vi gör i klassrummet bygger på skriftspråk, och elever är så vana vid detta att de ofta är beroende av att få titta på skrivna exempel.

– Men språk är i grunden talat, och när det handlar om att lära sig främmande språk kan vi vara mer uppmärksamma på att försöka renodla den muntliga formen, för den behöver få övas utan att vi smyger in skrift på olika sätt. Åtminstone som ett slutligt mål med vårt muntliga övande.

De tre delstudierna visar att:

Delstudie 1:

  • Svenska elever i spanska når generellt inte upp till förväntad nivå, nivå A2 i Gemensam europeisk referensram i språk, efter åk 9.
  • Nivå A2, som är en grundläggande språknivå, uppnås inte enligt europeiska bedömare trots att eleverna enligt det svenska betygssystemet uppnått denna nivå.
  • Denna studie bekräftar resultat från en stor europeisk studie, Internationella språkstudien 2011, där svenska elever i spanska som främmande språk presterade sämst av deltagande länderna.
  • När individuella kunskapsprofiler analyseras är eleverna oftast bättre på att skriva än att prata, men nivån ligger generellt under A2 i båda färdigheterna.

Delstudie 2:

  • Läroböcker i spanska har en övervikt på övningar där språkliga strukturer tränas och inte på kommunikativ färdighetsträning.
  • Övningar som syftar till muntlig språkfärdighetsträning bygger ofta på inblandning av skriftspråk, även om övningen presenteras som muntlig.

Delstudie 3:

  • När eleverna själva får rapportera vad de mest och minst gjort i klassrummet i spanska som främmande språk så har de övervägande övat på språkliga strukturer och mer sällan på kommunikativa situationer.
  • Den övervägande delen av de muntliga övningar som elever rapporterar att de oftast gjort bygger på stöd från skrift, till exempel läsandet av en dialog, högläsning av glosor eller liknande.
  • Sammanfattningsvis visar projektet att spanskundervisningen löper risk att vara baserad för mycket på skrivet språk och för mycket på övandet av språkliga strukturer, vilket kan vara en bidragande orsak till att eleverna får svårt att nå avsedda nivåer, särskilt i muntlig språkfärdighet.

Vetenskapliga artiklar:

Kontakt:

Berit Aronsson, universitetslektor vid institutionen för språkstudier, Umeå universitet, berit.aronsson@umu.se

Nyhetsbrev med aktuell forskning

Visste du att robotar som ser en i ögonen är lättare att snacka med? Missa ingen ny forskning, prenumerera på vårt nyhetsbrev!

Jag vill prenumerera