10 oktober 2022

Kvinnor vill rekonstruera klitoris men vården är skeptisk

SexualitetMänskliga rättigheterVåld mot kvinnor

Artikel från Högskolan i Gävle

Den här artikeln bygger på ett pressmeddelande. Läs om hur redaktionen jobbar.

Könsstympade kvinnor kan få ett bättre sexliv efter en så kallad klitorisrekonstruktion. Men vården har en mer skeptisk syn på ingreppet än kvinnorna har, visar forskning.

Det finns i huvudsak två typer av operationer för könsstympade kvinnor: Öppningsoperationer, för kvinnor som har blivit hopsydda, samt klitorisrekonstruktioner.

Vad gäller klitorisrekonstruktion upplever många kvinnor att ingreppet har stärkt deras självbild och förbättrat sexlivet, enligt forskning.

Kvinnor får symbolisk upprättelse

– Många kvinnor som söker klitorisrekonstruktion hoppas på någon form för symbolisk upprättelse, de känner att könsstympningen är en form av brott, säger Malin Jordal vid Högskolan i Gävle.

Hon har gått igenom forskningen på området och intervjuat könsstympade kvinnor som har sökt hjälp i vården.

– Ingreppet har en stor psykologisk betydelse då kvinnornas självskattning förbättras vilket i sin tur leder till att de är mer bekväma sexuellt.

Vården ser risker

Vårdpersonalen är emellertid rädd för risker med klitorisrekonstruktion, visar forskningen. Många anser att operationerna gör mer skada en nytta eftersom kirurgen kan komma åt nerver som påverkar kvinnornas känsel negativt till följd av operationen. Vårdpersonal är överlag också skeptisk till att en operation kan öka kvinnornas möjligheter till ett bättre sexliv.

– Vården fokuserar på medicinska risker och medicinskt resultat och inte på det psykologiska. Man vill så klart skydda kvinnorna, men riskerar också att ta ifrån dem deras eget perspektiv, säger Malin Jordal.

Öppningsoperationer rekommenderas

Så kallade öppningsoperationer, som kan vara aktuella då en kvinna stympats och därefter sytts ihop, rekommenderas av WHO och av läkarorganisationer i Sverige och andra länder. Vården vill få operationerna gjorda så snabbt som möjligt. Men kvinnorna vill oftast vänta med dem till strax innan de får barn, visar forskningen.

– För många har det blivit en del av deras identitet att vara hopsydda, och de är oroliga för hur operationen ska påverka dem socialt och att den ska få inverkan på deras äktenskap. De är dessutom vana vid att det ser ut på ett visst sätt, och att operationen ska göra att det inte blir bra estetiskt, säger Malin Jordal.

Bättre dialog är nödvändig

Ett annat resultat av forskningen är att dialogerna mellan patienter och vårdpersonal före och efter operationer behöver förbättras. Något som skulle underlätta, enligt Malin Jordal, är att patienter och läkare bygger upp en mycket tydlig vårdplan tillsammans.

– Människor är komplexa och det här är intima ingrepp som är extra känsliga. Inför operationen behöver patienterna tydligt få veta vad som ska ske, och det krävs mer ingående uppföljningar när ingreppet är genomfört. Man behöver fråga kvinnorna vilken nytta de haft av operationen och om vården bör förändras.