I ett projekt har lärare utrustats med sensorer för att visualisera hur de rör sig i klassrummen. Målet är att ny teknik ska ge dem en bättre överblick av hur tiden fördelas mellan olika elever.
Katederundervisning eller ambulerande stöd i gruppdiskussioner? Jämn fördelning av uppmärksamheten, eller särskilt fokus på elever med stora behov? Lärare kan ha olika idéer om hur undervisningen ska bedrivas, och det skiftar också från lektion till lektion.
Men hur mycket läraren än har planerat är det svårt att veta hur utfallet faktiskt blev.
– Det kan kännas som att man har lagt all tid på en elev, eller att ett hörn av klassrummet inte fick någon uppmärksamhet alls. Men det är jättesvårt att skatta hur man har fördelat sin tid, förklarar Robert Ramberg och Patrik Hernwall som båda har lång erfarenhet av lärarrollen och är verksamma vid Institutionen för data- och systemvetenskap vid Stockholms universitet.
Läraren bar en uppkopplad dosa
I ett nyligen avslutat projektet ”Lärares rörelsemönster” har de hjälpt lärare att få syn på sin egen praktik. 18 lärare från nio svenska grund- och gymnasieskolor försågs med varsin ”tagg”, en liten uppkopplad dosa som kan hänga runt halsen. Taggen registrerar hur läraren förflyttar sig i klassrummet under lektionen. Datamaterialet kan sedan visualiseras i digitala bilder eller film.
– I det här projektet har det varit ganska stort fokus på teknikutveckling, men för oss är det egentligen inte tekniken i sig som är spännande. Vi är mer intresserade av den pedagogiska utvecklingen. Och vi ser stora pedagogiska värden i detta, säger Robert Ramberg.
Två system med snarlika funktioner har testats. I nästan alla skolor användes en färdig IoT-lösning.*
Färger visar vägen
Hur läraren rör sig under lektionen registreras och kan sedan åskådliggöras i så kallade heatmaps eller heatvideos.
– Man får svaret i svart på vitt, eller snarare i färg på vitt. Läraren kan se hur hen har rört sig och använda informationen för att reflektera kring den egna praktiken. Det händer mycket i mötet mellan läraren och tekniken, säger Patrik Hernwall.
– Tekniken vi använder är ganska enkel, det enda den gör är att hålla koll på hur läraren rör sig. Sedan kan man spela upp videon i olika hastigheter för att se hur ofta eller hur länge en lärare är på viss punkt. På filmen ser lärarna saker som de inte hinner se när de är mitt uppe i sin undervisning. Visualiseringen fungerar också som en påminnelse om hur de vill arbeta, säger Robert Ramberg.
Nya lektionsupplägg och möbleringar
Under projektets gång har forskarna haft regelbundna diskussioner med lärarna, som upplevde att tekniken blev ett stöd i deras självreflektion.
– När en lärare konstaterar att det finns ytor där hen rör sig mycket eller lite kan det påverka lektionsplaneringen framåt. Vi har lärare som har förändrat sitt didaktiska upplägg, och lärare som har möblerat om. I en skola hittade man inspiration i distansundervisningens ”breakout rooms” i Zoom. De byggde något liknande i det fysiska klassrummet, säger Patrik Hernwall.
Känsla av att inte hinna med
Tid är en dyrbar vara och lärare vill räcka till för alla sina elever. Många brottas med en känsla av att inte hinna med.
– Vi forskare pratar ofta om undervisning som en form av designpraktik. Lärare måste konstant hitta nya strategier, och ibland famlar de i blindo. De har bara sin professionella trygghet att förlita sig på. Visualiseringar av var lärarna tillbringar sin tid kan hjälpa dem till förändring och bättre balans i klassrummet, säger Robert Ramberg.
Tekniken kan utveckla pedagogiken
Hernwall och Ramberg menar att deras forskning står ut i ett internationellt perspektiv. Det finns en del studier som rör IoT i skolmiljöer, men de stannar ofta på konceptnivån.
Studierna handlar till exempel om hur skolor ska kunna hålla koll på sina elever, eller hur de kan spåra undervisningsmaterial som är mobilt. Det finns få konkreta exempel på hur tekniken kan utveckla den pedagogisk praktiken.
– Vi kommer söka medel för att fortsätta forska. Vi vill bygga vidare på det vi har sett och utveckla gränssnittet så att vi kan göra visualiseringar över längre tid. Elevperspektivet är den röda tråden. Det pedagogiska värdet handlar ju om att öka elevernas lärande.
– Genom att synliggöra lärares rörelsemönster, synliggör vi också eleverna, säger Patrik Hernwall och Robert Ramberg.
Mer om projektet
I det aktuella forskningsprojektet användes rörelsesensorer för att samla in data om hur lärare rörde sig medan de undervisade. Materialet kunde sedan plockas in i ett gränssnitt för att visualisera rörelsemönster över tid. Datamaterialet lagras bara lokalt, och ingen koppling till enskilda elever görs. I projekten har forskarna på Stockholms universitet samarbetat med Rise, grund- och gymnasieskolor, kommuner och teknikföretag.
Rapport:
Lärares rörelsemönster – Pedagogisk nytta av rörelsedata och visualisering
Artikeln är tidigare publicerad på Stockholms universitets webbplats
