Bild: Luca Verc,/unsplash
Artikel från Linnéuniversitetet

Den här artikeln bygger på ett pressmeddelande. Läs om hur redaktionen jobbar.

Hur lång tid tar det innan en avverkad och återplanterad skog tar upp mer koldioxid än den släpper ut? Det är en omdebatterad fråga som är viktig för både skogsbruket och miljön. Forskare vid Linnéuniversitetet har svaret.

– Det tar åtta till tretton år efter avverkning och återplantering, beroende på i vilken del av Sverige skogen finns. Detta motsvarar ungefär 15 procent av den normala omloppstiden, som är 60–90 år i södra och mellersta Sverige, säger Achim Grelle, lektor på institutionen för skog och träteknik vid Linnéuniversitetet.

Achim Grelle har tillsammans med kolleger vid Linnéuniversitetet och Sveriges lanbruksuniversitet (SLU) jämfört koldioxidflödena i fem ungskogar. Fyra av dem i trakterna kring Toftaholm mellan Värnamo och Ljungby i Småland och en nära Skyttorp i Uppland.

Den skog som tog längst tid på sig för att bli en kolsänka igen, var den i Skyttorp, som var både den nordligaste och den minst produktiva. Snabbast var en av skogarna i Toftaholm, i vilken man testat att ta bort stubbarna efter avverkningen.

– Den blev en nettosänka efter bara åtta år. Och redan efter elva år hade den tagit upp lika mycket kol som förlorats under hygges- och ungskogsfasen och därmed betalat hela sin ”utsläppsskuld, säger Achim Grelle.

Små tallplantor på tillväxt. Med omloppstid i skogbruket menas tiden från att en ny generation skog sås eller planteras efter en avverkning, och fram tills dess skogen avverkas igen, omloppstiden för skog i Sverige är i genomsnitt 100 år.

Nettosänka eller nettokälla?

Skog tar upp koldioxid från atmosfären genom trädens fotosyntes. Kolet lagras både i biomassa, alltså i träden, och i marken. Samtidigt producerar skogen koldioxid. Det sker både genom växternas ”utandning” och genom mikroorganismernas nedbrytning av organiskt material.

– Det är balansen mellan detta upptag och denna produktion av koldioxid över en längre tidsperiod, till exempel ett år, som är intressant. Den avgör om skogen är en nettosänka, alltså tar upp mer koldioxid än den avger, eller en nettokälla, alltså avger mer än den tar upp, säger Achim Grelle.

Ungskog blir kolsänka igen – olika snabbt

Skogar här i Norden sköts huvudsakligen genom att man avverkar de flesta träden på en yta, så kallad kalavverkning. Därefter planterar man ny skog. Det här sättet att sköta skogen producerar mycket biomassa, vilket är bra sett ur klimatsynvinkel.

– Men avverkningen innebär även att en del av den stora mängd kol som finns bunden i marken frigörs till atmosfären. Detta eftersom kolupptaget genom trädens fotosyntes upphör, medan utsläppen från nedbrytningsprocesserna fortsätter och till och med kan vara förhöjda under en viss tid. Om man bedriver så kallat trakthyggesbruk, det dominerande sättet att bruka skog i Sverige, är det viktigt att snabbt etablera nya skogsplantor efter avverkningen.

När man vill veta bästa sättet att sköta skogen för att motverka klimatförändringarna är det viktigt att förstå varför olika skogar tar olika lång tid på sig att bli nettosänkor, och om det går att göra något för att korta den tiden.

– Till exempel skulle mer snabbväxande skogar kunna återgå snabbare till ett kolupptag. Eller kan man kanske ta bort mer biomassa i samband med avverkningen. Biomassa som annars skulle brytas ned och avge koldioxid, säger Achim Grelle.

Studien på ungskog i Småland och Uppland visar:

  • Den brukade skogen i södra och mellersta Sverige är en kolkälla under en relativt liten del av sin omloppstid.
  • Mer produktiva skogar blir kolsänkor snabbare och har i regel även kortare omloppstider än mindre produktiva skogar.
  • Kolbalansens återhämtning tar cirka 15 procent av omloppstiden, oavsett produktivitet.
  • Vill man påskynda återhämtningen genom gödsling riskerar man inte att öka utsläppen av metan och lustgas nämnvärt.

Källa: När ungskogen går från en kolkälla till en kolsänka

Gödsla skogen eller inte?

Forskarna gödslade också en av skogarna som ingick i studien för att se hur det påverkade trädens tillväxt och därmed kolupptaget.

När man gödslar med kväve kan ibland utsläppen av metan och lustgas från marken öka. Eftersom de är mycket starka växthusgaser är det viktigt att dessa utsläpp begränsas, då de riskerar att minska en eventuell klimatnytta av gödslingen.

Det var för tidigt att utvärdera gödslingens effekter på skogens kolbalans inom projektets tidsram, men forskarna kan dra slutsatser angående effekten på övriga växthusgaser.

– Gödslingen ledde till att marken tog upp mindre metan, men den började ändå inte avge metan. Det blev små utsläpp av lustgas samma år som vi gödslade; dock inte åren därefter.

Totalt var dock flödena av dessa gaser mycket små. Det största utsläppet av lustgas motsvarade 0,18 ton koldioxid per hektar och år, vilket kan jämföras med att skogen totalt årligen tog upp över 18 ton koldioxid per hektar, säger Achim Grelle.[/textblock]

Kontakt:

Achim Grelle, lektor vid Institutionen för skog och träteknik, achim.grelle@lnu.se
Johan Bergh, professor i skogsskötsel, johan.bergh@lnu.se

Nyhetsbrev med aktuell forskning

Visste du att robotar som ser en i ögonen är lättare att snacka med? Missa ingen ny forskning, prenumerera på vårt nyhetsbrev!

Jag vill prenumerera