Mindre risk för barnet med tidigare igångsättning

I Sverige och Nederländerna är risken generellt mycket låg för att ett barn dör före eller under förlossningen, eller som nyfödd, så kallad perinatal död. Även risken att barnet får skador i samband med förlossningen är låg. Det är dock känt att det sker en viss riskökning, från låg nivå, både vad det gäller perinatal död och sjuklighet ju längre en graviditet pågår efter vecka 40.

Syftet med den systematiska översikten var att jämföra utfall av igångsättning, induktion, vid 41 respektive 42 fullgångna veckor genom att slå samman enskilda studier med samma frågeställning. Det har tidigare funnits oklarheter om vad som bäst skyddar kvinna och barn.

Tre randomiserade studier med denna frågeställning fanns publicerade, alla under 2000-talet: den svenska SWEPIS-studien med 2 760 kvinnor, en nederländsk studie med 1 801 kvinnor samt en turkisk studie med 600 kvinnor.

Svår sjuklighet och dödsfall

Den svenska och den nederländska studien kunde bidra med resultat på individnivå till den samlade analysen. Den turkiska studien var med i utvärdering av perinatal död och andel kejsarsnitt. Alla kvinnor hade uppnått 41 fulla veckor, var friska och väntade ett barn när de inkluderades i respektive studie.

Hälften av kvinnorna i den systematiska översikten med analys av individdata, 2 281 individer, var lottade till induktion vid 41 fullgångna veckor. I denna grupp var det 80 procent som genomgick induktion. Hos övriga kom förlossningen igång av sig själv.

I den andra gruppen, med 2 280 kvinnor, avvaktades spontan förlossningsstart och annars planerades för induktion vid 42 fullgångna veckor, vilket har varit rutinhandläggningen på de flesta förlossningsenheter i Sverige och Nederländerna vid graviditet utan komplikationer. I praktiken var det 30 procent av kvinnorna som behövde sättas igång, hos övriga startade förlossningen spontant.

Enligt den måttstock som kombinerar svår sjuklighet och död hos det nyfödda barnet fanns det 10 drabbade barn i gruppen som sattes igång vid 41 fullgångna veckor och 23 i den andra gruppen. Skillnaden mellan grupperna var statistiskt säkerställd. Dessa resultat är framför allt applicerbara på förstföderskor. För omföderskor var de drabbade barnen för få för att kunna påvisa någon positiv effekt av tidigare igångsättning.

Inga medicinska nackdelar

Kvinnornas hälsotillstånd efter förlossning skiljde sig inte mellan grupperna. Andelarna kejsarsnitt respektive instrumentella förlossningar, med sugklocka eller tång, var också jämförbara.

Mårten Alkmark, doktorand i obstetrik och gynekologi på Sahlgrenska akademin vid Göteborgs universitet, och överläkare på universitetssjukhuset, är en av studiens två förstaförfattare:

– Att kunna slå ihop studier på individnivå är ett bra och robust sätt att undersöka frågeställningar där det vi studerar är mycket ovanligt. Det gör att vi utökar antalet deltagande kvinnor och därmed ökar tillförlitligheten i resultaten, säger han, och fortsätter:

– Vår systematiska översikt visar, i samstämmighet med tidigare forskning, att risken för sjuklighet och perinatal död minskar vid igångsättning efter 41 fulla veckor jämfört med 42 fulla veckor. Detta utan att öka riskerna för ett försämrat hälsotillstånd hos mödrarna.

Esteriek de Miranda, barnmorska och docent vid Amsterdam UMC och University of Amsterdam, är en av två seniora författare:

– Sänkningen av svår sjuklighet och död kunde bara påvisas hos förstföderskor och inte för omföderskor. Induktion vid 41 fulla veckor hade ingen påvisbar fördel för omföderskor och deras barn, säger hon.

Judit Keulen, barnmorska och doktorand vid Amsterdam UMC och University of Amsterdam, är en av en av förstaförfattarna:

– Att vänta på spontan start och avvakta med induktion till 42 fulla veckor innebär att det går bra för 99 procent av kvinnorna och deras barn. För omföderskor som avvaktar med induktion till 42 fulla veckor verkar chanserna för ett bra utfall vara desamma som vid induktion vid 41 fulla veckor.

Henrik Hagberg, professor i obstetrik och gynekologi på Sahlgrenska akademin vid Göteborgs universitet, och överläkare på universitetssjukhuset, är en av medförfattarna:

– Om resultaten extrapoleras till svenska förhållanden, där ungefär 20 000 kvinnor per år fortfarande är gravida vid 41 veckor, så skulle man kunna förhindra minst hundra fall årligen av svår sjuklighet eller död hos barnen genom induktion vid 41 fullgångna veckor. Baksidan på myntet är att det måste utföras många induktioner. För att rädda ett barn från svår sjuklighet eller död krävs det statistiskt sett att 175 kvinnor genomgår induktion efter 41 fullgångna veckor, säger han.

Ulla-Britt Wennerholm, överläkare och docent i obstetrik och gynekologi på Sahlgrenska akademin vid Göteborgs universitet, är en av de seniora författare:

– Gravida kvinnor som når 41 fullgångna veckor bör få information om för- och nackdelar med induktion, och de som sedan önskar induktion bör kunna erbjudas detta, säger hon.

Vetenskaplig artikel:

Induction of labour at 41 weeks or expectant management until 42 weeks: A systematic review and an individual participant data meta-analysis of randomised trials, PLOS Medicine. (Mårten Alkmark m. fl.)

Kontakt:

Mårten Alkmark, förstaförfattare, doktorand, överläkare vid Sahlgrenska akademin, marten.alkmark@vgregion.se
Henrik Hagberg, medförfattare, professor, överläkare vid Sahlgrenska akademin,  henrik.hagberg@obgyn.gu.se
Ulla-Britt Wennerholm, senior författare, docent, överläkare vid Sahlgrenska akademin, ulla-britt.wennerholm@vgregion.se