7 oktober 2019

Otydlighet drabbar barn i migrationsprocess

Mänskliga rättigheterBarn och ungaMigration och integration

I många migrationsärenden som rör barn görs en avvägning mellan principen om barnets bästa och statens rätt att reglera invandring. Lagstiftningen på området ger idag dålig vägledning om hur bedömningen bör göras, vilket drabbar barnen.

I en avhandling från Stockholms universitet gör Louise Dane samspelet tydligare – mellan principen om barnets bästa, barns rätt till familjeliv och privatliv samt intresset av reglerad invandring.

Louise Dane föreslår en modell för bedömning i enskilda ärenden som stöd för rättstillämpare. Hon ger även ett antal rekommendationer till framförallt lagstiftare i syfte att stärka barns rättigheter och öka rättssäkerheten i ärenden som rör barns rätt till familjeliv och privatliv.

Barns mänskliga rättigheter riskeras

I avhandlingen visas att det saknas tydlig ledning i vilka omständigheter den svenska rättstillämparen kan och bör beakta och hur tungt dessa olika omständigheter ska väga. Särskilt otydligt är intresset av reglerad invandring.

– Regelverkets otydlighet rimmar illa med grundläggande rättssäkerhetsprinciper, som att regelverk ska vara tydliga och förutsebara. Rättstillämparna sätts i en mycket svår sits som ytterst riskerar att leda till att barns mänskliga rättigheter inte tillgodoses. Därför bör lagstiftaren bland annat förtydliga vad intresset av reglerad invandring avser i en rättslig kontext, säger Louise Dane.

Under lång tid har svensk utlänningslagstiftning fått skarp kritik för sin otydlighet, bland annat från Lagrådet. Flera tidigare studier visar att beslut och domar är bristfälliga eller obefintliga när det gäller motiveringar om barnets bästa. Även om barnets bästa inte alltid måste bli utslagsgivande juridiskt sett, så bör andra intressen (som exempelvis intresset av reglerad invandring) bara ges företräde framför barnets bästa, om beslutet föregåtts av en korrekt bedömning.

– Den enskilde och allmänheten måste ges möjlighet att förstå beslut. Om rättstillämpare är osäkra på sitt mandat finns en risk att de blir vaga i sina beslutsmotiveringar. Men även utifrån dagens lagstiftning finns utrymme för att göra bedömningarna mer rättssäkra, säger Louise Dane.