Tema

Därför vinner AI-författare inga nobelpris

En dator kan lära sig måla som van Gogh. Tekniken finns även för att lära en artificiell intelligens, AI, att skriva en roman. Men hur bra blir det egentligen?

En dator har skrivit det här. Det vill säga datorn har översatt mina knapptryckningar till de bokstäver du nu läser. Men skulle datorn kunna göra mig överflödig? För enklare journalistiska texter är det redan ett faktum. Skulle den även kunna ersätta en romanförfattare?

”Catching me off guard, he slams me against the doorway. He’s pinning me to the doorway using his hips, and it’s so hot. He plants a soft wet kiss on my lips, and I surrender briefly to the sensation. Fuck, I’m panting already.”

Det här stycket skulle kunna vara hämtat ur romanen 50 Shades of Grey. Och är det också, på sätt och vis. Lisa Wray, programmerare från New York, var på en middag där ett diskussionsämne var hur uselt skriven den här boken var och tänkte: ”Ett datorprogram skulle säkert kunna skriva den.” Kort därefter kodade hon fram vad som fick namnet 50 Shades of Grey Text Generator. På hemsidan kan besökaren klicka fram mer eller mindre välskrivna parodier på stycken ur den storsäljande romanen.

Klarar knappast Turing-testet

De här datorgenererade alstrena skulle knappast klara det så kallade Turing-testet, som i korthet går ut på att förmå en dator att kommunicera på ett sätt som kan misstas för en människa. Flera programmerare har påstått att deras algoritmer har klarat testet. En av dem är Zackary Scholl, en student vid Duke University som skapade ett program som bröt ner dikter i mindre beståndsdelar för att själv lära sig hantverket. Scholl skickade in algoritmens alster till poesi-tidskrifter och en av dem, universitetets egna litterära tidskrift, antog den.

Den publicerade dikten var bara en av de 26 (en för varje bokstav i det engelska alfabetet) som Scholl skickade in, och frågan är om inte redaktörerna publicerade den mer utifrån välvilja än för dess litterära kvalitet.

De robotjournalister som allt fler mediehus nu börjar använda för att producera texter skulle möjligen klara Turings test. Men de korta referat från fotbollsmatcher eller redogörelser för fastighetsaffärer som robotarna skriver håller knappast tillräcklig verkshöjd för att göra testet giltigt.

– Litteratur och romaner är en helt annan femma, säger Hillevi Hägglöf, datorlingvist på Bonnier News. Datorer har svårt för det här med röda trådar och har svårt att producera längre stycken text som är sammanhängande.

Varför?

– En dator har ingen intention, den har ingen berättelse som den vill förmedla utan det hänger på vad vi matar in och vill få ut och då är det svårt att hålla den röda tråden. Vad är subjektet och vad ska hända? Att skriva en roman är ett väldigt komplicerat arbete.

Vad krävs då för att en dator ska kunna lära sig att skriva en roman? Först och främst måste människan vilja lära upp datorn till författare. Det måste finnas ett behov.

– När vi tänker på automatiskt genererade nyheter så finns ett tydligt behov, det händer något i världen som vi vill kunna berätta om. Men om en robot skriver litteratur blir det mer en filosofisk fråga. Nyhetsvärdet består i att en robot skriver litteratur. Det är säkert jätteballt att läsa ett par sådana romaner men finns det ett verkligt behov?

Om man inte talar om att författaren är en robot?

– Man kan kanske pumpa ut ett par halvbra kriminalromaner. Men det måste börja där, i att det är något som någon kan tjäna pengar på. Sedan är tekniken inte mogen och därför har man inte gett sig på problemet än. Jag är övertygad om att det kommer men det är väldigt mycket jobb som måste göras i att formalisera romanens karaktär och bryta ner den i dess beståndsdelar.

Följer typiska mönster

För att en dator ska kunna lära sig skriva en roman måste den matas med text, mycket text. Karim Jebari, forskare i filosofi vid Institutet för framtidsstudier, tror att AI har en lång väg att gå innan den kan bli en författare.

– Men det är fullt möjligt, säger Karim Jebari.

Det som datorn skulle kunna producera är litteratur som inte är så innovativ och följer ett tydligt mönster, som deckare och annan genrelitteratur. Ett språkexperiment som Jonas Hassen Khemiris bok Monticore är enligt Karim Jebari omöjligt för modern AI att skapa. Men den som hoppas på en svensk AI-deckare kanske hoppas förgäves.

– Om vi tänker oss en AI som ska vara bra på att skriva deckare kommer den att behöva bränna igenom ett par miljarder sidor, säger Karim Jebari. Det är kanske så att svenska är ett för litet språk, att det inte finns tillräckligt många ord i svenska deckare.

Men vad är det i den mänskliga hjärnan som gör den särskilt lämpad att skriva romaner? Och varför är det så svårt för en dator att erövra den förmågan?

Många dimensioner i språket

Martin Ingvar, professor vid Karolinska institutet, har nyligen publicerat boken Tänkandets maskineri om hur tänkandets mekanik fungerar och hur det kan överföras på AI.

– Vårt tänkande bygger på att vi har en modell som vi sakta uppdaterar i alla steg i vårt tänkande. Så det räcker inte med att ha en totalrepresentation av omvärlden utan vi måste ha en inre modell av hur omvärlden ser ut så att vi kan göra den uppdateringen.

Forskare har lyckats lära AI att måla som van Gogh och föra över konstnärens teknik till en annan bild.

– Det här är en sak man för några år sedan trodde var omöjligt, säger Martin Ingvar. Men det är ganska få dimensioner man använder inom målning jämfört med språket. Att skriva en roman är ju extremt mångdimensionellt och innehåller abstrakta dimensioner som ligger på värderingsnivå snarare än på faktanivå och ett övervägande som är kontinuerligt och ständigt uppdateras. Plus att man gör konstnärliga överväganden av vad som ska vara med.

Text: Johan Frisk på uppdrag av forskning.se

Vi finns där du är @forskningsnyhet

Därför vinner AI-författare inga nobelpris

 lästid ~ 5 min