Barn och föräldrar mår bättre med program mot psykisk ohälsa

Forskare vid Umeå universitet har utvärderat förebyggande föräldraprogram tänkta att påverka föräldraförmågan samt skolbaserade program för högstadieelever med mål att motverka psykisk ohälsa.

– Behovet av att arbeta förebyggande mot psykisk ohälsa bland ungdomar är stort. I Sverige rapporterar exempelvis var tredje flicka i tonåren att hon upplever sänkt humör minst en gång i veckan, säger Hans Löfgren, som är doktorand vid Institutionen för klinisk vetenskap vid Umeå universitet.

Förebyggande program gynnar även föräldrar
Föräldraprogram, där både föräldrar och barn deltar, och där deltagarna träffas ett par timmar vid 5-10 tillfällen har i tidigare studier visat på förbättrad psykisk hälsa för barnen. Hans Löfgren har i en undersökning kunnat visa att även föräldrar som deltagit i ett förebyggande program upplever förbättrad psykiska hälsa, mindre stress och ökad tillfredsställelse med föräldrarollen. Undersökningen riktade sig till föräldrar som deltagit i Umeå kommuns satsning Familjepeppen. I satsningen ingick gruppverksamhetsbaserade kurser inriktade på att föräldrar ska känna sig mer kompetenta i sin föräldraroll.

För att mäta förändring av föräldrarnas hälsa genomfördes enkätundersökningar före, under och efter programmen. Svaren jämfördes med en kontrollgrupp av 702 föräldrar, som inte deltagit i en föräldrautbildning men som fick svara på enkätundersökningen.

Resultatet i föräldrastudien visade att:

• stressymptomen för föräldrarna som deltog i föräldrakurser minskade tydligt (15 %) jämfört med en marginell minskning i kontrollgruppen
• föräldrar som deltog i föräldrakurserna var också mer nöjda med föräldrarollen, och den sociala isoleringen minskade
• jämfört med kontrollgruppen fanns det ingen märkbar förändring i relationer eller hur dugliga de kände sig som föräldrar.

– Studien har betydelse för kunskapen kring föräldrar som av eget intresse går en föräldrastödskurs. Föräldraprogram är en lämplig preventiv åtgärd för verksamheter som önskar förbättra förutsättningar för föräldrar, säger Hans Löfgren.

Depressionsförebyggande program för skolungdomar
I sin avhandling har Hans Löfgren också genomfört en studie på skolprogram inriktade på att motverka depression och sociala problem bland elever i skolan. 59 elever i årskurs 7 på en skola i Umeå kommun undersöktes före och efter att de deltagit i ett av två förebyggande program i skolmiljö.

Eleverna genomförde antingen programmet Livskunskap (Life-skills), vilket är en lokalanpassad version av SET, det program som används mest frekvent i Sverige. Den andra gruppen genomförde ett kanadensiskt depressionsförebyggande program (Choosing Healty Actions and Thoughts – CHAT), som med problematiserande filmer och kognitivt baserat undervisningsmaterial visar barnen lösningsfokuserade copingstrategier kring känslor och tankar, agerande och acceptans. Skillnaden mot tidigare skolprogram är att eleverna diskuterar skådespelarnas problem och får då behålla sin egen integritet.

Resultaten i skolstudien, efter en termins intervention, visade att:

• CHAT fick bättre resultat genom sänkta depressionssymtom jämfört med Livskunskap
• sociala problem minskade för båda grupperna, men minskade mer för CHAT-gruppen
  ingen ytterligare förbättring ett år efter avslut, vilket kan tolkas som att behandlingseffekten endast bibehålls under interventionsperioden.

– Om skolor har behov av ett preventivt depressionsförebyggande program så är CHAT-programmet mer strukturerat och klart för att användas. Forskningsresultaten i denna avhandling kan vara till stöd för beslutsfattare och pedagoger som är intresserade av elevers psykiska hälsa. Min förhoppning är också att de här studierna ska leda till ett ökat intresse för tidigare studier som gjorts på ämnet och också inspirera till fortsatt forskning och programutveckling, säger Hans Löfgren.

Avhandlingen:
Preventive psychosocial parental and school programmes in a general population (Svensk titel: Preventiva psykosociala föräldra- och skolprogram för allmänheten)

Kontakt:
Hans Löfgren, Institutionen för klinisk vetenskap, Umeå universitet, hans.lofgren@umu.se, 090-785 66 60