Förlust av gen ökar risk för både sent och tidigt återfall i bröstcancer

– Denna grupp av gener har visat sig fungera som tumörsuppressorgener, det vill säga gener som bromsar cancertillväxt, vid ett flertal cancerformer. När dessa gener skadas kan tumörerna öka sin tillväxt och det ger patienterna sämre prognos, säger Ingrid Ljuslinder, forskare vid institutionen för strålningsvetenskaper, Umeå universitet, samt läkare vid onkologiska kliniken, Norrlands universitetssjukhus i Umeå, som är en av författarna bakom studien.

Hon berättar att Håkan Hedman och hans forskargrupp vid onkologklinikens forskningslaboratorium, Norrlands universitetssjukhus, länge har studerat LRIG-generna vid cancer. I tidigare studier av LRIG1-genen och proteiner i bröstcancer har gruppen visat ett ökat kopieantal i en avgränsad del av LRIG1-genen och att detta i sin tur är kopplat till ett ökat uttryck av tillväxtfaktorgenen ERBB2, som är viktig både som prognostisk faktor och inför val av behandling hos patienter med bröstcancer.

I den aktuella studien har forskarna vid Umeå universitet i samarbete med forskare vid MD Anderson Cancer Center, Baylor College of Medicine, och University of Arizona Cancer Center, USA, utfört så kallade MIP-array-analyser av prover från en grupp med 1 000 kvinnor som hade så kallade lågriskformer av bröstcancer under en lång uppföljningstid.

Studien visar att förlust av LRIG1-genen är en oberoende riskfaktor för återfall och försämrad överlevnad i bröstcancer.  En viktig del av resultatet är att den ökade risken kvarstår även fem år efter bröstcancerdiagnosen. Det kan ge nya möjligheter att identifiera vilka patienter som har en ökad risk för återfall, även många år efter bröstcancerdiagnosen. Detta trots att sjukdomen, med dagens metoder, bedöms medföra låg risk för återfall.

– I nuläget saknar vi till stor del faktorer som kan ge en fingervisning om vilka patienter som riskerar återfall, även så lång tid som fem år efter diagnos. Vi tror att LRIG1 har goda chanser att kunna bli en sådan faktor, som vi skulle ha stor nytta av i samband med beslut om efterbehandling och uppföljning efter bröstcancerkirurgi och onkologisk behandling, säger Ingrid Ljuslinder.