Artikel från Örebro universitet

Den här artikeln bygger på ett pressmeddelande. Läs om hur redaktionen jobbar.

18 maj 2010

Forskning avslöjar cancercellernas skyddsmekanismer

Vid behandlingen av cancer, så skyddar sig cancercellerna på olika sätt när de utsätts för cytostatika. Följden kan bli att behandlingen inte får effekt.

Elisabet Tina och Malin Prenkert är leg biomedicinska analytiker vid Universitetssjukhuset Örebro. Med cellstudier har de försökt hitta sätt att förutsäga resultatet av behandlingen av blodcancer och bröstcancer. De har dels försökt identifiera effekten av olika cellgiftsbehandlingar, dels studerat några av cancercellernas skyddsmekanismer. Båda disputerar nu för medicine doktorsexamen vid Hälsoakademin, Örebro universitet.

Patienter med bröstcancer och blodcancer får i regel genomgå en mycket tuff behandling med cellgifter. Biverkningar är vanliga och behandlingarna hjälper tyvärr inte alla. För att försöka förutsäga vilka cancerpatienter som kommer att ha nytta av cellgiftsbehandling och vilka som inte kommer att ha nytta av den, har Elisabet Tina gjort cellstudier av bröstcancer och blodcancer (leukemi).

Hon har studerat två markörer (topoisomeras IIa och bröstcancerresistensprotein) för att se om de är användbara för att förutsäga om en patient kommer att svara på cellgiftsbehandling.
Hennes resultat visar att ingen av dessa markörer kan ge någon sådan information.

– Men jag har i cellstudierna också kunnat se något annat – att enzymet topoisomeras IIa förekommer i högre grad grad i tumörceller både i bröstcancer och vid blodcancer än i normala celler. Det kan vara en förklaring till varför cellgiftsbehandling har effekt på tumörceller, men ändå inte slår ut normala celler.

– Det mest intressanta fyndet är att i 70 % av bröstcancerproverna saknades en gen på X-kromosomen. Kunskapen om genen är idag begränsad och är inte tidigare studerad i cancer, och nu jobbar en forskargrupp vidare med det.

Malin Prenkert har studerat leukemi och dess resistens mot cellgifter. För att få effekt ska så mycket cellgift som möjligt komma in i kärnan på de sjuka cellerna.

Problemet är att det finns resistenta celler som utnyttjar en mängd olika skyddsmekanismer, t ex pumpar i cellmembranet eller enzym som bryter ner cellgiftet. Om de cellerna överlever och ger ett återfall i sjukdomen så finns ingen behandling kvar att ge och patienten dör.

– Jag har sett närmare på hur cellgifter tas upp i cellerna och hur några av de mekanismer som cellerna använder för att skydda sig påverkas när de exponeras för giftet. Vi jämförde två olika cellgifter för att se hur höga koncentrationer som krävdes för att ta död på cellerna. Då såg vi att oberoende av vilken dos och vilket cellgift som gavs krävdes samma koncentration i cellkärnan för att få samma effekt. Det kan även ha betydelse i vilken ordning man ger cytostatika.

– Dessutom har jag försökt hitta en metod för individuell behandling av akut leukemi, men det behövs betydligt mer utvecklingsarbete innan den går att tillämpa.

Till hennes fynd hör också en eventuell ny markör för resistens, ett protein CRIM1 som finns i större mängd i resistenta celler.

Elisabet Tina lägger fram avhandlingen ” Biological markers in breast cancer and acute leukaemia with focus on drug resistance” fredag den 21 maj kl 13.00 i Bohmanssonsalen, Universitetssjukhuset Örebro.

Malin Prenkert lägger fram avhandlingen ”On mechanisms of drug resistance in acute myeloid leukemia” fredag den 4 juni kl 10.00 i Wilandersalen, Universitetssjukhuset Örebro

Kontaktinformation
För mera information: elisabet.tina@orebroll.se, tel 019- 602 66 54 malin.prenkert@orebroll.se, tel 019-602 66 04

Nyhetsbrev med aktuell forskning

Visste du att robotar som ser en i ögonen är lättare att snacka med? Missa ingen ny forskning, prenumerera på vårt nyhetsbrev!

Jag vill prenumerera