Förlossnings-depression ger oroliga barn

Depression i samband med barnafödande leder till känslor av skuld och otillräcklighet. Parrelationen påverkas, men också förhållandet mellan mor och barn. Dessa kvinnor får också själva oftare depressioner och kroppsliga åkommor senare i livet.

Kvinnor drabbas av depression i dubbelt så stor utsträckning som män. De flesta kvinnor förstagångsinsjuknar under de reproduktiva åren av livet. Men förekomsten av depressioner bland gravida eller nyförlösta svenska kvinnor har delvis varit okänd. Under slutet av 1990-talet gjordes därför en studie i sydöstra sjukvårdsregionen där 1.489 kvinnor från samtliga mödravårdscentraler i Norrköping, Värnamo, Kalmar och Linköping deltog. Kvinnorna följdes från fyra veckor före beräknad förlossning till 6 månader efter. Fyra år senare gjordes en uppföljning av kvinnornas hälsa, samtidigt fick kvinnorna ge sin bild av hur de uppfattade sina barns utveckling.

I doktorsavhandlingen ”Postpartum Depression – Epidemiological and Biological Aspects” presenterar nu Ann Josefsson, överläkare och forskare vid Hälsouniversitetet, resultat och tolkningar av studierna.

I sen graviditet hade 17 % av kvinnorna depressiva symptom. 6-8 veckor efter förlossningen samt sex månader senare förelåg depression hos 13 % av kvinnorna. Risken för depression efter förlossningen var större om kvinnan varit nedstämd under den sena graviditeten.

– Det fanns också tydliga samband mellan graviditetskomplikationer, till exempel kraftigt illamående, smärtsamma förvärkar, sjukskrivning och ett stort antal besök på mödravårdscentralen och depression efter förlossning. De spelade också roll om kvinnorna tidigare haft någon psykisk sjukdom, säger Ann Josefsson.
– Det fanns däremot inget samband mellan depression och ålder, civilstånd, yrke, antal barn, kronisk sjukdom, tidigare barnlöshetsproblematik eller tidigare gynekologisk åkomma. Inte heller ökades risken för depressioner av komplikationer under förlossningen eller barnsängstiden.

Det har inte funnits någon aktuell svensk forskning där man följt upp kvinnor som varit deprimerade efter förlossning och deras hälsa i ett längre perspektiv. Fyra år efter förlossningen undersöktes därför kvinnornas aktuella psykiska och fysiska hälsa samt hur de uppfattade sina barns beteende- och känslomässiga utveckling.

Kvinnor som uppvisat symptom på förlossningsdepression hade under de fyra år som gått en ökad förekomst av nedstämdhet och andra kroppsliga åkommor.
Deras barn (4-åringar när studien gjordes) hade också påverkats. Framför allt sönerna hade enligt sina mammor oftare beteendeproblem jämfört med barnen till de kvinnor som inte varit deprimerade.

– Sannolikt är det en kombination av flera orsaker – till exempel en ökad känslighet för stressande livshändelser eller de enorma hormonomställningarna i kroppen – som gör att kvinnor med förlossningsdepression oftare insjuknar på nytt. Och man vet sedan tidigare att det finns ett visst samband mellan ett kraftigt fall av österogennivåer och depression.

Just nu pågår ett samarbete mellan Kvinnokliniken och Psykiatriska kliniken i Linköping, där kvinnor med depression efter förlossning behandlas och stöttas. Samtidigt undersöks förändringar i hormonnivåer m.m. Forskarna arbetar också vidare med att utveckla rutiner inom mödrahälsovården i syfte att försöka förebygga, upptäcka och behandla depression efter förlossning.

Ann Josefsson disputerade den 11 april på avhandlingen Postpartum Depression – Epidemiological and Biological Aspects. Opponent var Gunilla Lindmark, professor i internationell kvinno- och mödrahälsovård vid Uppsala universitet.

Kontaktinformation
Ann Josefsson kan nås på tel.013-22 20 00, epost ann.josefsson©lio.se