Att förutse återfall vid tarmcancer

Cancer i tjock- och ändtarm är den vanligaste elakartade buktumören. Årligen i Sverige drabbas ca 5 000 personer, varav hälften dör av sin sjukdom. Kirurgi är den enda behandling som kan erbjuda bot, men trots ingrepp där all synlig tumörvävnad tas bort återinsjuknar omkring en tredjedel. Den hittills bästa metoden för att förutsäga ett återinsjuknande i dessa fall är att i mikroskop bedöma tumörens utbredning i tarmväggen samt spridning till lymfkörtlar och andra organ.

Bland de patienter som har tumörspridning till lymfkörtlar får ungefär hälften återfall. Denna högriskgrupp erbjuds idag tilläggsbehandling efter operationen i form av upprepade cellgiftskurer. Det har visat sig minska antalet återfall med cirka en tredjedel. Då närmare hälften av patienterna i den här gruppen är botade av enbart kirurgi betyder det att ca 80% av dessa patienter får cellgiftsbehandling utan positiv effekt. Även vissa patienter med tumörväxt begränsad till tarmväggen återinsjuknar emellertid och denna grupp skulle kanske också vara hjälpta av tilläggsbehandling – men med dagens urvalsmetoder erbjuds de inte sådan. Målet med avhandlingsarbetet har varit att finna bättre metoder för att välja ut patienter för tilläggsbehandling.

Bland fyra studerade metoder visade sig två mer intressanta när det gäller att kunna förutsäga återfall. En av dem var att notera antalet vita blodkroppar och immunceller i den tumörvävnad som spritt sig till lymfkörtlarna: Patienter med högre antal immunceller hade en bättre chans till överlevnad än patienter med lågt antal celler. Det är tänkbart att den bättre chansen att överleva hos den första gruppen beror på en immunsvarsreaktion mot tumörcellerna.

Den andra lovande metoden är molekylärbiologisk (kvantitativ RT-PCR). Den medger att enstaka gener mångfaldigas så att man kan upptäcka spridning av tumörceller till lymfkörtlar. Metoden är mycket känslig och exakt för att upptäcka tumörceller. Den medger också en skattning av mängden spridda tumörceller. Det krävs dock ytterligare studier för att värdera om metoden kan användas kliniskt, dvs. i vårdsammanhang.

Mindre framgångsrika metoder för att förutsäga återfall var färgning med antikroppar mot en tumörcellsmarkör (cytokeratin 8/18) samt mätning av halten vävnadsnedbrytande enzymer (metalloproteinaser och deras hämmare) i blodprov.

Avhandlingen läggs fram vid Inst. för kirurgi och perioperativ vetenskap, kirurgi; Inst. för klinisk mikrobiologi, immunologi, samt Inst. för medicinsk biovetenskap, patologi, Umeå universitet, och har titeln “Prognostic factors in colorectal cancer. Aspects of tumour dissemination”. Svensk titel: “Prognostiska faktorer vid kolorektal cancer med inriktning på tumörspridning”.
Disputationen äger rum kl. 9.00 i Sal B, 9 tr., Tandläkarhögskolan, Umeå.
Opponent är professor Bengt Jeppsson, Universitetssjukhuset MAS, Malmö.

Kontaktinformation
Åke Öberg är överläkare vid kirurgiska kliniken, Norrlands Universitetssjukhus. Han har e-postadressen ake.oberg@vll.se, tel. arb. 090-785 11 69.