Cancerrisker från radon

2001-01-25
Pressinformation
Cancerrisker från radon

Statens strålskyddsinstitut, SSI, har gjort en översyn av bedömningen av cancerriskerna från radon, både i inomhusluft och i dricksvatten.

Risken för ickerökare att drabbas av lungcancer från radon är mycket lägre än för rökare. SSI bedömer att omkring 500 lungcancerfall per år orsakas av radon i bostäder. Det finns en samverkanseffekt mellan tobaksrökning och radon vilket innebär att de allra flesta fallen av radonrelaterad lungcancer inträffar bland rökare. Ca 90 procent av de som drabbas är rökare. Bedömningen grundas främst på resultat från epidemiologiska undersökningar i bostäder, i första hand på två svenska studier som presenterats av Institutet för miljömedicin vid Karolinska institutet åren 1993 och 2000.

Radonsänkande åtgärder i alla bostäder med radonhalter över 400 becquerel per kubikmeter (Bq/m3) kan spara upp till 150 dödsfall i lungcancer per år. Att sluta röka är den effektivaste åtgärden för att sänka sin personliga risk från radon.

Förtäring av radonhaltigt vatten bedöms ge en genomsnittlig stråldos till den svenska befolkningen på 0,01 millisievert (mSv) per år. Vid 100 becquerel per liter (Bq/l) gränsvärde för radon i allmänt vatten (tjänligt med anmärkning) är den årliga stråldosen 0,02 mSv per år och vid 1 000 Bq/l (otjänligt) 0,2 mSv per år. Radon som avgår från hushållsvatten till inomhusluften kan ge upphov till några tiotal av de lungcancerfall som årligen orsakas av radon. De kortlivade radondöttrarna som kan finnas i vattnet utgör förmodligen inte någon hälsorisk. Mer forskning behövs för att få en säkrare uppskattning av risken vid förtäring av dricksvatten som innehåller radon.

Bakgrund

Det är välkänt att strålning kan orsaka lungcancer. Flera studier har också visat att radon kan framkalla lungcancer hos försöksdjur, med eller utan tobaksrök. Undersökningar av gruvarbetare som exponerats för radon, visar att radon orsakar lungcancer och att sambandet mellan exponering och riskökning är förenligt med en linjär dos-responsmodell, utom för de högsta nivåerna där en viss utplaning av effekten kan iakttas. Den genomsnittliga exponeringen för radon i bostadsmiljö är lägre än i gruvor, men höga exponeringar i bostäder överlappar de lägre exponeringarna i gruvarbetarstudierna. Det finns ett relativt gott vetenskapligt underlag för att anta att resultaten från gruvarbetarstudierna kan extrapoleras till de nivåer som råder i bostäder.

En svensk studie av sambandet mellan radon i bostäder och lungcancer som presenterades 1993 av Institutet för miljömedicin, IMM, vid Karolinska Institutet visar att radon kan orsaka lungcancer även vid de nivåer som förekommer normalt i bostäder i Sverige. De samband mellan radonexponering och ökad risk för lungcancer som kan beräknas från gruvarbetarstudierna och bostadsstudierna överensstämmer i stort. Under senare år har IMM:s resultat fått stöd av flera nya bostadsstudier i Europa och USA.

Ett projekt för att sammanställa (“poola”) de viktigaste europeiska fall-kontrollstudierna pågår för närvarande. Totalt ingår 10 000 lungcancerfall i projektet. Resultaten väntas föreligga i slutet av år 2001.

Riskbedömningar

SSI:s tidigare riskbedömningar
SSI uppskattade 1993 antalet förväntade lungcancerfall i den svenska befolkningen orsakade av radon i kombination med rökning till 900 fall per år (osäkerhetsintervall 300-1 500). De flesta fallen, cirka 85 procent, bedömdes inträffa bland rökare. Bedömningen grundades på epidemiologiska studier av personer som exponerats för radon i bostäder och i gruvor.

SSI:s ställningstagande idag
Den svenska nationella bostadsstudien har sedan den presenterades 1993 fått stöd från allt fler andra stora studier av sambandet mellan radon i bostäder och lungcancer. Studier av sambandet mellan radon i bostäder och lungcancer utgör en bättre grund för uppskattning av risken från radon i inomhusluft än studier av gruvarbetare som utsatts för radonexponering under helt andra förhållanden. De undersökta gruvarbetarna har i genomsnitt utsatts för betydligt högre radonexponeringar under en begränsad tid och samtidigt varit utsatta för andra luftföroreningar i arbetsmiljön. Dessutom var nästan alla de studerade gruvarbetarna män och de allra flesta rökare. SSI bedömer att fall-kontrollstudierna i bostäder sammantagna nu har en sådan styrka att de kan utgöra underlag för riskuppskattningen för radon i inomhusluft.

Enligt den svenska nationella studien kan 16 procent av lungcancerfallen tillskrivas radon i bostäder (både ickerökare och rökare). År 1998 var antalet lungcancerfall i Sverige 2 720, vilket skulle ge fler än 400 fall relaterade till radon. Med hänsyn till att uppskattningen fortfarande är osäker och att gruvarbetarstudierna ger högre risktal avrundas antalet fall uppåt till 500 per år. Sannolikheten att antalet fall överstiger 1 000 per år bedöms som liten. De radonrelaterade lungcancerfall som inträffar idag är till största delen orsakade av radonexponering från 1960-talet och framåt. Det totala antalet lungcancerfall ökar fortfarande något i Sverige (ökar för kvinnor, minskar för män), trots att rökningen totalt sett minskat kraftigt under de senaste årtiondena. På 1980-talet rökte ungefär 40 procent av den svenska befolkningen. Nu är andelen nere under 20 procent. De minskande rökvanorna bedöms ge färre lungcancerfall i framtiden. Detta gäller även antalet radonrelaterade lungcancerfall.

Risken för ickerökare
Data från gruvarbetarstudierna tyder på att den relativa riskökningen är större för ickerökare än för rökare med ökande radonexponering. Riskuppskattningen för ickerökande gruvarbetare baseras på ett mycket litet antal fall, varför bedömningen är mycket osäker. I de hittills publicerade bostadsstudierna finns inte belägg för någon sådan skillnad mellan ickerökare och rökare.

En svensk undersökning (under publicering) av risken för ickerökare att drabbas av lungcancer från radonexponering i bostäder presenterades år 2000 av IMM. Studien omfattade 436 personer som fått lungcancer och aldrig varit rökare och en kontrollgrupp på sammanlagt 1 649 personer som heller inte varit rökare. Undersökningen visar att exponering för radon ökar risken för lungcancer hos ickerökare. Den relativa riskökningen för icke rökare var tio procent per 100 Bq/m3, dvs. ungefär som i den svenska nationella studien från 1993. Den grupp av fallen som varit utsatta för miljötobaksrök i hemmet svarade för hela riskökningen, medan de som inte varit utsatta för miljötobaksrök inte uppvisade någon riskökning med ökande radonkoncentration. Dessa iakttagelser behöver dock bekräftas i andra studier.

Den absoluta risken att få lungcancer från radon är mycket mindre för ickerökare än för rökare, se figur. De flesta, närmare 90 procent, av dem som drabbas av lungcancer från radon är rökare.

Beräkningsexempel

Livstidsrisk att drabbas av lungcancer.
Beräknat utifrån en relativ riskökning på 16 % per 100 Bq/m3.

Figur(se SSI:s hemsida: www.ssi.se). Livstidsrisk att drabbas av lungcancer för rökare (ca tio cigaretter per dag) och ickerökare.

Antal lungcancerfall som kan sparas genom åtgärder i bostäder
SSI har beräknat att 35 procent av de radonrelaterade lungcancerfallen orsakas av exponeringar i bostäder med radonhalter överstigande 400 Bq/m3 och 20 procent av exponeringar mellan 200 och 400 Bq/m3. Av de förväntade 500 årliga fallen i Sverige skulle alltså cirka 175 orsakas av exponeringar i bostäder med radonhalter överstigande 400 Bq/m3. Närmare 100 fall skulle orsakas av exponeringar i bostäder med 200 – 400 Bq/m3. Andelen fall som kan undvikas genom radonsänkande åtgärder är lägre eftersom radonhalten inte sjunker till noll i de sanerade bostäderna. SSI:s beräkningar visar dock att närmare 150 liv kan sparas per år genom åtgärder i alla bostäder med halter över 400 Bq/m3. Av dem skulle ett trettiotal vara ickerökare. Genom åtgärder i alla bostäder med radonhalter mellan 200 och 400 Bq/m3 skulle ytterligare ett femtiotal dödsfall per år kunna undvikas. Vid beräkningarna har antagits att åtgärder i bostäder i genomsnitt ger en sänkning av radonhalten till 100 Bq/m3. Antalet sparade liv ökar om åtgärderna ger bättre resultat och minskar om resultaten blir sämre.

Radon i dricksvatten

De dosberäkningar och riskuppskattningar som gjorts för förtäring av radon i dricksvatten baseras på ett litet antal undersökningar av vuxna personer efter engångsintag av radonhaltigt vatten. Inga epidemiologiska undersökningar av samband mellan intag av radonhaltigt vatten och cancer har publicerats. Det är också mycket tveksamt om det skulle gå att se någon ökad risk från sådana studier.

SSI:s tidigare riskuppskattning
De gränsvärden som anges av Livsmedelsverket i dricksvattenkungörelsen från 1997 baseras på en riskbedömning från SSI 1993. SSI:s bedömning grundades på en riskuppskattning som presenterats av FN:s vetenskapliga strålningskommitté, UNSCEAR. Enligt UNSCEAR blir stråldoserna till barn och spädbarn betydligt större än till vuxna som använder samma dricksvatten, framför allt beroende på skillnad i kroppsvikt. SSI framhöll 1993 att dosberäkningarna och riskuppskattningarna byggde på ett litet antal experimentella undersökningar och att inga epidemiologiska undersökningar fanns publicerade.

Riskuppskattning från National Academy of Science, USA
Under 1999 presenterades rapporten, “Risk Assessment of Radon in Drinking Water” från en kommitté, som inom ramen för den amerikanska vetenskapsakademien, National Academy of Science (NAS), har sammanfattat kunskapsläget för radon i dricksvatten.

Rapporten bekräftar i många stycken tidigare rön, t.ex. att överföringskoefficienten från dricksvatten till inomhusluft i genomsnitt är 10-4. Detta innebär att om man har en radonhalt i sitt vatten på 1000 Bq/l så ger det i genomsnitt ett bidrag till radonhalten inomhus på 100 Bq/m3. Radon som man får i sig genom förtäring tas upp från magsäcken och det mesta lämnar kroppen via utandningsluften. Denna process är förvånansvärt snabb, det mesta radonet har lämnat kroppen inom en timme efter förtäringen. Det radon som stannar i kroppen återfinns framför allt i fettvävnad.

I rapporten sägs också att det inte finns tillräckligt vetenskapligt underlag för att beräkna stråldoser för olika grupper av befolkningen, som vuxna, barn och spädbarn. Det finns heller inte underlag för att anta att risken från radon i dricksvatten skulle vara större för barn än för vuxna. Kommitténs analys visar vidare att den största hälsorisken med radon i dricksvatten kommer från inandning av radon som överförs till inomhusluften och inte från förtäring av det radonhaltiga vattnet.

SSI:s bedömning av risken vid förtäring av radonhaltigt vatten
Den amerikanska NAS-rapporten utgör det bästa underlag som för närvarande finns för en bedömning av risken från förtäring av radon i dricksvatten. Medelvärdet för radonhalten i dricksvatten i Sverige beräknades i slutet av 1980-talet till ca 40 Bq/l. Medelvärdet kan ha ändrats något sedan dess men är förmodligen av ungefär samma storlek även idag. Det skulle ge en genomsnittlig stråldos på mindre än 0,01 mSv per år till den svenska befolkningen. Radon som avgår från hushållsvatten till inomhusluften utgör några procent av den totala exponeringen för radon i inomhusluft och skulle kunna vara upphov till några tiotal av de dödsfall i lungcancer som årligen orsakas av radon i Sverige.

Underlaget för riskbedömning för förtäring av radonhaltigt vatten är fortfarande bristfälligt, betydligt osäkrare än för radon i inomhusluft. Mer forskning är önskvärd för att få en säkrare uppskattning av risken vid förtäring av dricksvatten som innehåller radon.

Ytterligare information lämnas av
Lars Mjönes, tfn 08-729 71 00