Tidningen Starlet ett fönster till tonårstjejernas värld

Tidningen Starlet gavs ut 1966 till 1996 och har nu för första gången behandlats vetenskapligt genom en avhandling i etnologi.

Starlet riktade sig främst till flickor mellan 10 och 14 år. Den innehöll serier, redaktionellt material och texter som läsarna skickade in.

Tidningen talade till unga tjejer, samtidigt som de hade en möjlighet att kommunicera med varandra. Redan från start fick läsarna ett stort utrymme för att själva medverka och producera material.

– Det gjorde Starlet till ett socialt medium före 1990-talets internetboom. Läsarna beskrevs som ”redaktionsmedlemmar” av redaktörerna, säger forskaren Kristina Öhman vid Göteborgs universitet.

Förlängning av flickrummet

I sin avhandling beskriver hon hur Starlet blev en förlängning av flickrummet. Läsarna kunde förströ sig och roa sig, men också efterfråga och erbjuda stöd. Genom tidningen kunde de vända sig till varandra med högt och lågt, glädje och problem.

Genom en diskussion om Starlet som forum, medium och objekt ger Kristina Öhman en inblick i hur tidningen fungerade som ett rum för tjejer innan internet gjorde sitt intåg.

– Som undersökningsmaterial blir Starlet ett pocketformat fönster rakt in i tjejers tillvaro över fyra årtionden, säger hon.

Ett tryggt sammanhang

Avhandlingen visar att materialet i tidningen tillåter alternativa läsningar och synliggör tjejers aktörskap, som skaver mot en utbredd syn på feminint präglad populärkultur. Starlet blev ett mångfacetterat rum för olika behov, intressen och begär.

– Starlet-tidningen blev ett tryggt sammanhang där läsarna kunde handskas med tunga frågor. De kunde vara kreativa och utforska bekanta och obekanta ämnen genom såväl skrivande som läsning, och på detta sätt orientera sig i och pröva för dem nya erfarenheter, säger Kristina Öhman.

Romantiska ideal mötte kritik

Likt andra tidningar som riktade sig mot unga tjejer kritiserades Starlet för att ha ett romantiskt fokus med heterosexuella relationer som norm.

Men en närläsning av materialet visar att tidningen inte bara lyfte fram att kärleken mellan en tjej och en kille är den främsta, eller enda, vägen till lycka. Det fanns också ett fokus på gemenskap tjejer emellan, och på deras förmåga att tillgodose sina egna begär och behov.

Starlet blev även ett rum där det offentliga mötte det privata.

– Läsarna skrev in till denna offentliga plattform om privata ämnen, berättade om personliga erfarenheter, ville få råd om sin kropp – eller skickade hälsningar med internskämt till sina vänner, säger Kristina Öhman.

Skam varvades med lust

Samtidigt syns både i tidningsmaterialet och i intervjuer – där såväl tidigare läsare som medarbetare berättar om sina erfarenheter av Starlet – att det fanns både en skam och en lusta kopplad till att läsa tidningen.

– Sida vid sida med begäret uttrycks skamkänslor som både redaktionen och läsarna upplevde som ett resultat av kritiken från utomstående, såsom vuxna och killar

Än idag uttrycks starka känslor gällande Starlet – både från positivt inställda läsare och från kritiker.

– Den beskrevs ofta som trivialt dravel som man inte skulle bry sig om, men min undersökning kastar nytt ljus över denna popkulturella produkt. Jag menar att Starlet är en del av svenska tjejers kulturarv, säger Kristina Öhman.

Avhandling:

Ett tjejligt rum. Tidningen Starlet 1966-1996, Göteborgs universitet.

Kontakt:

Kristina Öhman, doktorand i etnologi på institutionen för kulturvetenskaper vid Göteborgs universitet, kristina.ohman@gu.se