Skrattmåsar i en klunga, på en klippa.
Skrattmåsar. Bild: Erik Karits, Unsplash.
Artikel från Linköpings universitet

Den här artikeln bygger på ett pressmeddelande. Läs om hur redaktionen jobbar.

Måsar kan vara bärare av gener som gör bakterier resistenta mot antibiotika. Genom sina flygturer och sökande efter mat på soptippar, stränder och åkrar riskerar måsarna att bidra till spridningen av resistenta bakterier. Det visar forskning från Linköpings universitet.

Linköpingsforskarna har studerat måsfåglar runt om i världen och tagit prover på måsarnas avföring för att hitta bakterier som har antimikrobiell resistens, AMR. Resistensen innebär att bakterier kan överleva trots behandling med antibiotika, vilket kan leda till allvarliga infektioner hos människor och djur.

Motståndskraftiga mikroorganismer

Antimikrobiell resistens, AMR, är när mikroorganismer, exempelvis bakterier, utvecklar resistens, motståndskraft, mot läkemedel som tidigare kunde bekämpa dem.

Antibiotika kan bli verkningslöst, eller få försämrad effekt, om bakterier är resistenta.  Överdriven användning av antibiotika är det största skälet till att det finns en utbredd resistens mot antibiotika hos bakterier.

Enligt en rapport i tidskriften The Lancet dog uppskattningsvis 1,27 miljoner människor i världen under 2018 på grund av icke behandlingsbara infektioner orsakade av AMR.

Under många år utvecklades nya antibiotika-läkemedel som gjorde att resistenta bakterier kunde behandlas. Nu har många länder problem med bakterier som är motståndskraftiga mot nästan all antibiotika. Det utvecklas inte heller så många nya antibiotika.

Källa: Linköpings universitet samt 1177.

– Vi hittar ofta AMR-gener hos måsar som är identiska med de som finns hos människor. Det tyder på att det finns ett utbyte av gener mellan oss, säger Jonas Bonnedahl, forskare vid Institutionen för biomedicinska och kliniska vetenskaper.

Forskarnas hypotes är att måsarna får i sig de resistenta bakterierna när de letar föda vid avloppsreningsverk och soptippar, där det är välkänt att resistenta bakterier ansamlas. Därefter är risken att fåglarna sprider bakterierna vidare genom sin spillning, som kan hamna på mat eller vatten som människor konsumerar.

Måsens färd synas med gps

För att undersöka hur måsar rör sig och hur spridningen av resistenta bakterier kan ske har forskarna fäst gps-sändare på måsar. Därmed har de kunnat se hur skrattmåsar söker föda vid avloppsreningsverk och även besöker badstränder, beteshagar och åkrar med grödor.

Redan kan forskargruppen slå fast att skrattmås kan vara en vektor, alltså en bärare, som bidrar till att sprida antibiotikaresistens mellan människa och miljö. Den pågående forskningen har också visat hur den årliga flyttningen hos olika måsfåglar sker över långa sträckor ibland över kontinenter. Det ökar risken för att de sprider resistensgener till nya platser.

Klimatförändringar förvärrar allt

Forskarna varnar också för att klimatförändringar, i form av såväl ökad nederbörd som ökad torka, kan bidra till att sprida gener som ger resistens.

Vid stora nederbördsmängder tvingas ofta avloppsreningsverk till så kallad ”breddning”, det vill säga att en del av avloppsvattnet släpps ut orenat. Vid torka kan fåglar och andra djur samlas vid färre vattenkällor och därmed lättare dela bakterier och andra mikroorganismer med varandra.

Skyll inte på måsen

Måsarna inte är de egentliga bovarna i dramat. Problemet är hur människor använder och släpper ut antibiotika och andra miljögifter, säger Jonas Bonnedahl.

– Vi ska inte skylla på måsarna. Vi borde skylla på oss själva för att vi släpper ut AMR på ett sätt som gör att de får i sig det.

Några konkreta förslag från forskarna är att förbättra reningen av avloppsvatten, se till att fåglar inte får åtkomst till reningsbassänger samt ha täckta soptippar.

– Vi måste agera snabbt och samordnat för att begränsa spridningen av AMR, annars riskerar vi att förlora effekten av antibiotika som vi tar för givet idag, säger Jonas Bonnedahl.

Den forskning om antibiotikaresistens som pågår på Linköpings universitet uppmärksammas i tidskriften Science.

Läs också: Människan överlever artdöden – i en ful och tråkig värld

Kontakt:

Jonas Bonnedahl, docent vid Institutionen för biomedicinska och kliniska vetenskaper, Linköpings universitet
jonas.bonnedahl@liu.se

Nyhetsbrev med aktuell forskning

Visste du att robotar som ser en i ögonen är lättare att snacka med? Missa ingen ny forskning, prenumerera på vårt nyhetsbrev!

Jag vill prenumerera