Bild: Windows/Unsplash
Artikel från Lunds universitet

Digitala vårdalternativ för patienter med knä- och höftatros har samma effekt som traditionella fysiska vårdalternativ. Det visar en studie från Lunds universitet.

Cirka var fjärde person över 45 år i Sverige har artros. Det är vår vanligaste ledsjukdom och den drabbar ofta knän och höfter. Rörligheten blir nedsatt vilket i sin tur kan kan leda till stillasittande och ökad risk för övervikt, diabetes och hjärt–kärlsjukdom.

Bild: Kari Toverud/1177

Vad händer i kroppen vid Artros?

I en led möts två eller flera ben. Ytorna på benen som möts kallas ledytor. På ledytorna sitter brosk. Brosket i lederna är hårt och glatt och gör att benets yta inte slits eller skadas. Brosket gör också att benets ytor lätt kan glida mot varandra, vilket underlättar rörelsen i leden.

I en frisk led finns det en balans mellan uppbyggnad och nedbrytning av ledbrosket. Men när du får artros bryts det ner mer ledbrosk än det byggs upp. Det gör att brosket blir tunnare och att det till och med kan saknas brosk på vissa ledytor, vilket kan leda till irritation i leden.

Även mjukdelar såsom ledband och muskler påverkas av artros. Leden kan så småningom bli stel, göra ont eller svullna.

Källa: 1177

Smärtan minskar och rörligheten ökar

Genom information och träning kan smärtan dock minska och aktivitetsförmågan och livskvalitet öka. Traditionellt har man inom vården gett utbildning om träning och viktkontroll i artrosskolor på vårdcentraler, men WHO rekommenderar nu att man kompletterar den vanliga vården med digitala hälsointerventioner. Hittills har det dock inte gjorts några studier som har jämfört de fysiska och digitala vårdinsatserna med varandra.

– Den fysiska artrosskolan når inte alla och många patienter kommer också in sent i sjukdomsförloppet. Under pandemin såg vi att den digitala vården ökade och att gruppen artrospatienter som sökte vård var yngre. Vi ville därför undersöka om det blev samma resultat av den digitala som den fysiska vården, säger Thérese Jönsson, leg fysioterapeut och forskare vid Lunds universitet.

Behandlingen fungerar – om övningarna görs

Det visade sig inte finnas några större skillnader mellan grupperna, utan båda vårdinsatserna gav ungefär samma resultat. Vid tremånadersuppföljningen hade kvarvarande patienter från studiens båda grupper uppnått en klinisk relevant smärtlindring – vilket innebär att smärtan förbättrades med minst ett på en elvagradig skala. Den digitala gruppen fick en något större smärtlindring och den fysiska gruppen skattade livskvaliteten något högre.

– Vi vet inte vad dessa små skillnader mellan grupperna beror på. En förklaring på att livskvaliteten var högre i den fysiska gruppen kan vara en gruppeffekt, där individen sätter sina egna svårigheter i relation till andra och får en ökad tilltro till sin egen förmåga.

Både fysisk och digital behandling fungerar alltså. Om man gör dem. Men det är många patienter som avbryter sina behandlingar, vilket visade sig vid studiens tremånadsuppföljning. Endast 18 procent av patienterna från *BOA och 30 procent från den *digitala artrosskolan kunde analyseras. Totalt alltså 6946 personer.

Forskarnas underlag:
  • 4237 patienter från det nationella kvalitetsregistret *BOA (Bättre omhändertagande av patienter med artros), där de deltagit i en fysisk artrosskola på vårdcentralen,
  • samt 2709 patienter från det digitala företaget *Joint Academy, som bedriver artrosskola genom sin app.

Genom att jämföra bland annat patienternas upplevda smärta, hälsorelaterade livskvalitet, rörelserädsla och önskemål om operation, kunde forskarna jämföra de olika vårdlösningarna mot varandra.

– Vi har bara tittat på de som fullföljt påbörjade behandlingarna och genomfört dem i enlighet med Socialstyrelsens riktlinjer – det vill säga deltagit i 80 procent av träningstillfällena. Då många av patienterna från BOA gick över till hemträning efter tre månader, föll de därför bort från studien.

Större flexibilitet med olika alternativ

Oavsett bortfall så visar studien att både fysiska och digitala artrosskolor är lika effektiva, vilket gör det lättare att anpassa vården beroende på vad som passar personens livsstil, menar Thérese Jönsson.

­– Många yngre patienter har svårt att få ihop livspusslet och vill därför ha möjlighet att träna själv, medan andra kan ha en mer komplex sjukdomsbild och behöver stöttning av en fysioterapeut ansikte mot ansikte. I nästa studie kommer vi att titta närmare på vem som söker vilken vård och vad som är viktigt för de olika patientgrupperna, avslutar Thérese Jönsson.

Vetenskaplig artikel:

Comparison of Face-to-Face vs Digital Delivery of an Osteoarthritis Treatment Program for Hip or Knee Osteoarthritis ,  JAMA Network Open.

Kontakt:

Thérese Jönsson, PhD, fysioterapeut, forskare i forskargruppen för idrottsvetenskap, Lunds universitet, therese.jonsson@med.lu.se

Nyhetsbrev med aktuell forskning

Visste du att robotar som ser en i ögonen är lättare att snacka med? Missa ingen ny forskning, prenumerera på vårt nyhetsbrev!

Jag vill prenumerera