Frågan om kompensation för klimatskador har seglat upp som en av COP27-mötets allra viktigaste. Fattigare länder och civilsamhället vill att frågan ska inkluderas på den formella agendan och kräver svar: vem ska betala?
När världens länder samlas för ett klimattoppmöte i Egypten den 6-18 november, anordnar forskare vid Lunds universitet ett eget event om klimatrelaterade skador.
Alltmer forskning visar på ett samband mellan klimatutsläpp och extrema väderhändelser, både vad gäller frekvens och intensitet. Redan nu finns studier som visar att översvämningarna i Pakistan och sommarens torka i Europa förvärrades på grund av klimatförändringarna.
– Forskning om vilka skador klimatförändringar leder till och vilka grupper som är mest utsatta är enormt viktig. Vi måste förbereda oss på att hantera de skador som redan uppkommit och som kommer att bli ännu värre i framtiden, säger Emily Boyd, professor vid Lund University Centre for Sustainability Studies, LUCSUS.
Hon är en av få experter i Sverige på klimatrelaterade skador, så kallade loss and damage. Under FN:s klimatkonferens i Sharm el-Sheikh, anordnar hon ett evenemang om klimatskador med forskarkollegor från olika regioner i Afrika.
Vad handlar egentligen “loss and damage” om?
– Det handlar om hur man ska kompensera för permanenta klimatrelaterade skador som inte går att förebygga. Det kan röra sig om önationer i Stilla havet som försvinner när havsnivåerna stiger, eller om åkerjord som blir obrukbar på grund av torka. Ibland måste hela befolkningar flytta. Det omfattar även det som förstörs men går att återställa, som exempelvis ekosystem.
– Även icke-ekonomiska förluster och skador räknas hit. Det är det område jag själv forskar om och det kan handla om immateriella skador såsom förlust av identitet, kulturarv och traditioner.
– Begreppet loss and damage myntades av FN:s klimatråd på 1990-talet och för snart tio år sedan inrättades en mekanism för att hantera skador i länder som är särskilt drabbade av klimatförändringar. Men mycket litet har hänt sedan dess vad gäller att omsätta mekanismen i praktiken. Det finns fortfarande många grundläggande frågor som måste besvaras: de handlar om hur man definierar klimatskador, minimerar effekterna av klimatförändringarna, och hur man undviker framtida skador.
Det handlar också om klimaträttvisa
– Den viktigaste frågan för fattiga länder rör finansiering och kompensation för permanenta skador – en fråga som många länder vill undvika. Men det handlar också om klimaträttvisa: man vill att rika länder – som stått för den största delen av utsläppen – ska erkänna sitt historiska ansvar för klimatförändringarna.
“Loss and damage” – en fråga om klimaträttvisa
Effekterna av klimatförändringarna har blivit påtagliga över hela världen, men speciellt för människor i de fattigaste länderna: översvämningar och orkaner, eldsvådor och höga temperaturer. Förlorad biologisk mångfald. Lidande, förluster och förstörelse.
Frågan är hur människor som drabbas av klimatskador kan bli kompenserade? Vem är ansvarig och vem ska betala för skador och förluster? I grunden handlar det om klimaträttvisa, vilket är centralt i begreppet “loss and damage”.
- “Loss” hänvisar till det som gått förlorat för evigt: det kan vara människor liv, hälsa eller förlust av arter. Kulturarv, traditioner och brödföda. Men det kan också handla om förlust av hem, infrastruktur och marker.
- “Damage” hänvisar till saker som blivit förstörda, men kan bli reparerade eller återställda.
Frågan om kompensation och historiskt ansvar är väldigt omtvistad i de rika länderna. Det som händer nu är att civilsamhället och fattiga länder kräver kompensation. Och mobiliserar för att ta strid i frågan om klimaträttvisa.
Varför är klimatrelaterade skador en så känslig fråga på klimatmötet?
– Dels är det kostsamt för den rika världen att kompensera fattiga länder för deras klimatförluster. Dels är det komplext: hur kompenserar man en hel befolkning som måste flytta, eller för förlust av kultur och traditioner?
– Många länder och grupper menar också att kompensationsfrågan avleder uppmärksamhet från det allra mest akuta arbetet – det vill säga att begränsa uppvärmningen till 1,5 gradersmålet.
Vad är dina förhoppningar för COP27?
– Jag skulle vilja se en överenskommelse om hur enskilda länder ska kunna förverkliga förlust- och skademekanismen. Danmark har etablerat en särskild fond för att kompensera de som har drabbats av klimatförändringarna, nu återstår det att se hur den kommer att realiseras.
– Man ska dock inte ska ha så stora förväntningar på själva COP-mötena eftersom de inte är beslutsfattande organ. Förändringar måste alltid göras på nationell nivå, genom omfattande och ambitiös klimatpolitik. Vi måste se över hur vi ska hantera klimatförluster även på hemmaplan orsakade av värmeböljor i städer, torka inom jordbruket och översvämningar.
Forskning om klimatskador
Emily Boyd är professor inom hållbarhetsstudier och föreståndare för LUCSUS, Lund University Centre for Sustainability Studies. Hon är en av författarna till IPCC:s (FN:s klimatpanel) sjätte kunskapsutvärdering (kapitel 8) som handlar om fattigdom, försörjning och hållbar utveckling.
Hennes nuvarande forskning undersöker icke-ekonomiska klimatrelaterade skador och förluster, och försöker besvara frågor som: var inträffar förluster, vilka påverkas, och hur mäts och utvärderas förluster och skador, vem har ansvar?
