Dofthjärnan lika hos råtta och människa

31 juli 2019
Artikel från Stockholms universitet
Ämne: Hälsa & medicin, Samhälle & kultur

Din dofthjärna fungerar som en råttas. I en studie av hur hjärnan känner igen dofter, har forskare funnit att dofthjärnan och hörselhjärnan kommunicerar med varandra. Det kan hjälpa i utveckling av nya mediciner mot Alzheimers. Personer med svårigheter att identifiera dofter har nämligen större risk att utveckla sjukdomen.

Sommaren förknippas med dofter såsom jordgubbar, hav eller doften från grillen. Men hur förstår våra hjärnor vad det är vi doftar på?

Forskare vid Stockholms universitet, New York University och Northwestern University i USA har undersökt hur hjärnan identifierar dofter genom att kombinera olika sinnesintryck. I en ny forskningsrapport visas hur de upptäckte att hjärnans sinnesregioner kan lära sig att kommunicera direkt med varandra.

Under studien tränades råttor att lära sig matcha ett ljud med en doft. Råttan fick en belöning när den valde rätt kombination av lukt och ljud. Under övningen mättes samtidigt hjärnans aktivitet. Forskarna fann att efter denna träning började hjärnans hörsel- och doftregioner öka sin aktivitet för både ljud och dofter. Dofthjärnan började alltså även aktiveras av ljud, och vice versa. Forskarna fann även bevis för att hjärnområdena började kommunicera med varandra.

Kan hjälpa i kampen mot demenssjukdomar

De här resultaten överensstämmer med tidigare studier med liknande metoder gjorda på människor. När vi till exempel hör ordet ”jordgubbar” aktiveras hörselhjärnan, som i sin tur aktiverar dofthjärnan, vilket gör att den är förberedd på just doften av jordgubbar. Resultaten tyder på att människans och råttans hjärnor fungerar på liknande sätt. Forskarna menar att dessa resultat kan hjälpa oss i kampen mot demenssjukdomar.

– Personer med nedsatt förmåga att identifiera dofter har en ökad risk att drabbas av Alzheimers sjukdom. Men mycket av hjärnforskningen utförs på råttor. Eftersom vi ser att dofthjärnan fungerar på liknande sätt hos råttor och människor, hoppas vi att vår metod kan användas för att utveckla nya, förbättrade bromsmediciner, säger Jonas Olofsson, docent i psykologi vid Stockholms universitet och huvudförfattare till studien.

Den tidigare forskningen med mänskliga deltagare är publicerad i tidskriften Nature Communications.