Artikel från Lunds universitet

Den här artikeln bygger på ett pressmeddelande. Läs om hur redaktionen jobbar.

Pyttesmå plastpartiklar i naturen skadar organismer som lever i marken. Men svampar tycks ha en förmåga att städa i sin omgivning och mildra plastens påverkan, visar en studie.

Plastavfall som hamnar i naturen är ett mycket stort problem idag. Det konstaterar  forskare vid Lunds universitet.

– Oavsett om det slängs nonchalant i naturen, läcker från soptippar eller kommer från material som bildäck och syntetiska kläder hamnar stora mängder mikro- och nanoplast i våra jordar, säger biologiforskaren Micaela Mafla Endara.

Nanoplaster har visat sig vara giftiga för organismer, men det är inte helt klarlagt hur de påverkar jordens ekosystem.

För att studera nanopartiklar av polystyren, som används i plastmaterial, har forskare använt så kallade mikrofluidik-chips. Det gör det möjligt att observera interaktioner mellan enskilda celler och plasterna under mikroskop.

Svampar städar sin omgivning

Genom den mikrodesignade jordmodellen har forskarna undersökt hur pyttesmå partiklar av polystyren påverkar bakterier och svampar.

– Vid högsta koncentrationen av nanoplast fångade svamparna de flesta av de små plasterna som fanns i deras närhet, i en process som vi kallar “dammsugareffekten”. Sammantaget fann vi att nanoplast kan ha en direkt negativ effekt på markmikroberna. Detta understryker behovet av ytterligare studier som kan förklara hur mikrobernas stressrespons kan påverka markfunktionerna, säger Micaela Mafla Endara.

Partiklarna av nanoplast fastnade på svampens grenar så att omgivningen nästan var fri från nanoplast. Svampen städade upp sin omgivning under höga koncentrationer och kunde sedan återfå sin växtkraft.

Ingen enkel lösning på problemet

Även om studiens resultat kunde bekräftas under många förhållanden påpekar forskarna att det kan vara artberoende.

– Detta fungerar som en påminnelse om att minska vårt plastavfall och föroreningen av jordar. Att hitta svampar som specifikt kan samla in nanoplast från jordlösningen kan hjälpa andra organismer att bättre tåla föroreningen och kanske locka till sig bakterier som kan bryta ner plast. Svampens ”dammsugareffekt” är inte en enkel lösning på problemet, men den kan ge lite hopp för framtiden, säger Edith Hammer som är biologiforskare vid Lunds universitet.

Vetenskaplig studie:

Exposure to polystyrene nanoplastics reduces bacterial and fungal biomass in microfabricated soil models, Science of the Total Environment.

Kontakt:

Edith Hammer, forskare vid biologiska institutionen, Lunds universitet, edith.hammer@biol.lu.se

Paola Mafla-Endara, forskare vid biologiska institutionen, Lunds universitet, paola_micaela.mafla_endara@biol.lu.se

Nyhetsbrev med aktuell forskning

Visste du att robotar som ser en i ögonen är lättare att snacka med? Missa ingen ny forskning, prenumerera på vårt nyhetsbrev!

Jag vill prenumerera