En femtedel av utsläppen ska fångas in – högst osäkert hur
Fossila bränslenHållbar utvecklingKlimatetLuftföroreningarUpp emot en femtedel av dagens koldioxidutsläpp ska tas om hand av storskalig koldioxidinfångning, enligt länders beräkningar – en teknik som ännu är i sin linda. Vi riskerar att bli beroende av en storskalig koldioxinfångning som vare sig är hållbar eller realistisk, menar hållbarhetsforskaren Wim Carton vid Lunds universitet.
En genomgång som bland andra Wim Carton har gjort och som går igenom 50 länders klimatstrategier visar att länders beräkningar av så kallat nettonollutsläpp kraftigt skiljer sig åt.
Genomgången visar också att de så kallade kvarvarande utsläppen, se faktaruta nedan, är betydligt större än vad forskarna har räknat med.
Nettonollutsläpp och kvarvarande utsläpp
För att nå klimatmålen, och begränsa uppvärmningen till 1,5 grader, behöver koldioxidutsläppen nå så kallat nettonoll år 2050.
Nettonoll innebär i praktiken inte noll utsläpp, utan att kvarvarande utsläpp som inte kan hanteras genom klimatåtgärder som utfasning av fossila bränslen, kompenseras via koldioxidinfångning. Det omfattar exempelvis koldioxidlagring (Carbon Capture Storage) och trädplantering. Jordbruket och vissa industrier står för majoriteten av de kvarvarande utsläppen. Det kan vara metangas från jordbruket eller andra växthusgaser från industrin.
Källa: Lunds universitet
Forskarna har bland annat studerat hur länderna beräknar mängden kvarvarande utsläpp, alltså de utsläpp som enligt länderna inte kan hanteras via utfasning av fossila bränslen och andra gängse metoder.
En femtedel ska “fångas in”
Genomgången visar att länder har olika definitioner på vad som räknas som “kvarvarande utsläpp”, från vilka sektorer de kommer och hur de ska kunna kompenseras.
Studien visar också att de flesta länder uppskattar att dessa utsläpp utgör cirka en femtedel av ländernas totala utsläpp. Det är en siffra som enligt Wim Carton är betydligt större än vad forskarna tidigare räknat med.
Har inte testats storskaligt
Länderna räknar med att kvarvarande utsläpp ska hanteras genom så kallad koldioxidinfångning – tekniker för att fånga in och omvandla koldioxid.
– Men idag har dessa tekniker inte testats i stor skala, säger Wim Carton.
En osäker strategi, med andra ord, enligt forskarna.
Svårt att jämföra
Att de studerade länderna inte har identifierat vad som ska räknas som kvarvarande utsläpp gör det även också att jämföra länders utsläpp. Det gör det också svårt uppskatta de faktiska utsläppen och beräkna vilken mängd koldioxidinfångning som kommer att krävas för att nå nettonoll, menar Wim Carton.
Oklarheterna kring hur mycket utsläpp som kommer att finnas kvar ökar även riskerna för inte nå Parisavtalets 1,5 graders-mål.
“Fullständig soppa”
För att skapa tillförlitliga och realistiska klimatplaner krävs nu tydligare definitioner och en bättre samsyn på vad som ska räknas som “kvarvarande utsläpp”, enligt forskarna.
– Är dessa utsläpp verkligen oundvikliga? Det är svårt att veta eftersom beräkningarna och definitionerna ser så olika ut. Det är en fullständig soppa, säger Wim Carton.
Han säger också:
– Vi måste utgå från tydliga utsläppsberäkningar, annars riskerar vi att överdriva och bli beroende av en storskalig koldioxinfångning som vare sig är hållbar eller realistisk.
Vetenskaplig artikel:
Why residual emissions matter right now, Nature Climate Change.
Kontakt:
Win Carton, docent i hållbarhetsvetenskap vid Lund University Centre for Sustainability Studies
wim.carton@LUCSUS.lu.se
