Artikel från Göteborgs universitet

Är simning och häckklippning bra aktiviteter för arbetslösa ungdomar? Det beror på hur begreppet aktiveringspolitik tolkas, visar en avhandling som studerat kommunala åtgärder i en bruksort – där jobben försvunnit men mentaliteten lever kvar.

En bruksort är ett mindre samhälle som byggts upp kring en dominerande industri, till exempel ett järn-, pappers- eller glasbruk.

En avhandling har studerat arbetsmarknadsåtgärder i en sådan traditionell svensk bruksort, men namnet har dolts och ersatts med Milltown.

Bruksmentalitet lever kvar

På orten har industrin försvunnit – och med den många jobb. Arbetslösheten är högre än rikssnittet och många saknar utbildning. En förklaring som ofta läggs fram är att den så kallade bruksmentaliteten, som värderar manuellt arbete högre än utbildning, fortfarande hänger kvar.

– Socialarbetare, politiker och andra som kommer i kontakt med arbetslösheten i de här orterna använder begreppet i sitt dagliga arbete. Det blir en problemformulering som förklarar varför ungdomar har svårt att färdigställa sina studier, ge sig ut på arbetsmarknaden och bli anställningsbara, säger forskaren Jon Sunnerfjell som skrivit avhandlingen.

Två kommunala åtgärder undersöktes

Han har studerat två av kommunens åtgärder för att få bukt med arbetslösheten. Här fanns ett aktiveringscenter för unga vuxna och en arbetsmarknadsenhet som stöttar arbetslösa i alla åldrar.

Åtgärderna tar avstamp i det som kallas aktiveringspolitik. Den bygger på att de arbetslösa aktivt ska höja sin kompetens och utveckla nya färdigheter för att bli mer anställningsbara och få rätt till ekonomiska bidrag.

Olika tolkningar av aktiveringspolitik

Eftersom kommunerna har ett stort ansvar för arbetsmarknadspolitiken lokalt kan aktiveringsåtgärderna se olika ut.

Jon Sunnerfjell har i sin forskning observerat projekt i olika kommuner och sett hur den lokala kulturen påverkar vad som tolkas in i begreppet “aktivering”.

– De arbetslösa ungdomarna i Milltown, vilket är kommunen jag beskriver i min avhandling, fick till exempel gymma och simma som en del av schemalagd aktivitet. Det var en väldigt bokstavlig tolkning av begreppet men det var så coacherna, som själva kom från orten, förstod aktivering.

Tränades inte i företagsamhet

I kommunens arbetsmarknadsenhet fick de arbetslösa i stället arbeta i verkstäder. Där utförde de manuellt arbete av olika slag, som att klippa häckar och gräsmattor. De kunde också arbeta i garage eller med snickeri. I vissa fall trivdes deltagarna så bra att de inte kände några behov av att söka sig vidare.

– Genom att arbeta med händerna kunde de upprätthålla en form av värdighet och arbetarklassidentitet som gått förlorad i takt med att jobben försvunnit från den lokala arbetsmarknaden – det uppfattades som “riktigt” jobb. Tittar man på storstadskommuner är det mycket vanligare att arbetslösa tränar på sina entreprenöriella förmågor eller får kurser i att starta företag och sådana saker.

Svårtolkade begrepp står i vägen

Avhandlingen visar att det är svårt att omsätta policy till praktik. Förutom att lokala förutsättningar och traditioner spelar in, finns det inom dagens arbetsmarknadspolitik flera begrepp som är svårtolkade och tvetydiga.

– Det är viktigt att särskåda begreppen som florerar inom arbetsmarknadspolitiken. Vad innebär aktivering, inkludering och att vara anställningsbar? Den typen av ganska abstrakta begrepp är ju väldigt svåra att förhålla sig till som jobbcoach, till exempel, säger Jon Sunnerfjell.

Avhandling:

Un-learning to labour? Activating the unemployed in a former industrial community, Göteborgs universitet.

Kontakt:

Jon Sunnerfjell, doktorand i sociologi vid göteborgs universitet, jon.sunnerfjell@gu.se

Nyhetsbrev med aktuell forskning

Visste du att robotar som ser en i ögonen är lättare att snacka med? Missa ingen ny forskning, prenumerera på vårt nyhetsbrev!

Jag vill prenumerera