Lasermodell kan förbättra planering av skogarna

Skogsplanering handlar om att bestämma var och när olika åtgärder ska utföras i skogen, till exempel avverkning eller naturvårdsbränning. Målet är att hitta den skötsel som på bästa sätt ökar nyttan av skogen.

Det här görs vanligen med hjälp av datorsystem som simulerar hur skogen kommer att utvecklas vid olika typer av skogsskötsel.

Under lång tid har denna planering byggt på att skogen först delas in i bestånd, det vill säga sammanhängande områden, ofta cirka fem hektar, med ganska homogen skog när det gäller till exempel trädhöjd och fördelning av olika träd.

Denna ”beståndsmetod” har tillämpats under mycket lång tid. Mer detaljerade data har varit dyra att ta fram och lagra, men planeringen av skogsskötseln har ändå varit tillfredsställande.

Laserskanning ger nya möjligheter

Men framsteg inom så kallad fjärranalys – där skogens egenskaper skattas på avstånd med hjälp av sensorer placerade på satelliter eller flygplan – ger nu nya möjligheter.

Hos svenska myndigheter finns nu även öppen information, som har tagits fram med nationell flygburen laserskanning med mycket högre upplösning av skogsbestånden.

Genom detaljerade högupplösta laserdata, som tar hänsyn till skogens variation, kan skogsägare planera bättre. Bild: Emma Sandström

I en avhandling vid Sveriges lantbruksuniversitet, SLU, har doktoranden Pär Wilhelmsson tagit fram, utvärderat och utvecklat nya planeringsmodeller som kan hantera den höga upplösningen i data om skogen som finns idag.

– I dagens skogliga planering använder man medelvärden för skogens olika egenskaper i ett bestånd, och tar inte hänsyn till den variation som nästan alltid finns där. I de nya modellerna tar vi hänsyn till denna variation, och kan därmed ge en mycket noggrannare beskrivning av skogens tillstånd idag och imorgon, säger Pär Wilhelmsson.

Bättre precision i åtgärder

Resultaten i avhandlingen tyder på att planeringsmetoder som har anpassats till den detaljrikedom som finns i data från laserskanning kan öka både skogens ekonomiska ekologiska värde.

Mer högupplösta skogsdata gör det möjligt att nå målen med skogsbruket med större precision. Rätt åtgärd kan utföras på rätt plats vid rätt tidpunkt i högre grad än om planeringen innebär att man först delar in skogen i bestånd.

Skälet är att de nya modellerna tar hänsyn till att skogen kan se lite olika ut i olika delar av ett bestånd, även om man vid indelningen har strävat efter att skapa homogena bestånd. Att inte beakta dessa variationer leder helt enkelt till en mindre ändamålsenlig skogsskötsel, enligt studien.

Traditionella planeringsmodeller bortser vanligtvis också från konkurrens mellan träd, stordriftsfördelar vid avverkning och arters olika behov av större habitat.

Avhandling:

Forest planning utilizing high spatial resolution data,SLU.

Kontakt:

Pär Wilhelmsson, doktorand vid institutionen för skoglig resurshushållning, Sveriges lantbruksuniversitet, SLU, par.wilhelmsson@slu.se