Stora förluster av viktiga våtmarker i Sverige

Våtmarker, som bland annat bidrar till att minska växthuseffekten, är bland de mest hotade ekosystemen i världen. En studie från Stockholms universitet visar nu att stora mängder våtmarker har försvunnit under de senaste 300 åren.

Norra Europa, främst Sverige och Finland, särskiljer sig som området med allra störst  förlust av skogsklädda torvmarker. De är också de våtmarker som bundit störst lager av atmosfärisk koldioxid.

– Vi vet att utsläppen från svenska våtmarker, på grund av exempelvis utdikning, är stora. Ungefär en fjärdedel av Sveriges utsläpp kommer från våtmarker. Och merparten av dessa växthusgaser kommer från områden som dränerats för skogsbruk, säger forskaren Gustaf Hugelius vid Stockholms universitet och fortsätter:

– Den nya studien visar tydligt hur vi i Sverige och Finland sticker ut genom att ha klart mest dikning av skogstäckta torvmarker. I de flesta andra delar av världen dominerar förlust av andra våtmarkstyper, som dränerats för att öka andelen jordbruksmark.

Viktiga våtmarker

Våtmarker är viktiga för biologisk mångfald, vattenrening, påfyllning av grundvatten och lagring av kol. Tidigare har dock våtmarkerna setts som improduktiva områden fulla av sjukdomsbärande insekter, områden som bara går att bruka efter att ha dränerats eller användas för att ta torv till bränsle.

På grund av omvandlingen till dränerad jord- eller skogsbruksmark och förändringar orsakade av bränder och grundvattenutvinning har våtmarker blivit ett av världens mest hotade ekosystem.

Motsvarar Indiens yta

Forskarna har kartlagt utdikningar och förändringar i markanvändning sedan år 1700. Kartläggningen har gjorts i 154 länder.

Studien visar att 3,4 miljoner kvadratkilometer, eller mellan 21 och 35 procent, av jordens våtmarker dränerats av människor. Det motsvarar ett område ungefär lika stort som Indien, eller mer än sex gånger Sveriges yta. Merparten har försvunnit de senaste hundra åren.

– Våra resultat är trots allt till viss del positiva. De allra flesta av de nordliga torvmarkerna är relativt orörda av människor, främst i Nordamerika och Ryssland. Det är dessa våtmarker som över tid bundit upp allra mest koldioxid, säger Gustaf Hugelius.

Tinande permafrost hot mot orörda torvmarker

Men forskarna ser dock hot från klimatförändringar, där tinande permafrost och torka hotar kolbalansen även i de orörda torvmarkerna.

–  Den sammanlagda bilden är att flera parallella åtgärder behövs för att rädda våtmarkerna. Förutom att snabbt minska mänskliga utsläpp behöver vi skydda orörda våtmarker, arbeta för att fasa ut aktivt skogsbruk på dikade torvmarker och samtidigt restaurera dränerade våtmarker, säger Gustaf Hugelius.

Vetenskaplig studie:

Extensive global wetland loss over the past three centuries, Nature.

Kontakt:

Gustaf Hugelius, Institutionen för naturgeografi och biträdande föreståndare för Bolincentret för klimatforskning, Stockholms universitet, gustaf.hugelius@natgeo.su.se