Det finns en tydlig skillnad när långvarig smärta hos män och kvinnor beskrivs i forskning. Det visar en avhandling som också lyfter fram att rådande normer kan leda till skillnader i behandlingen av smärtpatienter.

Ungefär en femtedel av befolkningen har långvarig smärta, som kan påverka livskvalitet, arbetsförmåga, relationer, familjeliv och fritidsaktiviteter. Behandlingen av långvarig smärta har beskrivits som en utmaning för såväl patienter som hälso- och sjukvårdpersonal.

Genusnormer, det vill säga stereotypa föreställningar om hur kvinnor och män är eller borde vara, kan påverka hur personal inom hälso- och sjukvården bemöter personer med smärta. Det kan i sin tur leda till medicinskt omotiverade skillnader i behandlingen av kvinnor och män, så kallad genusbias.

Känsliga kvinnor och tåliga män

I en avhandling vid Göteborgs universitet undersöktes genusnormer kopplade till långvarig smärta. Även samband mellan genusnormer, långvarig smärta och psykosociala resurser, som till exempel socialt stöd har studerats.

77 vetenskapliga artiklar undersöktes för att se hur män och kvinnor med långvarig smärta beskrivs i forskningen.

Resultaten visar att kvinnor framställdes som känsliga och förväntades lära sig att anpassa sitt liv till smärtan. Män beskrevs däremot som smärttåliga och förväntades söka efter orsak och behandling av sin smärta.

Oväntade brott mot rådande norm

När ett befolkningsurval om 4 010 individer undersöktes framkom oväntade genusmönster, så kallade normbrott. Faktorer som studerades var bland annat självskattad grad av praktiskt socialt stöd och av emotionellt socialt stöd kopplat till frekvent smärta. Uppföljningstiden var ett och ett halvt år.

Ett oväntat resultat var att brist på emotionellt socialt stöd utgjorde en större riskfaktor för män än för kvinnor. Män med svagt känslomässigt stöd hade dubbelt så stor risk som män med starkt stöd att utveckla frekvent smärta. Emotionalitet brukar annars förknippas med kvinnor och kvinnlighet.

För kvinnor var brist på praktiskt socialt stöd en större riskfaktor. När det praktiska stödet var svagt hade kvinnor 62 procent högre risk att utveckla frekvent smärta än om stödet var starkt.

Viktig kunskap för vård och forskning

Ett resultat som rimmar med genusnormen var att kvinnor hade ett starkare praktiskt socialt stöd än män, dock bara bland dem utan frekvent smärta. I gruppen med frekvent smärta fanns inte skillnaden mellan kvinnor och män.

Ytterligare ett resultat visar att män med frekvent smärta och starkt emotionellt socialt stöd oftare hade frekvent smärta vid uppföljning jämfört med män med svagt stöd.

– Att bli medveten om rådande genusnormer och oväntade genusmönster kan hjälpa hälso- och sjukvårdspersonalen att motverka genusbias och att erbjuda en jämlik vård som i högre grad utgår från individens behov. Att bli medveten om normer och normbrott kan också förbättra kvaliteten inom forskningen och leda till nya strategier inom den förebyggande vården, säger Anke Samulowitz som skrivit avhandlingen.

Avhandling:

Pain, gender norms and psychosocial resources. A critical appraisal of taken for granted ideas on men and women with pain, Göteborgs universitet.

Kontakt:

Anke Samulowitz, institutionen för medicin vid Sahlgrenska akademin, Göteborgs universitet, anke.samulowitz@gu.se

Senaste Nytt

Nyhetsbrev med aktuell forskning

Visste du att robotar som ser en i ögonen är lättare att snacka med? Missa ingen ny forskning, prenumerera på vårt nyhetsbrev!

Jag vill prenumerera