Tema

Tarmhormoner kopplas till åderförkalkning

Typ 2-diabetes behandlas i dag med inkretinhormoner för att minska risken för hjärtkärlsjukdomar och andra risker som kommer med sjukdomen. Forskare från Lunds universitet sett nya samband mellan inkretinhormonerna GIP och GLP-1 och åderförkalkning. 

Inkretinhormonerna GIP och GLP-1 utsöndras från tarmen när man äter och stimulerar insulinutsöndring i bukspottkörteln, vilket bidrar till att blodsockret återgår till normala nivåer efter måltider, den så kallade inkretineffekten.

Hos den som har diabetes typ 2 är inkretineffekten nedsatt, vilket leder till hämmad insulinproduktion. Därför är GIP och GLP-1 i dag terapeutiska mål för att behandla insulinnivåerna hos patienter med typ 2-diabetes.

DPP4-hämmare

DPP4-hämmare är en klass av läkemedel som används vid behandling av högt blodsocker för personer med typ 2-diabetes. De riktar sig mot just inkretinsystemet och gör så att nivåerna av dessa hormoner ökar i blodet, vilket har en positiv effekt genom att hålla blodsockret på normala nivåer.
Läkemedel som baseras på DPP4-hämmare fungerar genom att hämma ett protein som heter dipeptidylpeptidas-4. Detta protein har flera funktioner i kroppen, och genom att hämma proteinet förbättras sockermetabolismen i kroppen vilket leder till lägre blodsockernivåer och lägre risk för framtida komplikationer. Källa: Diabetes.nu

GIP kan påverka hjärtat negativt

I den aktuella studien har forskarna undersökt kopplingar mellan hormonhalterna i blodet och sett hur GIP och/eller direkt stimulering av GIP-receptorn även verkar ha negativa kardiovaskulära effekter.

– Vi såg att höga fysiologiska nivåer av GIP var kopplat till en signifikant ökad risk för tidiga tecken på åderförkalkning, medan höga fysiologiska nivåer av GLP-1 i stället kunde koppas till en minskad risk. Sambanden höll statistisk signifikans även efter att de korrigerats för kända riskfaktorer, säger Martin Magnusson, läkare och forskare inom endokrinologi och diabetes.

Forskarna använde data från den stora befolkningsstudien Malmö Kost Cancer, som involverade 3 342 deltagare med 59 procent kvinnor och en medelålder på 72 år. Tio procent av deltagarna hade diabetes.

Resultat som tyder på samband

Martin Magnussons forskargrupp ligger även bakom en studie publicerad i Diabetologia i januari 2020 som visade att höga nivåer av GIP är kopplat till en ökad risk för kardiovaskulär dödlighet och för total dödlighet. Men den aktuella studien är den första där forskarna utför mätningar på människor, och i en större population, för att undersöka sambandet mellan blodets nivåer av GIP och GLP-1 och mätningar av tidig åderförkalkning.

– Fynden i den nya studien pekar på att det kan finnas ett samband mellan förhöjda GIP-nivåer i blodet och risk för åderförkalkning. Eftersom vi hade få deltagare i studien med diabetes vet vi ännu inte hur GIP-nivåer påverkar åderförkalkningsprocessen i en renodlad diabetespopulation. Därför bör man i nuläget betrakta resultaten som hypotesgenererande, säger Amra Jujic, postdoktor vid Lunds universitet.

Motsatta effekter för GIP och GLP-1

Martin Magnusson menar att resultaten till viss del ligger i linje med vad tidigare läkemedelsstudier visat. I behandling med GLP-1-agonister har risken för kardiovaskulär sjuklighet minskat medan studier som indirekt höjer GIP och GLP-1 på grund av läkemedelsbehandling med så kallade DPP4-hämmare inte kunnat visa sådana positiva effekter.

Forskarnas hypotes är att de positiva effekterna av GLP-1 motverkas av de eventuellt negativa effekterna av GIP, och att detta kan förklara avsaknaden av hjärt-kärlskyddande effekter för DPP4-hämmarna. Martin Magnusson betonar att kliniska randomiserande studier av DPP4-hämmare har visat att dessa läkemedel inte är förknippade med några negativa kardiovaskulära effekter, och därför är helt säkra för patienter med diabetes att ta.

Blockering av GIP-receptorn?

– Våra fynd ska absolut inte användas som argument till att diabetespatienter ändrar sin nuvarande behandling. Eftersom många diabetespatienter sannolikt framöver kan komma att behandlas med en ny grupp läkemedel som direkt stimulerar både GLP-1 och GIP-receptorn, finns det ett stort kliniskt intresse av att få klarhet i vad som ligger bakom våra epidemiologiska fynd, säger Martin Magnusson.

– Nästa steg blir bland annat att närmare undersöka de långsiktiga kardiovaskulära effekterna av GIP och GLP-1 infusion och om en blockering av GIP-receptorn kan vara ett behandlingsalternativ. Vi vill även fortsatt studera sambanden mellan GIP-nivåerna och kardiovaskulär risk i renodlad diabetespopulation inom Andis, ett projekt där alla nya diabetiker i Skåne registreras, säger Amra Jujic.

Vetenskaplig artikel:

Diabetes Care: “Glucose-dependent insulinotropic peptide in the high normal range is associated with increased carotid intima-media thickness (Amra Jujić, Peter M Nilsson, Naeimeh Atabaki-Pasdar, Anna Dieden, Tiinamaija Tuomi, Paul W Franks, Jens Juul Holst, Signe Sørensen Torekov, Susana Ravassa, PhD, Javier Díez, MD, PhD, Margaretha Persson, Emma Ahlqvist, Olle Melander, Maria F Gomez, Leif Groop, Martin Magnusson) Diabetes Care

Kontakt:

Martin Magnusson, adjungerad professor vid Lunds universitet och överläkare inom kardiologi på Skånes universitetssjukhus i Malmö, och även Clinical Fellow i diabetes vid Wallenberg Centre for Molecular Medicine (WCMM), martin.magnusson@med.lu.se

Vi finns där du är @forskningsnyhet

Tarmhormoner kopplas till åderförkalkning

 lästid ~ 4 min