Tema

Riskfritt att näthata – anmälan leder sällan till åtal

Att hata och hota på nätet är i stort sett riskfritt. Få fall går till domstol och i ännu färre fall är det någon som döms. Anledning är brister i lagstiftningen, ineffektivitet hos polisen och att det är en nästan omöjlig uppgift att identifiera den som hatar anonymt.

Förra året var det bara fyra procent av anmälningarna om kränkningar på nätet som gav upphov till någon åtgärd. Av dem var det ännu färre som ledde fällande dom.

– Idag är det i praktiken något av vilda västern på internet. Det kan vara svårt att identifiera vem som gjort sig skyldig till ett brott och handlingar som de flesta anser borde vara olagliga är fullt tillåtna, säger Mårten Schultz professor i civilrätt vid Stockholms universitet.

Det är en rad olika orsaker som tillsammans gör det enkelt att kränka utan påföljd, menar Mårten Schultz. Dels är rättsväsendet ineffektivt. Bland annat saknas poliser som har tillräcklig it-kompetens vilket gör att brotten prioriteras ner.

Brister i lagstiftningen
Anonymiteten på internet betyder också mycket. Och att det är svårt att få fram uppgifter om hur människor surfar från de stora it-bolagen

Men det finns också brister i lagstiftningen. Svensk lagstiftning skiljer sig från flera andra länder. Handlingar som de flesta skulle betrakta som olagliga är här fullt tillåtna här. Till exempel att filma när människor misshandlas, att sprida filmen och att sedan ta betalt för att visa den. Något som har uppmärksammats av Europakommissionen. Sverige har kritiserats för att lagstiftningen inte når upp till grundläggande regler för mänskliga rättigheter.

– Att genomföra misshandeln är naturligtvis olagligt men inte, i sig, att filma och publicera filmen. Det är också tillåtet att sprida bilder på människor i extremt utsatta situationer, till exempel svårt sjuka eller allvarligt skadade personer, säger Mårten Schultz.

Ett känt exempel är de så kallade Arbogamorden när två syskon mördades. Då spreds obduktionsbilderna över internet utan att det gick att stoppa.

Varför är inte den här typen av handlingar brottsliga?

– Generellt har vi ett lågt skydd för integriteten i Sverige. Det hänger samman med att vi har ett starkt skydd för yttrandefriheten. Dessa två rättigheter kan ofta stå i motsättning till varandra. Sedan är internet ur ett lagstiftande perspektiv relativt nytt.

Näthat ett stort stort antal brott
I juridisk mening finns inte något brott som kallas ”näthatsbrott”. Det bör det heller inte göra, menar Mårten Schultz.

– Det vore konstigt om vi försökte konstruera ett sådant brott eftersom det handlar om väldigt olika typer av kränkningar. Näthat, som ordet används i den allmänna debatten, är ett antal brott som kränker den personliga integriteten. De rättsliga frågorna kring detta är olika. De brott som det i allmänhet rör sig om är hot, ofredanden, förtal och brott mot personuppgiftslagen.

Det har tagit tid för lagstiftarna att förstå vilken effekt kränkningar på nätet kan få. Det är först de senaste åren som debatten inkluderar frågor om hur hat mot folkvalda och journalister påverkar demokratin och samhället i stort, menar Mårten Schultz.

Lagen ska stärkas

–  Uppdrag Granskning-programmet om näthat mot kvinnliga journalister blev en startpunkt för mycket av diskussionen. Då klargjordes att just kvinnliga journalister är särskilt drabbade. Men det tog en tid innan dessa angrepp började diskuteras som ett samhällsproblem och inte bara ett problem för de utsatta journalisterna.

Men i den utredning som gått under namnet näthatsutredningen men som egentligen heter Integritet och straffskydd finns förslag som skärper lagen. Utredningen kom med sitt betänkande i februari och Mårten Schultz har medverkat som expert.

–  Där föreslås en ny brottsrubricering som heter olaga integritetsintrång. Syftet är att på det sättet göra det olagligt att sprida information som är integritetskränkande. Det här är första steget mot ett starkare skydd mot kränkningar. Samtidigt kommer samhället att behöva acceptera att vi inte kan lagföra alla människor som kränker och begår hatbrott anonymt på nätet.

Behövs fler poliser med it-kompetens
Hat, hot och kränkningar på nätet måste bekämpas en rad olika sätt, säger Mårten Schultz. Det behövs fler poliser som har it-bakgrund. Skolan kan ta ett större ansvar. Skollagen är tydlig med att skolan har är skyldig att verka mot kränkningar på nätet som hör ihop med vad som sker i skolan.

Arbetsgivare kan bli mer aktiva eftersom de har kontroll över flödena från en arbetsplats. Även ägarna av de stora digitala mötesplatserna skulle kunna tvingas agera när kränkningar sker på deras webbplatser.

Till exempel skulle det kunna vara otillåtet att inte snabbt ta bort kränkande innehåll. Då skulle direktörer på sajter som Facebook och Instagram straffas för underlåtenhet. Så gör man redan i vissa länder i Europa.

Nätombudsmannen kunde väcka åtal
En ytterligare möjlighet är att införa en ny myndighet, en nätombudsman. Nätombudsmannen skulle kunna arbeta på samma sätt som diskrimineringsombudsmannen och barn- och elev-ombudet. Personer som utsatts för kränkningar skulle kunna anmäla händelsen och nätombudmannen har då möjlighet att väcka åtal. Istället för att det är en uppgift för den drabbade personen.

Och Mårten Schultz är hoppfull. Han tror att spridningen av hat, hot och brutala bilder kommer att minska.

–  Jag tror att insikten om hur juridiken kan användas för att begränsa kränkningar kommer att öka hos människor som inte är jurister. Det kan leda till att människor både avhåller sig från att kränka och att de i högra grad också anmäler de kränkningar som inträffar.

Text: Lotta Nylander, frilansskribent på uppdrag av forskning.se

Vi finns där du är @forskningsnyhet

Riskfritt att näthata – anmälan leder sällan till åtal

 lästid ~ 4 min