De andra internationella kvinnliga idrottsspelen i Göteborg 1926 blev en sportslig framgång – men väckte också starka reaktioner. Trots att arrangemanget var ett viktigt steg för jämställdhet inom friidrotten möttes det snabbt av motstånd.
De internationella kvinnliga idrottsspelen i Göteborg 1926 blev ett genombrott för kvinnors friidrott – men också starten på en maktkamp där män tog kontrollen över kvinnors idrottsutövning. Det visar en ny studie från Göteborgs universitet.
– Det var kvinnor som organiserade och tävlade, och de gjorde det på högsta nivå. Men bara några år senare var inflytandet borta, säger Claes Annerstedt, professor emeritus i idrottsvetenskap, i ett pressmeddelande från Göteborgs universitet.
Flera världsrekord
Studien bygger på omfattande arkivmaterial, samtida pressbevakning och unika fotografier. Den visar hur tävlingarna – som hölls på Slottskogsvallen och ofta kallats ”Damolympiaden” – lockade deltagare från åtta länder, drog 20 000 åskådare och resulterade i fem nya världsrekord.
– Det var ett genombrott på flera plan. Kvinnorna tog plats på arenan, och allmänheten såg att de kunde både prestera och organisera. Men det väckte också starka reaktioner, säger Karin Grahn, docent i idrottsvetenskap, vid Göteborgs universitet.
Kamp om inflytande
Inför tävlingarna 1926 förbjöd Internationella olympiska kommittén användningen av ordet ”olympisk” i arrangemangets namn. Spelen fick därför byta namn till De andra internationella kvinnliga idrottsspelen. Det första spelen hölls i Paris 1922.
– Det var ett sätt att markera revir. Kvinnornas egen internationella organisation, som drev på för jämställdhet, sågs som en konkurrent, säger Claes Annerstedt.
Efter Göteborg följde liknande arrangemang i Prag och London. Men trycket från de manligt dominerade idrottsförbunden ökade. Kvinnorna lovades inflytande i de ordinarie olympiska spelen och representation i styrande organ – men fick i praktiken varken det ena eller det andra. Deras egna organisationer upplöstes, både i Sverige och internationellt.
– Kvinnorna blev inbjudna, men inte inkluderade. När de väl gick med i de etablerade strukturerna försvann både deras makt och frihet, säger Karin Grahn.
Fördomar i medier
Samtidens medier lyfte fram tävlingarnas höga kvalitet och professionalism, men rapporteringen präglades också av sexism. Deltagarna kallades för ”flickor” och beskrevs med ord som ”vacker”, ”delikat” och ”coquett”.
– Trots det ser vi både på fotografier och film hur seriöst kvinnorna tävlade. Det här var inte lek. Det var elitidrott på kvinnors villkor, säger Karin Grahn.
Särskilt friidrotten stack ut. Till skillnad från mer accepterade grenar som tennis eller konståkning utmanade friidrotten normerna kring hur kvinnor skulle röra sig, se ut och ta plats.
Osynlig kvinnohistoria
Tävlingarna i Göteborg 1926 har länge varit en bortglömd del av svensk idrottshistoria. Men enligt forskarna rymmer just dessa händelser viktiga ledtrådar till hur jämställdhetskampen inom idrotten tog form och varför den fortfarande pågår.
– Kvinnors idrott har aldrig varit någon självklarhet. De har hela tiden behövt kämpa för rätten att delta, säger Claes Annerstedt.
År 2026 planeras ett hundraårsjubileum i Göteborg med uppvisningsgrenar från tävlingarna 1926. Men det är oklart om arrangemanget får kallas ett jubileum för Damolympiaden, då Internationella olympiska kommittén ännu inte godkänt användningen av det varumärkesskyddade ordet ”olympiad”.
Vetenskaplig artikel:
The Second Women’s Olympic Games, Gothenburg, 1926, The International Journal of the History of Sport.
