Naturvårdsbränder genomförs oftast på våren när marken är fuktig – men för att gynna den biologiska mångfalden ger bränder under riktigt torra förhållanden bäst resultat. Det visar en avhandling från SLU.
Många arter, som vedlevande skalbaggar och svampar, är beroende av död ved. Därför används naturvårdsbränningar som ett verktyg för att gynna den biologiska mångfalden.
– Min avhandling visar att det är bra att välja skogar i landskap med mycket skyddad skog och att genomföra bränningen under torra väderförhållanden, säger Ellinor Ramberg, doktorand på institutionen för ekologi vid Sveriges lantbruksuniversitet, SLU.
50-tal bränder studerades
För att undersöka när naturvårdsbränningar gör mest nytta har hon inventerat vedlevande svampar och skalbaggar efter ett 50-tal bränningar i Sverige och Finland. Hon kartlade även mängden död ved, föryngring av lövträd och brandskador på träd. Data kopplades till faktorer som skogstyp, landskap, väder, årstid och hur lång tid som gått sedan branden.
– Man kan skapa stora mängder död ved om man bränner skogar med mycket gran. Granar är brandkänsliga och dör ofta även om inte branden är så intensiv. Men det är också bra om det är olika typer av skogar som bränns för att skapa livsmiljöer åt många olika arter, säger Elinor Ramberg.
Svampar trivs i döda träd
Luckorna som uppstår i skogen gynnar föryngringen av lövträd. Döda granar är en viktig livsmiljö för rödlistade vedlevande svampar. Men dessa arter koloniserar inte de brända skogarna direkt efter branden.
Fem år efter en brand syntes ingen skillnad. Men efter 16 år fanns fler rödlistade svampar i brända skogar än i obrända. Det visar hur viktigt det är med långsiktig uppföljning för att förstå brändernas verkliga betydelse, menar Ellinor Ramberg.
Mer död ved under torka
Ett annat viktigt resultat är att bränder som sker under torrare förhållanden – när även risken för vildbränder är som störst – skapar mer död ved och bättre föryngring. Det beror på att branden blir intensivare. I dag sker naturvårdsbränningar ofta tidigare på året än vildbränder, när det är svalare och fuktigare.
– Säkerheten vid naturvårdsbränningar är förstås central. Men det är också viktigt att känna till att bränningar som sker när det är blötare leder till mindre mängder död ved och sämre föryngring av lövträd. Det kan räcka med att bränna senare på säsongen när det är torrare i marken men det krävs mer efterbevakning så glödbranden inte flammar upp igen, säger Ellinor Ramberg.
Brända områden nära skyddad skog hade fler arter, visar studien. Kalhyggen i landskapet minskade däremot mångfalden. Därför bör framtida naturvårdsbränningar ta större hänsyn till omgivningen, enligt avhandlingen.
Mer om vårdande bränder
Under de senaste 100 åren har skogsbruk och effektiv brandbekämpning medfört att bränder inte längre är en naturlig störning i nordiska skogar. Därför är naturvårdsbränningar ett viktigt verktyg. Variationen av död ved, döende och levande träd gynnar biologisk mångfald.
Efter en brand kommer lövträd, särskilt asp och björk. Det drar älg och rådjur nytta av. Den döda veden är viktig för många skalbaggar och svampar.
Svart ögonknäppare och rosenticka är exempel på arter som gynnas av brand. Tretåig hackspett och andra hackspettar lockas av den goda tillgången på vedskalbaggar.
Vissa arter är helt beroende av bränder. Det gäller bland annat grov tallkapuschongbagge, vars larver utvecklas till skalbaggar på brandskadade barrträd.
Fakta: SLU
Avhandling:
Effectiveness of prescribed burning as a conservation tool in boreal forests: the role of time, weather and site attributes, Sveriges lantbruksuniversitet.
