Skelett på ett bord
Skelett från en man som hittades i en grav i Téviec. Skador visar att han kan ha haft en våldsam livsstil. Bild: Vivement Lundi!/France Télévisions
Artikel från Uppsala universitet

Den här artikeln bygger på ett pressmeddelande. Läs om hur redaktionen jobbar.

Genetiska analyser ger en ny bild av de sista jägare-samlarbefolkningarna i Västeuropa. Olika släkter levde tillsammans – något som kan ha varit en medveten strategi för att undvika inavel.

För cirka 7 500 år sedan mötte de sista jägare-samlarbefolkningarna i västra Europa invandrande människor som ägnade sig åt jordbruk. Eftersom de olika grupperna levde samtidigt har forskare funderat på hur mycket kontakt de hade med varandra.

I en ny studie har forskare analyserat genom, arvsmassa, från människoskelett i kända gravplatser i Téviec och Hoedic i Bretagne samt Champigny i norra Frankrike.

Kvarlevorna har daterats till de allra sista stadierna av perioden mesolitikum för cirka 6 700 år sedan. Då levde de sista jägare-samlarna i Västeuropa. Perioden överlappar med neolitikum, då bofasta bönder tog över.

Blandade sig inte med jordbruksgrupper

Tidigare forskning, som baserats på isotopdata, har föreslagit att de sista jägare-samlarsamhällena medvetet tog in kvinnor från bondegruppen. Men enligt den nya studien tycks det inte ha gått till så. I stället valde olika jägare-samlargrupper att blanda sig med varandra.

Trots att få individer ingick i dessa grupper var de oftast inte nära släkt med varandra. Det visar analyserna av skelettens arvsmassa.

– Det fanns inte heller några tecken på inavel. Vi vet dock att det fanns grupper som levde åtskilda – de levde på olika dieter – och ett mönster av grupper avtecknar sig som troligen var en del i strategin att undvika inavel, säger genetikforskaren Luciana Simões vid Uppsala universitet.

Sociala band utan släktskap

I Téviec och Hoedic i södra Bretagne finns många gravar där flera individer begravts tillsammans. Det är ovanligt bland mesolitiska gravplatser.

– Våra resultat visar på att i många fall – även när det gäller gravar med kvinnor och barn i samma grav – var individerna inte släkt med varandra. Det tyder på att det fanns starka sociala band som inte handlade om biologiskt släktskap och att de relationerna var viktiga även efter döden, säger forskaren Amélie Vialet vid Muséum national d’Histoire naturelle i Frankrike.

Ny bild av de sista jägare-samlarna

Det här är den första studien där forskare undersökt genomen hos flera stenålders-jägare-samlare som levde på samma plats och i närheten av inflyttande nya neolitiska bondesamhällen.

– Det här ger en ny bild av de sista stenålders-jägare-samlarbefolkningarna i Västeuropa. Vår studie ger en unik möjlighet att studera dessa grupper och deras sociala dynamik, säger professor Mattias Jakobsson vid Uppsala universitet.

I den tvärvetenskapliga studien har forskare från Uppsala universitet samarbetat med flera franska institutioner.

Vetenskaplig studie:

Genomic ancestry and social dynamics of the last hunter-gatherers of Atlantic France, Pnas.

Kontakt:

Luciana Gaspar Simões, genetiker och postdoktor vid institutionen för organismbiologi vid Uppsala universitet, luciana.simoes@ebc.uu.se

Mattias Jakobsson, professor vid institutionen för organismbiologi vid Uppsala universitet, mattias.jakobsson@ebc.uu.se

Nyhetsbrev med aktuell forskning

Visste du att robotar som ser en i ögonen är lättare att snacka med? Missa ingen ny forskning, prenumerera på vårt nyhetsbrev!

Jag vill prenumerera