Flera megaprojekt syftar till förbättra infrastrukturen och möta klimatförändringar i Angola och Moçambique. Men i stället riskerar satsningarna att bidra till humanitära kriser. Det visar en studie.
Socialantropologen Ruy Blanes vid Göteborgs universitet har studerat hur de senaste årens torka i Angola och cykloner i Moçambique påverkar lokalbefolkningen. Hans forskning visar ett samband mellan de båda regeringarnas politik för att utveckla infrastruktur och klimatrelaterade humanitära katastrofer.
Hänsyn tas inte till lokalsamhällen
Nya infrastrukturprojekt som utvinningsverksamhet, industriellt jordbruk, vattenkraftsprojekt, nya vägar och kommunikationsnätverk utformas ofta som nationella satsningar. Men detta sker utan att tillräcklig hänsyn tas till de lokala samhällenas behov och förutsättningar.
– Detta visar hur vissa så kallade långsiktiga lösningar för att hantera klimatkrisen genom omställning till grönare energikällor ändå kan bli ödesdigra i samband med klimatkatastrofer, säger Ruy Blanes.
Ett exempel är megaprojekt som vattenkraftsdammar. De utsätts för stor press från stormar och cykloner som blir allt vanligare. Det här tvingar fram vattenutsläpp som ger dramatiska effekter för människor och djur nedströms.
– Det har vi sett de senaste åren runt Zambezifloden i centrala Moçambique. Det var också fallet när dammen i Derna i Libyen kollapsade i september i år, då minst 2 000 personer omkom, säger Ruy Blanes.
Tillgång på vatten hotas
I södra Angola har bristen på underhåll och investeringar i befintliga vattendistributionssystem lett till att jordbruks- och boskapsskötarsamhällen står hjälplösa inför torkan. Människor förlorar hem, jordbruksmark, boskap och möjlighet att försörja sig.
När den lokala kunskapen och förutsättningarna inte tas med i planeringen på nationell nivå, utmanas lokalsamhällenas traditionella handlingsutrymme och motståndskraft, menar Ruy Blanes.
– De här situationerna uppstår ofta på grund av en bristande dialog mellan regering, lokala myndigheter och lokalbefolkningarna. Och även om regeringarna i både Angola och Moçambique är engagerade i klimatanpassning och hållbarhetspolitik, måste de ta dem på större allvar och inte använda dem som inkörsportar för “grön kapitalism”, där klimat- och miljöproblem integreras i marknadsbaserad politik, säger Ruy Blanes.
Vetenskaplig studie:
Fatal architectures and death by design: the infrastructures of state-sponsored climate disasters in Angola and Mozambique, Review of African Political Economy.
Kontakt:
Ruy Blanes, universitetslektor i socialantropologi, Institutionen för globala studier vid Göteborgs universitet, ruy.blanes@gu.se
