Skolpersonal och rektorer beskriver ofta särskild begåvning hos barn utifrån svårigheter och problem – istället för att se begåvningen som en tillgång för både barnet och verksamheten. Det framgår av en ny avhandling.
Malin Ekesryd Nordström, nyligen disputerad vid Pedagogiska institutionen vid Umeå universitet, arbetade tidigare som specialpedagog. Hon märkte då att det fanns barn som plötsligt slutade intressera sig för skolarbetet, vilket ledde till att hon kom i kontakt med begreppet särskild begåvning.
– En av frågorna jag ställde mig var, att om dessa barn finns, varför möter vi då inte deras behov inom svensk utbildning? säger Malin Ekesryd Nordström.
Nuförtiden talar forskare i allmänhet om “särskild begåvning” istället för “särbegåvning”, men begreppen betyder detsamma, se faktaruta nedan.
Detta är särskilt begåvade barn
På 1990-talet i Sverige kom begreppet ”särbegåvning” som tillskrivs psykologen Roland S Persson. Hans definition lyder:
“Någon som förvånar vid upprepade tillfällen med sin osedvanliga förmåga på ett eller flera områden, både i och utanför skolan.”
Särskilt begåvade barn trivs inte alltid i skolans miljö. Skälet kan vara att de inte får lära sig tillräckligt mycket och inte i ett tillräckligt snabbt tempo. De blir därför lätt uttråkade, kan få problem att koncentrera sig och kan tappa lusten att lära sig. De kan också känna sig utanför socialt.
Att vara särskilt begåvad är inte samma som att vara ”högpresterande”.
Särskild begåvning är inte heller en psykiatrisk diagnos. Däremot kan någon ha exempelvis autism och/eller adhd och särskild begåvning. Det händer att särskild begåvning misstas för adhd då ett särskilt begåvat barn lätt tappar koncentrationen i skolan när undervisningen känns tråkig. Men när skolmiljön anpassas och blir stimulerande på en lämplig nivå kan koncentrationsproblemen försvinna för de särskilt begåvade eleverna.
Källa: Tre korta texter om att förstå särskilt begåvade barn i den svenska skolan, Roland S Persson, professor i pedagogisk psykologi vid Högskolan i Jönköping.
Malin Ekesryd Nordström har i sin avhandling fokuserat på förskolan och den första tiden i grundskolan. En slutsats är att det finns många uppfattningar om vad särskild begåvning är och ska hanteras. Det kan exempelvis handla om skilda idéer om hur undervisning för dessa barn bör bedrivas – inom särskilda undervisningsgrupper eller inom den ordinarie undervisningen.
Beskrivs som problem och svårigheter
En annan slutsats är att förskolepersonal och rektorer i hög grad beskriver särskild begåvning utifrån upplevda svårigheter och problem, till skillnad från att se särskild begåvning som en tillgång.
– Istället för att beskriva vilken eventuell ynnest det kan vara att ha hunnit långt i sin kunskapsinhämtning tidigt, eller att kunna läsa redan som tre- eller fyraåring, beskriver förskolepersonalen och rektorer barnens svårigheter att finna sig till rätta bland kompisar, säger Malin Ekesryd Nordström och fortsätter:
– De här barnen kan ha svårigheter att få andra barn att förstå vad de menar om de använder ett för åldern avancerat språk. Barnen kan också blir frustrerade när andra inte förstår deras avancerade legobyggen och så vidare.
Förskolan funkar, men sedan…
En annan slutsats i avhandlingen är att förskolan i regel är en välfungerande miljö för särskilt begåvade barn. Det tros bland annat bero på att lärmiljöerna i förskolan är flexibla och att det finns barn i olika åldrar.
Däremot händer det, enligt Malin Ekesryd Nordströms intervjuer med pedagoger och föräldrar, att det brister i kommunikationen vid övergången från förskola till grundskola. Sådana brister kan leda till att barnens lärande och utveckling tappar fart och att de blir understimulerade och tidigt börjar vantrivas i skolan.
Även barn som har hunnit mycket långt i sin utveckling kan behöva anpassningar och särskilt stöd i förskola och skola. Malin Ekesryd Nordström menar att lärare måste ges tid att reflektera kring vad “behov av stöd” kan innebära.
Hög stress en stor bov
Att det ofta fokuseras på problem vid särskild begåvning kan delvis bero på att formell utbildning om just detta ofta saknas. Det hänger sannolikt också ihop med en pressad arbetssituation på förskolor och skolor, säger Malin Ekesryd Nordström.
– Hög arbetsbelastning och stora barngrupper bidrar till ökad stress, vilket kan göra att personalen ibland ser fler negativa aspekter. Genom att i det förebyggande arbetet planera för att det kommer att finnas barn som har kommit längre än andra – och behöver utmaningar – tror jag att särskilt begåvade kan bli mer accepterade och inte ses som ett ”problem”. Alla barn, oavsett var de befinner sig, har rätt till ledning och stimulans i utbildningen, säger Malin Ekesryd Nordström.
Mer om särskilt begåvade barn
Det svenska skolväsendet har behållit en viss acceptans och någorlunda förståelse för konstnärliga, musikaliska och idrottsliga förmågor genom åren, skriver Roland S Persson, professor i pedagogisk psykologi. För dessa elevkategorier finns ofta lämplig träning och stimulans att få i eller utanför skolan. Det är i huvudsak de mer akademiska färdigheterna som under hela efterkrigstiden i Sverige har kommit att ses med viss oförståelse och inte sällan med en viss misstänksamhet i jämförelse med resten av Europa och Nordamerika. De barn som har varit extremt begåvade åt det akademiska, eller intellektuella, hållet har till skillnad från idrotts- eller musiktalanger ofta fått mindre smickrande beteckningar, som “plugghäst”.
Generellt sett har det fram till ganska nyligen varken funnits pedagogiskt stöd till eller god förståelse för särskilt begåvade elever i skolan, skriver Roland S Persson vidare. Svensk forskning har visat att en övervägande majoritet av dessa elever därför har mått mycket dåligt i skolan.
När forskare har frågat särskilt begåvade elever om deras upplevelser av skolan och vad de skulle ha önskat vara annorlunda, är svaret nästan alltid att de skulle ha velat uppleva en större social acceptans.
Det händer att särskilt begåvade elever känner sig så udda att de försöker att dölja sin begåvning. De kan exempelvis låtsas som om de inte förstår saker, medvetet skriva dåligt på prov och undvika situationer där deras förmågor gör att de sticker ut från mängden. Får dessa barn inte lämpligt stöd riskerar detta i längden att hämma barnens utveckling, socialt och kunskapsmässigt.
Källa: Tre korta texter om att förstå särskilt begåvade barn i den svenska skolan, Roland S Persson, professor i pedagogisk psykologi vid Högskolan i Jönköping.
Text: Umeå universitet och forskning.se
Avhandling:
Särskild begåvning i en förskola och skola för alla, Umeå universitet.
Kontakt:
Malin Ekesryd Nordström, Pedagogiska institutionen, Umeå universitet
malin.ekesryd@umu.se
