Därför har Ryssland svårt att acceptera grannländer som fria nationer

När Sovjetunionen upplöstes 1991 förklarades Ukraina som en självständig stat. Detta skedde efter att 90 procent av befolkningen röstat för självständighet. Ledningen i Moskva accepterade det, likaså att Krim blev en del av det nya Ukraina.

– Ukraina har genom historien haft korta perioder av självständighet, men det har sedan 1800-talet funnits en ukrainsk nationalism och längtan efter en egen stat där man själv bestämmer över sin samtid och framtid, säger statsvetaren Anders Nordström vid Södertörns högskola.

Smärtsam förlust för imperium

Anders Nordström har följt den demokratiska utvecklingen i Ukraina sedan han för knappt 20 år sedan skrev en avhandling i ämnet. Att Moskva faktiskt erkände Ukraina som stat men nu tycker sig ha rätt att tillbaka landet med våld – det måste förstås i ljuset av avkoloniseringen, menar han.

– Att gå från att vara ett imperium med en särställning till att bli ett land bland andra, och därmed ge upp makt, kan vara smärtsamt. På samma sätt som en patient kan känna smärta i ett ben som inte finns kvar har Ryssland fantomsmärtor.

”Ryssar som fått för sig att de inte är ryssar”

Inte långt efter att Ryssland återuppstod 1991 började det i landet talas om det ”nära utlandet”. Det åsyftade länder som en gång hade ingått i det ryska imperiet, som Belarus och Ukraina.

– Ur rysk synvinkel har man haft svårt att acceptera att de är egna nationer, man ser dem mer som ryssar som fått för sig att de inte är ryssar, säger Anders Nordström.

Moskva, Ryssland. Bild: Aleksandr Popov, Unsplash.

– Det är inte bara Putin som känner så. Omedvetet finns den här föreställningen i stora grupper av befolkningen. Och det är inte så konstigt, det är så man har lärt sig historien.

Ukraina är annorlunda

För Ukraina är det tvärtom. Där har man gått från att vara underordnad Sovjet till att bli ett land bland andra – något man känner en oerhörd stolthet över. Den demokratiska utvecklingen har visserligen inte varit spikrak, men en grundläggande skillnad i jämförelse med Ryssland och Belarus, där makten i praktiken ligger hos en person, är att Ukraina har en obruten tradition av att den formella makten ligger i parlamentet.

– Även i Ukraina har man från regeringshåll flera gånger försökt gå i auktoritär riktning, men då har det kommit kraftiga motreaktioner från folket och parlamentet.

Parlamentet i Ukraina har inte fungerat perfekt. Exempelvis har kriminella varit parlamentariker i syfte att slippa åtal och rena slagsmål har ägt rum i plenisalen.

– Men man har ändå ett parlament där ledamöterna väljs av och representerar folket, vilket är en viktig grundsten i en demokrati.

Vad har kriget inneburit för den demokratiska utvecklingen i Ukraina? Har den gått bakåt eller stärkts?

– Både och. Framförallt har den pausats. Under ett krig blir det borgfred. Stora politiska motståndare samarbetar nu, som president Zelensky och Kievs borgmästare Klytjko. På så sätt dämpas det demokratiska samtalet. Samtidigt har civilsamhället stärkts något enormt. Samhället har på ett storartat sätt gått samman för att försvara landet, vilket förstärkt känslan av att ”vi vill vara ett demokratiskt land.”

Kan Ryssland samexistera fredligt med ett självständigt Ukraina?

– Nej, så länge som Ryssland är auktoritärt och drömmer om sitt imperium kommer de att se ett demokratiskt Ukraina som ett hot.

Det här är inte bara en fråga för Ukraina, fortsätter Anders Nordström. Ett nytt kapitel skrivs nu i europeisk historia.

– Jag var länge den som sa att nej, det blir inget krig. På den punkten hade jag fel, men anledningen till min åsikt var att jag liksom många trodde att Ryssland ville vara en del av världssamfundet. Det fanns tecken på att man hade mycket att vinna på att framstå som en trovärdig samtalspartner. Nu har man istället gått i direkt konfrontation med världssamfundet.

Vad får kriget för konsekvenser för säkerhetsordningen i Europa?

– Stora. Ryssland har brutit mot alla grundprinciper som den europeiska säkerhetsordningen bygger på. Den tog form efter andra världskriget och innebär enkelt förklarat att man respekterar nuvarande folkrättsligt erkända gränser. Vill man förändra något sker det genom diplomati och samtal.

Putin vill se återupprättat imperium

Putin har sedan invasionen hänvisat till historiska orättvisor. Han menar att Ryssland har en särskild uppgift att beskydda alla människor med rysk identitet även om de hamnat i andra länder – något han nu vill korrigera genom att återta mark och iscensätta folkomröstningar om en återgång till imperiet.

Det är en mycket allvarlig retorik, säger Anders Nordström.

– Här står det mycket på spel. Om det blir en fred på ryska villkor kommer de med stor sannolikhet att fortsätta med den här taktiken. Och det finns fler krafter i Europa som vill upprätta auktoritära regimer, vilka sällan bryr sig om internationell rätt. Den auktoritära regimen bygger på en idé om att varje land ska få göra vad de vill mot den egna befolkningen, och vill man ta territorium så gör man det med fysiskt våld. Därför är utgången av det här kriget viktig inte bara för Ukraina, utan för stabiliteten i hela regionen.

Lästips:

Ryssland talar om barns bästa och dödar barn i Ukraina – så går det ihop

Därför är Ukrainas krigskommunikation unik

Bistånd är inte bara ädelt – här är riskerna med hjälpen till Ukraina 

Så använder Putin den stora lögnen som metod

Läs mer i närliggande ämnen på Perspektiv Öst, Södertörns högskola.