3D-utskrift skapad vid ett makerspace. Bild: Sophie Landwehr Sydow
Artikel från Stockholms universitet

Den här artikeln bygger på ett pressmeddelande. Läs om hur redaktionen jobbar.

Vad kan vi lära av ”makers” och den globala makerrörelsen? En hel del, visar en ny avhandling. Till exempel att se teknikens möjligheter, vara mer lekfull, och ta hand om befintliga resurser.

Makerrörelsen spreds som en löpeld över världen runt 2015. Den handlar om att människor träffas på en fysisk plats och delar material, maskiner och kunskap. Syftet är att, enskilt eller i grupp, skapa något nytt. Rörelsen är besläktad med subkulturer som punk, amatörradio, hackers, open source och DIY.

Sophie Landwehr Sydow började intressera sig för praktiken bakom hajpen. Vad gör egentligen makers? Och hur kan vi förstå samspelet mellan människor, material och maskiner? Frågorna har lett fram till hennes doktorsavhandling.

– Jag har utforskat en grupp teknikentusiaster som, med ett engelskt begrepp, kallas makers. Ibland kallas de också tekniknördar, ler Sophie Landwehr Sydow.

Under sina år som doktorand har hon gjort studiebesök på så kallade makerspace i olika delar av världen, exempelvis i techklustret Silicon Valley i USA. Men avhandlingen kretsar kring svenska förhållanden och Stockholms största makerspace.

– Mitt studieobjekt ingår i den stora globala makerrörelsen som bygger på nyfikenhet kring material och verktyg. Utövarna kombinerar traditionella material som trä, metall och textil med ny teknik som sensorer och datorstyrda saker. Jag ser även kod som ett material, men det är de fysiska tingen som dominerar.

Utrymme för kreativitet

Teknikutvecklingen har gjort att avancerade industrimaskiner som laserskärare och 3D-skrivare har blivit mindre. Därmed har de också blivit billigare och mer tillgängliga för privatpersoner. I de delade verkstäder som makerspace utgör samlas människor kring maskinerna. De skapar något och delar med sig av sin kunskap.

– Ett interaktivt konstverk, en anpassad elsparkcykel, ett radiobygge av egentillverkade delar, en textilkjol med programmerade ledlampor, en svetsad stol, ett snickarprojekt… Alla möjliga kreativa yttringar pågår samtidigt. Det finns utrymme att samexistera. Och många medlemmar utforskar olika typer av hantverk, berättar Sophie Landwehr Sydow.

Några vill slå världen med häpnad med sina innovationer, men för de flesta är det resan – skapandet – som är målet. Den sociala biten är också viktig.

Landwehr Sydows studier bygger på ett etnografiskt förhållningssätt i kombination med deltagande observation och olika designmetoder. De senaste åren har hon tillbringat åtskilliga timmar på ”sitt” makerspace. Där har hon både byggt saker själv, lyssnat och iakttagit hur andra gör, och hållit workshoppar för att bidra med sin kunskap till gemenskapen.

Studierna har mynnat ut i tre nyckelbegrepp som beskriver interaktionen mellan människor, material och maskiner.

3 viktiga begrepp

I sin forskning ringar Sophie Landwehr Sydow in och namnger tre centrala koncept för makerrörelsens sätt att arbeta. Hon anser att koncepten är avhandlingens viktigaste bidrag, de bidrar till teoribildningen och kan användas av andra forskare.

1. Material literacy – ”materiell läskunnighet”. Med djup kunskap om råmaterial, komponenter och tillverkningsprocesser i olika tidsperioder kan makers läsa in viktig information i artefakter. ”De läser föremål som vi andra läser böcker”, konstaterar Sophie Landwehr Sydow.

2. Machine sensibility – ”maskinkänslighet”. Man kan tro att det bara är att trycka på en knapp så gör maskinen jobbet. Men Sophie Landwehr Sydow visar att det krävs erfarenhet och fingertoppskänsla för att få exempelvis en 3D-skrivare att skriva ut rätt. ”Det händer mycket i samspelet mellan människa, maskin och material”, säger hon.

3. The pliable machine – ”den fogliga maskinen”. Inom exempelvis spelvärlden är det vanligt att ”modda”, det betyder att spelaren modifierar något befintligt. Moddning är centralt även inom makervärlden. ”I händerna på en maker blir en till synes statisk maskin något föränderligt. Det är en pågående process”, säger Sophie Landwehr Sydow.

Sophie Landwehr Sydow har sina rötter i Tyskland. När hon betraktar den svenska makerrörelsens framväxt ser hon tydliga paralleller till den starka föreningskulturen i Sverige, med dess stadgar, regler och normer. I dag finns ungefär 25 medlemsledda makerspace i Sverige.

– Den globala makerrörelsens ”år noll” brukar sättas till 2005. Efter det ökade hajpen och fler och fler makerspace poppade upp. När jag drog igång mitt avhandlingsprojekt 2014 var det riktigt trendigt. Därefter har entusiasmen mattats av något.

Makerpedagogik i förskolan

Men makerrörelsen har också utvecklats och antagit nya former. Från volontärledda verkstäder har tillfälliga makerspace gjort gästspel på museer och bibliotek. Och i skolans värld har makerpedagogiken mycket att tillföra, anser Landwehr Sydow. En av hennes artiklar handlar om en förskola i Sundbyberg där personalen utbildades till makerpedagoger.

– I den nya läroplanen står att barn ska få en adekvat digital kompetens, redan från förskoleåldern. Jag tror att ett maker-mindset kan vara en bra ingång. Det kan minska rädslan för teknik och bygger på nyfikenheten i att möta olika material redan i förskolemiljön, konstaterar Sophie Landwehr Sydow.

Läs mer: Här hittar du mer information om Sundbybergs stads satsning på skaparverkstaden Kvasar Makerspace.  

Hållbart skapande

I avhandlingen beskriver hon hur makers tar sig an både maskiner och material på ett eftertänksamt och kunnigt sätt. De är reflekterande, tillåtande och lekfulla. I det finns mycket att lära, menar hon.

– Inom techindustrin finns en gränslöshet, som konsumenter förväntas vi hela tiden uppgradera oss genom att slänga gamla produkter och köpa nya. Makers kan fungera som en förebild.

– Vi måste bli bättre på att se potentialen i det vi redan har, uppdatera och bygga om. Resurserna blir ju allt knappare.

Resursmedvetenhet och hållbarhet ingick inte i Landwehr Sydows ursprungliga avhandlingsplan, men begreppen har blivit allt viktigare under arbetets gång. Under pandemin sattes också styrkan i lokala makernätverk på prov. Det blev tydligt att de kan bidra till konkret samhällsnytta.

– När vården saknade skyddsvisir agerade makers snabbt. De hade kunskap, verktyg, material och fungerande logistik. Med gemensamma krafter började de tillverka visir dygnet runt. De kunde möta ett behov som industrin inte klarade av, säger Sophie Landwehr Sydow.

Avhandling:

Makers, Materials and Machines: Understanding Experience and Situated Embodied Practice in the Makerspace.

Kontakt:

Sophie Landwehr Sydow, Institutionen för data- och systemvetenskap vid Stockholms universitet, sophie@dsv.su.se

Denna artikel publicerades ursprungligen på Stockholms universitets webbplats.

Nyhetsbrev med aktuell forskning

Visste du att robotar som ser en i ögonen är lättare att snacka med? Missa ingen ny forskning, prenumerera på vårt nyhetsbrev!

Jag vill prenumerera