Gen påverkar förmågan att bryta ner bröd

Ohälsosamma matvanor är en riskfaktor för att utveckla sjukdomar som typ 2-diabetes. Och det finns mycket forskning om vilken kost som minskar risken för typ 2-diabetes. Däremot finns det stora kunskapsluckor om hur våra gener påverkar vår förmåga att bryta ner mat.

Nu ger forskning från Lunds universitet i vart fall ytterligare stöd för att en gen som kallas AMY1 har betydelse för hur våra kroppar tar hand om stärkelserik mat, som bröd, pasta, ris och potatis. Men den visar också att olika varianter av AMY1-genen gör att kroppen blir olika bra på att ta hand om stärkelserik mat.

– Målsättningen är att vår forskning ska bidra till individanpassade kostråd som kan minska risken för typ 2-diabetes och fetma, säger Emily Sonestedt, forskare inom nutritionsepidemiologi vid Lunds universitets diabetescentrum.

Nitton personer åt massor av mackor

Forskarna bjöd in 19 deltagare till två brödmåltider. Efteråt skiljde sig nivåerna i blodsocker och insulin mycket åt mellan deltagare med olika många varianter av AMY1-genen.

– Globalt sett äter vi mycket stärkelserik mat, som bröd, pasta, ris och potatis. Kolhydrater är en viktig källa till energi, men det gäller att se upp med kolhydrater som ger höga blodsockertoppar. Högt blodsocker är en riskfaktor för att få typ 2-diabetes, säger Emily Sonestedt.

Amylas är det enzym som bryter ner stärkelse och AMY1 är genen som kodar för amylas i saliven. Av de 19 personer som deltog hade nio personer mellan två och fyra kopior av genen AMY1, medan övriga hade tio eller fler kopior.

– Människor har mellan 2-17 kopior av genen, men de allra flesta svenskar har omkring sex kopior av genen. Vi bjöd in deltagare med extremt få respektive väldigt många kopior för att få en tydlig bild av om genvarianten påverkade blodsocker- och insulinnivåer, säger Emily Sonestedt.

Efter måltiden med två och en halv skivor bröd hade gruppen med många kopior av amylasgenen 83 procent högre blodsockersvar och 73 procent högre insulinnivåer jämfört med studiedeltagare med få kopior av genen. Skillnaden var något mindre efter måltiden med fem skivor bröd. Gruppen med många kopior av genen hade då omkring 40 procent högre blodsockersvar och insulinnivåer jämfört med personer med få kopior av genen

Deltagare utan diabetes

Deltagarna i studien som rekryterades genom Malmö Offspring Study (MOS), hade inte diabetes eller problem med högt blodsocker och kom fastande till de två måltiderna. Vid det första tillfället åt de två och en halv skiva formfranska och vid andra tillfället fem brödskivor under en period av 15 minuter. Deltagarna lämnade blodprover före måltiderna och flera gånger upp till två timmar efteråt.

– Deltagare med ett stort antal kopior av genen får ett högre blodsocker eftersom de bryter ner stärkelsen snabbt i munnen och energin går snabbt ut i blodet. En positiv sak med det här är att det är en grupp som kan dra nytta av bra stärkelse, något som vi har sett i en av våra tidigare studier. Det här är också en grupp som kan behöva vara försiktig med snabba kolhydrater som ger förhöjda blodsockernivåer, säger Emily Sonestedt.

Det har gjorts ett fåtal liknande studier inom området som både bekräftar och motsäger resultaten från studien. Forskarna planerar nu att göra en större studie med fler deltagare där de undersöker fler värden vid sidan av blodsocker och insulinnivåer.

Individanpassade kostråd mot typ 2-diabetes

– Förhoppningen är att vår forskning ska resultera i ett test som mäter amylaset i saliven. Ett sådant test kan vara värdefullt för personer som behöver hitta stärkelsekällor som inte höjer blodsockret för mycket, säger Emily Sonestedt.

Vetenskaplig artikel:

Kontakt:

Emily Sonestedt, docent och forskargruppsledare inom Nutritionsepidemiologi vid Lunds universitet, emily.sonestedt@med.lu.se