Amning kopplas till minskad risk för typ 1-diabetes

Allt fler barn i världen drabbas av typ 1-diabetes. I Sverige får 40 barn per 100 000 diagnosen varje år, vilket är den näst högsta risken i världen. Den negativa utvecklingen verkar bero på en kombination av arv och miljö – men frågan hur sjukdomen eventuellt kan förebyggas återstår att besvara.

Forskningen om kostens betydelse för utvecklingen av typ 1-diabetes har hittills inte resulterat i några entydiga slutsatser. Nu har forskare vid Karolinska Institutet gått igenom och analyserat tillgänglig forskning om kopplingen mellan kostvanor hos mor och barn och risken att drabbas av typ 1-diabetes under barndomen, en så kallad metaanalys.

– Vår metaanalys tyder på att amning och senare introduktion av gluten* kan ha en skyddande effekt mot typ 1-diabetes. Samtidigt är det viktigt att påpeka att både genetiska och olika miljömässiga faktorer sannolikt påverkar risken för typ 1-diabetes, och att för den enskilde individen är risken att drabbas fortfarande låg, även om man får modersmjölksersättning eller gluten under de första månaderna i livet, säger Anna-Maria Lampousi, doktorand vid institutet för miljömedicin, Karolinska Institutet.

Forskarna utvärderade 26 faktorer som hörde ihop med kosten, såsom amning, barnets ålder när det först började äta av olika livsmedel, vad mamman ätit under graviditet och kostvanor i barndomen.

Långvarig amning och sen introduktion av gluten

Tyngst evidens (ungefär ”mest vetenskapligt stöd”, redaktionens kommentar) hade studierna som pekade på att långvarig amning och senare introduktion av gluten var förknippat med lägre risk för typ 1-diabetes. För spädbarn som ammades i minst sex till tolv månader var risken för typ 1-diabetes 61 procent lägre än hos andra barn. Barn som fick mat med gluten i vid tre till sex månaders ålder hade 64 procent lägre risk jämfört med barn som fått gluten tidigare.

Forskarna har inte studerat vilka mekanismer som kan tänkas ligga bakom sambanden, men tidigare forskning har visat att amning har allmänt positiva effekter, till exempel för utvecklingen av barnets immunsystem och tarmflora, medan experimentella studier har visat att gluten kan skada de insulinproducerande betacellerna.

Introduktion av komjölk och frukt kan ha betydelse

I genomgången hittades också samband med måttligt bevisvärde för en lägre risk för typ 1-diabetes hos barn som får uteslutande bröstmjölk i minst två månader samt senare introduktion av komjölk (efter två–tre månaders ålder) och frukt (fyra–sex månaders ålder i stället för tidigare).

Det fanns även en koppling mellan ökad risk för typ 1-diabetes och konsumtion av minst två till tre portioner komjölk per dag under barndomen, men detta fynd hade lågt bevisvärde och ska tolkas med försiktighet, enligt forskarna. Studierna visade även på en skyddande effekt av D-vitamintillskott under spädbarnstiden. Mammans kostvanor under graviditeten var inte förknippad med typ 1-diabetes hos barnet.

Mer forskning om amningens betydelse

– Med den här metaanalysen har vi försökt att utreda vilka kostfaktorer som med stark eller måttlig evidens kan kopplas till typ 1-diabetesrisk. Vår analys tyder på att det finns anledning att närmare undersöka amningens skyddande effekter vad gäller typ 1-diabetes samt betydelsen av senare introduktion av gluten, komjölk och frukt under spädbarnsåren. Samtidigt var evidensen för flertalet kostfaktorer generellt låg och vi behöver mer högkvalitativ forskning för att kunna dra några säkra slutsatser, säger Sofia Carlsson, lektor vid institutet för miljömedicin, Karolinska Institutet.

Vetenskaplig artikel:

Dietary factors and risk of islet autoimmunity and type 1 diabetes: a systematic review and meta-analysis.

Kontakt:

Anna-Maria Lampousi, doktorand vid institutet för miljömedicin, Karolinska Institutet, annamaria.lampousi@ki.se, Sofia Carlsson, lektor vid institutet för miljömedicin, Karolinska Institutet, sofia.carlsson@ki.se