Det går att träna sig till ett toppresultat i högskoleprovet. Din IQ däremot anses som medfödd och oberoende av utbildning. Men forskning pekar nu på att även IQ går att öva upp – med mer tid i skolan.
Ett längre och friskare liv, framgång i arbetet och lägre förekomst av psykisk ohälsa. Forskning visar på många positiva samband med hög uppmätt intelligens. Men vad är IQ?
Rent vetenskapligt har det visat sig vara svårt att komma överens om vad begreppet ska innebära. Det närmaste vi kommer är sannolikt en definition som en grupp intelligensforskare, ledda av den amerikanska psykologen Linda Gottfredson, gemensamt skrev år 1994:
Intelligens beskrevs som “en väldigt generell egenskap, som bland annat innefattar förmågan att lösa problem, planera, tänka abstrakt, förstå komplexa idéer, lära sig fort och att lära sig av sina erfarenheter“.
När 68 000 svenskar i helgen gjorde högskoleprovet handlade det inte om ett intelligenstest. Högskoleprovet försöker mäta förmåga att tillgodogöra sig högskoleutbildning. IQ-begreppet är tänkt att vara frikopplat från utbildning.
Så mäts IQ
Intelligenstester ska mäta en djupare, mer grundläggande förmåga att tänka och resonera. Hur intelligens ska mätas är en fråga som forskare har undersökt sedan början av 1900-talet. Det har under den tiden kommit olika tester, baserade på olika modeller av hur vår intelligens är uppbyggd. De mest använda testen idag kallas Wechsler-test och består av tio deltester som tillsammans ska ge en bild av vår intelligenskvot (IQ).
– Om man vill komma åt folks problemlösningsförmåga så måste man låta dem lösa problem av diverse slag. Då kokar det ner till bland annat logiska och språkliga tester, eftersom det är så vår problemlösningsförmåga manifesteras, säger Anton Lager, forskare vid Karolinska institutet.
För att utveckla intelligenstester har forskare under decennier tittat på hur deltester och till och med enstaka uppgifter samvarierar med testet som helhet. Om resultatet på en viss uppgift sticker ut innebär det oftast att det mäter fel sak, och borde ersättas av en annan. På detta sätt har forskningen gjort att testerna ständigt förfinats.
En viktig egenskap hos intelligenstester är att de är normerade. Det betyder testens skapare samlat resultat från tusentals personer. När en ny person mäter sin IQ jämförs hen med dem som redan gjort testet. På så sätt går det att bestämma att medelvärdet alltid ska ligga på 100, och att bara en viss andel ska nå upp till exempelvis 130 IQ .
Även om vetenskapen idag är kluven när det gäller exakt vad intelligens är, finns det en anledning till att så många forskare intresserat sig för begreppet under så lång tid. Vår IQ kan nämligen säga en hel del om oss.
– Det man mäter har visat sig vara väldigt viktigt. Det predicerar allt ifrån hur det ska gå i skolan, till risken för förtida dödlighet, säger Anton Lager, forskare vid Institutionen för neurobiologi vid Karolinska institutet.
I studie efter studie har resultaten på intelligenstester visat sig förutsäga studieresultat, hur hög lön vi kommer att få eller hur sannolikt det är att vi drabbas av olika sjukdomar. Anton Lager har under sin forskarkarriär intresserat sig för flera av de här sambanden, och menar att de finns kvar även om man tar hänsyn till utbildning och inkomst.
– Även om man rensar bort sådana faktorer så finns kopplingen mellan intelligens och hälsa kvar, säger Anton Lager.
– Risken för förtida död är ungefär dubbelt så hög för de 25 procent med lägst intelligens jämfört med de 25 procent som har högst.
Vad är det då som gör att intelligens ger ett sådant avtryck på hälsan?
Anton Lager kallar det för “Nobelprisfrågan” och menar att en del av svaret ligger i sociala orsaker. Personer med högre intelligens utbildar sig längre, och umgås med andra högutbildade personer.
– Bland högutbildade är det till exempel helt ute att röka. Det förväntas att man ska värna sin hälsa genom att äta rätt och ägna sig åt fysisk aktivitet. Om man hamnar i kris i livet finns en rimlig chans att man har vänner och bekanta runt sig med resurser att hjälpa en, säger han.
I en stor studie där forskarna följde över en miljon svenska män från mönstringen och två decennier framåt, visade det sig att 15 poängs skillnad i IQ hängde samman med en 50- till 90-procentig riskökning för bland annat schizofreni, personlighetsstörning, missbruk och annan psykisk ohälsa. Precis som med de flesta liknande studier finns den starka kopplingen kvar även efter att man tagit hänsyn till socioekonomisk status, ålder och annat som skulle kunna förklara skillnaden. Mycket av forskningen om hur vår intelligens påverkar oss utgörs av så kallade “sambandsstudier”, och säger inte så mycket om hur det ser ut för en given person. Någon med låg intelligens kan alltså ha ett minst lika framgångsrikt och hälsosamt liv som sin intelligentare granne. Kopplingen brukar se ut på så sätt att en något högre intelligens hänger samman med bättre hälsa oavsett var på skalan man befinner sig. Lite högre intelligens minskar alltså sjukdomsrisken en aning. Och om man jämför dem med lägst och högst intelligens blir det ännu tydligare.IQ, schizofreni och missbruk
I studie efter studie visar det sig också att intelligens ger utslag på hälsan även bland personer med samma utbildning. Anton Lager tror att en del av det kan förklaras genom problemlösningsförmåga.
– Det som verkar hjälpa mot hälsoproblem är att göra en kylig analys, och sedan ta steg i rätt riktning. Intelligens innefattar problemlösningsförmåga. Då är det inte svårt att förstå att en allmän förmåga att analysera och utvärdera är nyttig att ha.
Extra skolår gav högre IQ
Eftersom IQ anses vara en ganska stabil förmåga, som påverkar vårt liv och till stor del bestäms av vår genetik, har det gjorts relativt lite forskning kring det omvända förhållandet: Hur påverkar livet vår intelligens?
I en studie från 2017 undersöker i vart fall Anton Lager och hans kollegor vilken effekt utbildning har på intelligensen.
Forskarna tittade på data från stor grupp pojkar som var barn under skolreformen på 1950- och 1960-talen, då grundskolan utökades med ett år. Eftersom reformen inte skedde samtidigt överallt gick vissa pojkar i skolan i åtta år medan andra gick i nio. När forskarna jämförde resultaten från mönstringens intelligenstest hittade de ett spännande mönster.
– Det som är det riktigt intressanta är att det fanns ett samband åt andra hållet. Det extra skolåret hade lett till ökad IQ.
Vad innebär det då att de som gått längre i skolan uppvisade högre IQ? Hade de bara blivit duktigare på att göra IQ-tester eller återspeglade resultaten en verklig förändring i intelligens?
Anton Lager tror på den sistnämnda förklaringen. Skolan lär ju ut just de förmågor som intelligenstesterna mäter, menar han.
– Man får ett år till på sig att träna abstrakt tänkande och problemlösning. Sen applicerar man det på vardagen.
Text: Nils Otto på uppdrag av forskning.se
IQ och schack i skolan
Armenien är det enda landet i världen som infört schack som ett obligatoriskt ämne från andra till fjärde klass i grundskolan. Bakgrunden till beslutet är enligt Norayr Kalantaryan, skolchef i distriktet Yerevan, att barnen ska utvecklas psykologiskt och utvecklas till tänkande människor. Han är övertygad om att schack förbättrar koncentrationen, omdömet och det matematiska och logiska tänkandet. Dessutom menar han att schack förbereder barnen inför framtiden.
– Livet är inte bara framgångar. Schack lär ut hur man förlorar och hur man hanterar en förlust, vilket är jätteviktigt att lära sig för att bli en sympatisk vuxen.
En dansk studie visade att skolor som undervisar i schack har mindre behov av specialpedagogik eftersom barnen inte blir lika uttråkade som under en vanlig mattelektion. En annan studie genomförd i Venezuela åren 1979-1984 visade att barn som fått schackundervisning i 4,5 månad hade betydligt högre IQ än kontrollgruppen som inte spelat schack. Denna slutsats bekräftades av en den australiensisk forskaren Murray Thompson år 2003 som menade att den höjda IQ:n beror på att schack kräver högre koncentration och logiskt tänkande. Det finns även ett flertal studier som visar att schack spelar en avgörande roll vad gäller utvecklingen av ett barns kritiska och matematiska tänkande.
– Utifrån den grundläggande kunskapen om hur hjärnan fungerar kan man se att schackträning har goda förutsättningar för att förbättra det logiska och matematiska tänkande, säger Henrik Jörntell, neuroforskare vid Lunds universitet.
Enligt honom är det dock viktigt att vid studier på skolbarn inte titta på schackspelandet som en isolerad företeelse utan även observera vad som pågår runtomkring.
– I de fall där man fått ett positivt resultat har barnen kanske inte bara spelat schack utan även fått en massa positiv uppmärksamhet i samband med detta, vilket skulle kunna ligga bakom positiva effekter man tycker sig ha funnit, säger han.
Trots detta så tror Henrik Jörntell att det finns en god chans att schack kan förbättra studieresultaten förutsatt att det införs på mellanstadiet där mycket handlar om att förstå samband.
Text: Izabella Rosengren
