Snart mer plast än fisk

Den skrämmande nyheten om mer plast än fisk i haven år 2050, lanserades i en rapport från välgörenhetsorganisationen Ellen Mac Arthur Foundation i början av 2016. Enligt organisationen Håll Sverige Rent kommer 80 procent av havsskräpet från land, och på topp-fem-listan över skräp funnet på Östersjökusterna finns olika plastprylar, plastflaskor, plastpåsar och skumplastbitar.

– Största problemet är att när plasten väl hamnat i havet så stannar den där. Om man vill städa bort plasten gäller det att hinna göra det innan den smulas sönder till mindre partiklar, säger Marie Löf, ekotoxikolog vid Stockholms universitets Östersjöcentrum.

Magen full av plastpåsar

För djurlivet kan plastskräpet få otrevliga konsekvenser. Fiskar trasslar in sig i borttappade fiskenät, fåglar och vattenlevande däggdjur skadas eller drunknar efter att ha fastnat i plastpåsar och andra förpackningar. Det finns exempel på valar som påträffats med magarna fulla av plastpåsar.

Även efter att plasten smulats sönder och blivit till mindre partiklar kan den påverka det marina livet. Exempelvis har forskare sett att musslor får i sig relativt stora mängder plastpartiklar som är runt 10 mikrometer i diameter. Forskare vid Finlands miljöinstitut i Helsingfors har även konstaterat att zooplankton från Östersjön äter små partiklar av polystyrenplast.

Misstankar finns också om att plastpartiklarna kan vandra uppåt i näringskedjan – till djur som äter plankton och även till människor som äter musslor och ostron. Mikroplast med partiklar mindre än fem mikrometer i diameter kan enligt några studier tas upp i fiskars vävnad – i lever, gälar och tarmar. Havskräftor som ätit mikroplast under åtta månader förlorade vikt, och ostron som serverades liknande mat fick försämrad reproduktionsförmåga.

– Forskarna är ändå eniga om att man inte ska sluta äta fisk på grund av plasten. De positiva hälsoeffekterna överväger. Men det är en varningsklocka att plasten kommer in i vår mat, säger Marie Löf.

En ny studie från Stockholms universitet visar att det finns mycket mikroplast i Östersjön, bland annat runt Stockholm. Mängden mikroplast i ytvattnet nära staden är ungefär lika stor som utanför flera städer i Kalifornien, och i Stockholms skärgård finns ungefär lika mycket plast som i nordvästra Medelhavet.

Mängden plast fylls hela tiden på. Plastpåsen med skräp som farfar slängde i Östersjön på 1960-talet finns fortfarande kvar, fast i sönderdelad form. På senare tid har det också tillkommit allt mer plastpartiklar från kosmetika, hygienprodukter och textilier.

De största utsläppskällorna av mikroplast till miljön, rent generellt, är enligt en ny rapport från Naturvårdsverket: väg- och däckslitage, industriell produktion och hantering av primärplast, konstgräsplaner, textiltvätt, båtbottenfärger och nedskräpning.

Uppskattningar gjorda av IVL Svenska Miljöinstitutet visar att 8 200 ton mikroplaster per år skapas vid väg- och däckslitage. Runt 2 000 ton gummigranulat per år kommer från konstgräsplaner. Syntetfibrer från tvätt bidrar med mellan åtta och 945 ton mikroplastpartiklar per år och utsläpp från hygienartiklar med 66 ton.

Exakt hur mycket av allt detta som hamnar i havet är ännu inte känt. Det beror på hur mycket som slipper igenom avloppsreningsverken eller rinner ut med dagvattnet, och hur mycket snö som tippas i havet. En tidigare studie gjord av Östersjöcentrum uppskattar att vårt innanhav tar emot mellan 13 och 40 ton mikroplast från kroppsvårdprodukter varje år. Många är därför överens om att problemet med mikroplaster i haven behöver tas på stort allvar.

Varifrån kommer plasten i havet?

Mellan 13 och 40 ton mikroplast från kroppsvårdprodukter hamnar i Östersjön varje år. Stora mängder plast- och gummipartiklar kommer också från väg- och däckslitage, industriell produktion och hantering av primärplast, konstgräsplaner, textiltvätt och båtbottenfärger. Utöver det hamnar stora mängder plastskräp i havet.

– Det räcker med att veta att det finns för mycket plast i haven. Vi kan undersöka i 100 år till hur farligt det är, men det viktiga är ändå att se till att plasten inte kommer till havet. Det finns redan många goda sätt att hantera plast, som vi borde använda mer, säger Magnus Breitholtz, professor vid institutionen för miljövetenskap och analytisk kemi på Stockholms universitet.

Kemikalieinspektionen lämnade för 1,5 år sedan ett förslag på förbud mot mikroplaster i kosmetiska produkter till regeringen. Det gällde främst produkter som innehåller plastkulor och sköljs av direkt vid användningen – som duschgel, kroppsskrubb och ansiktsrengöring.

Målet är att förbudet ska börja gälla från 1 januari 2018. Sverige fortsätter även att driva frågan om förbud på EU-nivå, men det arbetet beräknas ta längre tid. Många ställer också sin förhoppning till bättre processer i reningsverken, som kan hjälpa till att ta bort mer plast.

– Det finns ingen enskild quick-fix för att komma tillrätta med problemet, utan vi måste titta på flera olika lösningar. Till exempel kan det handla om att utveckla nya luddfilter till tvättmaskiner, som fångar upp plastpartiklar från kläder. Eller en sådan enkel grej som eco-driving, mjukare bilkörning som minskar slitaget på vägar och däck, säger Marie Löf.

Text: Marie Granmar på uppdrag av forskning.se