Behandlingarna som fungerar mot snark- och sömnapné

Snarkning och obstruktiv sömnapné (OSA), det vill säga återkommande andningsuppehåll under sömn, är en global folksjukdom. Forskning visar att vanemässig snarkning sannolikt förvärras över tid och övergår successivt i obstruktiv sömnapné med ökande antal andningsuppehåll under sömn.

OSA leder till ett stresspåslag för kroppen, oftast med uttalad dagtrötthet men också med påvisad ökad risk för högt blodtryck och hjärtkärlsjukdom som följd. Personer med OSA orsakar dessutom oftare trafikolyckor än personer utan OSA. OSA ökar med ålder och vikt, och enligt en studie från 2015 förekommer OSA hos 22 procent av männen och 17 procent av kvinnorna.

I sin avhandling har Thorbjörn Holmlund, som är doktorand vid Institutionen för klinisk vetenskap, undersökt kirurgiska metoder och behandlingar som i Sverige används vid sömnapné och snarkning.

Kirurgi kan vara viktigt komplement
Idag behandlas snarkning och OSA i första hand med icke-kirurgiska metoder, men det finns ett behov av kirurgi som behandlingsalternativ, menar Thorbjörn Holmlund:

– Bruket av kirurgisk behandling har minskat med tiden, dels på grund av biverkningar men också för att det saknats vetenskapliga studier som bevisar att olika typer av operationer ger önskad och långsiktig effekt. Trots det kan kirurgi ändå vara ett viktigt komplement till behandling av snarkning och sömnapné när andningsmask eller bettskena inte fungerar eller inte kan tolereras av patienten.

Thorbjörn Holmlund har i olika studier utvärderat biverkningsfrekvenser efter olika typer av snarkkirurgi, effekten av radiovågsbehandling i mjuka gommen på vuxna män med snarkning, samt effekten av att operera bort halsmandlarna på vuxna med sömnapné och stora halsmandlar. Resultaten visar att:

• det mellan 1997-2005 inte skedde något dödsfall i Sverige efter operationer i gom, svalg eller näsa, utförda för att behandla snarkning och sömnapné.
• radiovågsbehandling av mjuka gommen hos snarkande män med lindrig sömnapné inte hade någon effekt på dagtrötthet, snarkning eller andningsuppehåll vid uppföljning 12 månader efter behandlingen och att metoden därför inte kan rekommenderas.
• när man opererar bort de stora halsmandlar på personer med sömnapné leder det till att andningsuppehållen minskar drastiskt och att metoden därför oftast kan rekommenderas som en förstahandsbehandling för denna patientgrupp.

Tillsammans med forskarkollegor vid Institutionen för integrativ medicinsk biologi har Thorbjörn Holmlund också studerat muskelvävnadens struktur och molekylära uppbyggnad i den mjuka gommen hos friska personer som inte snarkar. Forskarna har kunnat visa att i den mjuka gommens vävnad, som ofta är involverad vid snarkning och sömnapné, finns muskelfibrer som är uppbyggda på ett unikt sätt. Detta indikerar att deras specifika biomekaniska egenskaper skiljer sig från referensmuskler i armar och ben.

Thorbjörn Holmlund är från Umeå. Förutom sina doktorandstudier vid Institutionen för klinisk vetenskap, Enheten för öron-, näs- och halssjukdomar, arbetar Thorbjörn som specialistläkare i öron-, näs- och halssjukdomar vid Örnsköldsviks och Östersunds sjukhus.

Avhandlingen: Utvärdering av kirurgiska metoder vid sömnapné och snarkning (Engelsk titel: Evaluation of surgical methods for sleep apnea and snoring). Fredagen den 29 april försvarade Thorbjörn Holmlund, Institutionen för klinisk vetenskap, Enheten för öron-, näs- och halssjukdomar, sin avhandling. Opponent: Docent Sören Berg, Institutionen för klinisk vetenskap, Lunds Universitet, Lund. Huvudhandledare: Professor Diana Berggren.

För mer information kontakta: Thorbjörn Holmlund, Institutionen för Klinisk vetenskap/Enheten för medicin Telefon: 090-786 00 00, 070-219 79 52 E-post: thorbjorn.holmlund@umu.se