Förskolan ska lära barnen känna ansvar
Barnens förmåga till ansvarskänsla ska utvecklas. Så säger förskolans läroplan. Men vad menar myndigheterna med talet om ansvar i förskolan? I Nationalencyklopedin anges att ansvar är ett politiskt, juridiskt respektive moralfilosofiskt begrepp och av ordböcker framgår att ansvar betyder straff, plikt och svar. Någon tar politiskt ansvar, döms till ansvar eller ansvarar moraliskt för sina handlingar. I förskolans värld associeras ansvarsbegreppet positivt med begrepp som delaktighet och omtanke.
Detta visar Ann-Kristin Göhl-Muigai vid Örebro universitet i sin doktorsavhandling i pedagogik “Talet om ansvar i förskolans styrdokument 1945-1998. En textanalys.”
I avhandlingen har Göhl-Muigai analyserat hur myndigheterna talar om ansvar i förskolans styrdokument från 1945 fram till och med 1998 då den första läroplanen för förskolan kom. Att barn utvecklar ansvar framstår i styrdokumenten som en självklar förutsättning för att de som vuxna människor och samhällsmedlemmar ska kunna delta i en demokratisk gemenskap. Men med vilken innebörd används ansvarsbegreppet och vilka anvisningar ges i styrdokumenten för att barnens utveckling i denna riktning ska främjas?
I det första styrdokumentet talar man om ansvar kopplat till demokratiska värderingar, vilket rimligen hänger samman med det då just avslutade världskriget. Även förskolan skulle ingå i uppbyggnaden av ett nytt samhälle, det som brukar benämnas “folkhemmet”, och i det miniatyrsamhälle, som förskolan utgjorde, skulle en känsla av gemenskap och samhörighet grundläggas. Redan de yngsta barnen skulle få en demokratisk samhällsfostran och omtalades som “medarbetare” till de vuxna. Detta dokument lever kvar ända till 1959. Då kom ett nytt styrdokument där fokus låg på att de yttre förutsättningarna för verksamheten skulle vara så enhetliga som möjligt och att samhället hade ett övergripande ansvar för barnens välbefinnande.
Under senare delen av 70-talet, då förskolan expanderade kraftigt, utfärdades en serie arbetsplaner för förskolan där det enskilda barnets personlighetsutveckling till självständig individ betonades. Men redan 1981 kom nästa styrdokument som innehöll en kritik mot den fria fostran som tagit form i förskolan. Här förordade man i stället en tydligare struktur och att man skulle arbeta mer med gruppen. Till exempel talades om hur barn tillsammans kan ta ansvar för olika sysslor i förskolan, hjälpa varandra och vara delaktiga i beslut som rör deras vardag. 1998 kom sedan förskolans första läroplan. Genom att överföra ansvaret för förskoleverksamheten från Socialdepartementet till Utbildningsdepartementet och överlåta tillsynsansvaret till Skolverket, blir förskolan en del i utbildningspolitiken. Det livslånga lärandet inleds redan i förskolan och grunden läggs för att barnen ska kunna ta ansvar för sitt eget lärande.
– Till skillnad från den allvarstyngda laddning som ansvarsbegreppet traditionellt har, så framstår ansvar i förskolans styrdokument som något positivt och eftersträvansvärt i och med den tydliga kopplingen till demokrati, säger Ann-Kristin Göhl-Muigai. Enligt läroplanen ska barnen redan i förskolan få erfarenheter av att vara med och påverka sin situation. När barn får ta ansvar ges de ett frirum att lösa en uppgift. I förskolan handlar det inte i första hand om att ställas till svars. Ansvaret ger i stället barnet en möjlighet att visa för sig själv och andra att det klarar av att börja ta ansvar och genom denna bekräftelse växer barnet. På så vis blir ansvar både ett mål och ett medel.
Pressbilder på Ann-Kristin Göhl-Muigai finns att hämta på följande webbadress:
http://stork.oru.se/massmedia/bildarkiv.html#gohl_muigai
Kontaktinformation
För mer information, kontakta Ann-Kristin Göhl-Muigai på telefon 0611-860 49 eller e-post
Ann-Kristin.Gohl-Muigai@mh.se.
