Tema
 

Den samiska boomen

Sofia Jannok, Maxida Märak och tv-serien Midnattssol – Sápmi och den samiska kulturen är hetare än någonsin och mycket beror på den positiva exponeringen i media. Kan den ökade uppmärksamheten till och med bidra till en försoningsprocess?

6 februari i år var inte bara samernas nationaldag, det var även 100 år sedan den första kolonialstatsöverskridande samiska kongressen ägde rum i Trondheim. Det firas med pompa och ståt över hela Sápmi och evenemang som uppmärksammar detta planeras att pågå hela året ut.

Samtidigt kan få ha undgått att det pågår något av en samisk boom inom populärkultur. Artister som Sofia Jannok, Maxima Märak och Jon Henric Fjällgren turnerar land och rike runt och den svensk-franska tv-serien Midnattssol har blivit unisont hyllad av kritikerna.

– Vi har många positiva förebilder att se upp till, vilka ger samerna en röst utåt till storsamhället. De får ut sitt budskap via musiken och visar upp det samiska för hela svenska folket, säger Lis-Marie Hjortfors, etnolog och doktorand på Vaartoe Centrum för samisk forskning vid Umeå Universitet.

Hon är dock inte odelat positiv till Midnattssol som hon menar visar upp väldigt en väldigt stereotypisk bild av samerna.

– Serien har fått både ris och ros av samerna. Den visar förvisso upp det samiska och i vilken värld vi lever i, men skildrar även samerna på ett schablonmässigt sätt. Det är fiktion och inte en dokumentär, men tyvärr så tas det som visas upp om samerna som sanning, vilket är negativt.

Stående ovationer på filmfestival
Desto mer positiv är hon till filmen Sameblod av Amanda Kernell som hade Sverigepremiär på Göteborgs filmfestival, som för övrigt hade fokus på samisk film. Filmen, som handlar om två samiska systrar under rasbiologins Sverige på 1930-talet, är redan internationellt hyllad och fick bland annat stående ovationer på Sundance Film Festival.

– Denna film visar upp en bild som är betydligt mer trovärdig. Amanda Kernell är själv sydsame och filmen skildrar samerna ur ett samiskt perspektiv. Det är viktigt att samerna blir hörda och att vi själva får rätten till vår egen historiebeskrivning, säger Lis-Marie Hjortfors.

Samiska för stora och små
Den samiska populariteten märks även på litteraturfronten. Till exempel tilldelades den samiska författaren och journalisten Ann-Helén Laestadius Augustpriset för årets barn- och ungdomsbok ”Tio över ett” som handlar om flytten av Kiruna.

Men trots att böcker som rör Sápmi och samer har blivit på tapeten det senaste året är det ytterst få av dem som finns översatta till samiska. Enligt författarföreningen Bágo ges det ut i snitt 0,2 böcker på samiska per år, det vill säga en hel bok var femte år. De senaste året har det dock grundats minst två nya samiska förlag, vilket har fått till följd att bland annat Åsa Larssons bok Det blod som spillts kommer på nordsamiska senare i år.

Även de yngre får ta del av det samiska flytet. Förra året gick till exempel den första filmen, Alfons Åberg, dubbad till samiska upp på utvalda biografer och i år turnerar musikalen Plupp översatt till sydsamiska i Sverige.

Uppmärksamhet bidrar till exotifiering
Enligt Jenny Wik Karlsson, verksamhetschef för Samernas riksförbund, har den ökade uppmärksamheten ännu inte inneburit att samerna har fått sina några ytterligare rättigheter erkända eller utökade. Hon är dock hoppfull inför framtiden.

– Samernas synlighet har gjort att kunskapen om vilka vi är har ökat och på sikt kan denna synlighet ge oss större möjligheter att påverka våra frågor. Vi har inte sett någon direkt ändring i synen på våra rättigheter hos politiker, däremot ser vi en förändring genom att vi får rätt i fler domstolar.

Trots att Jenny Wik Karlsson i regel är positiv till uppmärksamheten håller hon med Lis-Marie Hjortfors om att den kan komma att få konsekvenser.

– Det finns en överhängande risk att de saker som syns bidrar till att upprätthålla en bild av samer som exotiska. Det kan också bidra till att öka motsättningarna, säger hon.

En nationell försoning
För att i största möjliga mån undvika att dessa konflikter skapas är det enligt Inge Frisk vid Stockholms sameförening viktigt att ge samerna en möjlighet att känna sig trygga att utöva sin kultur och bekänna sin samiska identitet – en slags försoningsprocess.

– Varje internationellt större företag har ju en avdelning för miljö och hälsa som syftar till att skydda personalen genom att odla gemensamma värderingar. Det handlar bland annat om att uppmuntra till mångfald och att respektera varandras ursprung. Varför kan det inte finnas något liknande på nationell nivå?

Ett bra första steg i den riktningen anser han är att göra filmen Sameblod till ett obligatoriskt läromedel.

– Det kan bli en bra isbrytare på sikt!

Vi finns där du är @forskningsnyhet

Den samiska boomen

 lästid ~ 4 min