Vem har rätt till samisk mark – Sápmi eller staten? Frågan aktualiseras varje gång staten vill använda resurserna för energiförsörjning eller gruvdrift, trots samernas rätt till rennäring. Här blir koloniala föreställningar tydliga, menar forskare.
Många av oss tänker kanske på kolonier som avlägsna platser som något europeiskt land lagt beslag på för att kunna utvinna resurser som metaller eller gummi. Inom akademin kallas de ”saltvattenskolonier”, eftersom kolonin och kolonialstaten skiljs åt av ett hav. Sverige har haft sådana kolonier i Nordamerika och Västafrika.
Det finns också så kallade bosättarkolonier, där europeiska bosättare blivit kvar där det redan fanns en ursprungsbefolkning. Några exempel är USA, Brasilien och Australien. Men även Sverige.
En bred definition av kolonialism bygger på att en främmande makt tar över ett landområde. Däri ligger en nyckel till frågan om Sverige har en kolonial relation till Sápmi, enligt historikern Åsa Össbo vid Várdduo-Centrum för samisk forskning, Umeå universitet.
Kolonisation vs kolonialism
Kolonisation är när individer eller grupper bosätter sig i ett område som tidigare inte har en fast bosättning.
Kolonialism är en statlig politisk, ekonomisk och ofta social och kulturell kontroll över ett annat område och dess befolkning.
Källor: Åsa Össbo och Michael McEachrane
– Sverige har ansett att Sápmi varit en del av landets område. Där sitter den mentala spärren, att se kungamakten och senare staten som en främmande makt gentemot det samiska området och dess befolkning. Många vänder sig mot begrepp som erövring eller invasion. Men kolonialism kan handla om befolkningar som mer och mer har blivit inlemmade, påverkade, kuvade och sett sina resurser tas ifrån dem, eller att de blir skattebetalare till kolonialstaten.
Åsa Össbo anser att det finns koloniala aspekter i historien om Sveriges framväxt. Det handlar om en bosättarkolonial process som har skett gradvis.
– Kolonialism behöver inte innebära utrotande av urfolk, utan snarare att omplacera urfolk eftersom man inte vill ha dem kvar på områden som man vill utnyttja. Så antingen definierar staten samer som svenskar med rättigheter som övriga svenskar, eller som renskötare vilket historiskt innebar en svagare rätt till marken eftersom de ansågs vara nomader och inte likställda med jordbrukare, säger hon.
Så koloniserade Sverige Sápmi
Samerna omnämns första gången i skrift år 98 e Kr, då romaren Tacitus nämner i folk exotiskt folk i norr som han kallade fenni. Men samernas historia kan gå hela 10 000 år tillbaka.
På 1300-talet börjar svenska kungar hävda rätt till områden i norr och tar ut skatt av samerna. Strax därpå börjar koloniseringen av samisk mark av kristna svenskar som flyttade dit. Svenska lagar börjar gälla där även samers rättigheter regleras.
Några årtal i samisk historia:
1543: Gustav Vasa bekräftar Lappmarksgränsen och samernas egendomsrätt och jakt- och fiskerätter.
1634: Silvermalm hittas i Pite lappmark och blir statens nya stora inkomstkälla.
1673: Karl XI påskyndar kolonisationen av lappmarkerna genom Lappmarksplakatet. För nybyggen krävs dock medgivande från de samiska nämndemännen.)
1685: Karl XI befaller att den samiska religionen ska krossas på grund av avgudadyrkan.
1877: All skolundervisning i sameskolor ska ske på svenska.
1886: Renbeteslagen överför renbetesmarken till lappbyn kollektivt och samerna förlorar sin individuella äganderätt till marken.
1921: Rasbiologiska institutet bildas i Uppsala. Man fotograferar, mäter och bedömer samer i forskningssyfte.
1928: Ny renbeteslag avskaffar lappbyarnas självständighet helt.
1977: Riksdagen erkänner samer som urfolk.
1992: Riksdagen inrättar Sametinget, samma dag som den antar en proposition om fri småviltsjakt på samernas marker.
2020: Den historiska så kallade Girjasdomen faller, där Högsta domstolen är enig om att Girjas sameby har ensamrätt att bestämma om andra ska få jaga och fiska på samebyns område ovanför odlingsgränsen.
2023: Sällsynta jordartsmetaller har upptäckts i Per Geijer-malmen utanför Kiruna, vilket upprör samer som redan drabbats hårt av gruvdriften i norr.
Källa: www.samer.se/historia, Högsta domstolen om Girjas sameby
Även forskaren Michael McEachrane, vid Raoul Wallenberginstitutet för mänskliga rättigheter i Lund, menar att Sverige fortfarande har en kolonial relation till Sápmi och samerna.
Sveriges behandlar urfolk som andra länder gör
– Inte bara för att Sverige tidigare har koloniserat Sápmi och fortsätter att göra det, utan också för att relationen mellan Sverige och samer är lik relationerna som finns mellan andra före detta europeiska bosättarkolonier och deras urfolk, som i Kanada och Nya Zeeland. Det finns en liknande historia i Sverige, inklusive koloniala föreställningar om samer som inte tillhörande den svenska nationaliteten, som lägre stående eller primitiva.
Enligt Michael McEachrane fortsätter Sverige att kolonisera samisk mark för gruvdrift, vind- och vattenkraft vilket begränsar och försvårar rennäringen och inskränker samiska territorier.
Samer har bland annat rätt att bestämma över sina egna liv samt bejaka sin kultur och historia med stöd av svenska staten. Både nationell och internationell rätt slår fast dessa rättigheter och åtaganden. Ändå undergrävs de fortfarande, enligt Michael McEachrane.
Sápmi stäcker sig över fyra länder
Sameland eller Sápmi sträcker sig över delar av dagens Norge, Sverige, Finland och Ryssland.
Samers lika värde och rätt till icke-diskriminering, samt deras särskilda rättigheter som urfolk, slås fast i allt från grundlagen och regeringsformen till Sveriges internationella åtaganden som FN:s deklarationer om mänskliga rättigheter och ursprungsfolkens rättigheter, internationell rätt och folkrätten.
Sverige har åtskilliga gånger fått kritik från exempelvis FN och Europarådet för att staten inte fullt ut efterlevt konventioner och deklarationer för samers rättigheter.
Källor: www.samer.se, www.sametinget.se, Michael McEachrane, www.levandehistoria.se
Koloniala föreställningar i regelverket för vattenkraft i Sápmi
Åsa Össbo har framför allt studerat vattenkraftsutbyggnad och energiproduktion i Sápmi. Här blir koloniala föreställningar tydliga, menar hon. Ett exempel är när det svenska regelverket kring vattenkraft byggdes upp i början av 1900-talet, utan hänsyn till den första renbeteslagen från 1886.
Regelverket gav jordbruk, skogsbruk och fiske ett skydd, men trots att det var uppenbart att vattenkraften skulle placeras i områden där samer bedrev renskötsel, nämndes inte rennäringen alls.
Både renbetesmarker och flyttvägar blev förstörda när det första stora vattenkraftverket byggdes vid Bårjås/Porjus 1910–1915 och en järnväg anlades. På andra platser, som när den första Suorva-dammen byggdes i Stuor Muorkke/Stora Sjöfallets nationalpark 1923, förstördes fiske och renbetesmarker, och boplatser dränktes. Renskötarna fick inte ersättning för marken eftersom de enligt myndigheterna inte ägde den.
– Det finns sådana här bosättarkoloniala föreställningar idag, att det är ”självklart” att staten eller bolag kan använda samiska marker till intäkter för staten och industrialisering. Om samer ens nämns så förväntas de flytta på sig eller anpassa sig. Vi har inte löst grundproblemet att samer inte har haft självbestämmande och fortfarande inte har inflytande på lika villkor när det gäller markerna, säger hon.
Dekolonisering av Sápmi för rättvisa och miljö
Att synliggöra och avveckla orättvisa koloniala strukturer kallas dekolonisering eller avkolonisering. Dekolonisering behövs i Sverige, såväl för rättvisans och de mänskliga rättigheternas skull som för miljön, enligt båda forskarna.
– Om klimatkatastrofen ska kunna hanteras och omställningen ska kunna bli rättvis måste vi arbeta med den här frågan, för den är så intimt förknippad med mark- och resursanvändning, säger Åsa Össbo.
Sanningskommissionen för det samiska folket
Sveriges regering har tillsatt en sanningskommission vars uppdrag ska slutredovisas senast 2025.
Dess uppdrag är att kartlägga och granska den politik som förts gentemot det samiska folket, att synliggöra och sprida kunskap om samernas erfarenheter, historia och historiska oförrätter samt att lämna förslag till åtgärder.
Sanningskommissioner i bland annat Norge och Kanada har fått kritik för att inte gå långt nog. Det finns samer som är oroliga för att den svenska sanningskommissionen inte kommer att leda till rättvisa, jämlikhet och full respekt för samers rättigheter.
Källor: sanningskommissionensamer.se, Michael McEachrane
Hur ett mindre kolonialt Sverige skulle se ut är svårt att säga enligt forskarna, men Åsa Össbo betonar att utbildning och ökad kunskap är centrala om än inte tillräckliga. Andra verktyg kan vara att stärka Sametinget som rådgivande organ till riksdagen samt större synlighet för samiska ortsnamn och språk, menar hon.
Samer bör delta i frågor som berör dem själva
Hon tar också upp hur lagar och offentliga utredningar tas fram. I sin forskning har hon sett utredningar om energiproduktion utan samiskt deltagande i frågor som berör samer.
– När det handlar om markfrågor i Sápmi borde Sametinget och samebyar vara med. Men idag, när renskötseln ska vara med på alla samråd med olika markanvändare, har man inte tid och råd. Även om man ofta har kompetensen finns en obalans gentemot bolagens avlönade personal. Staten behöver ge bättre förutsättningar för renskötselns organisationer att delta på lika villkor i samråden.
Åsa Össbo är förvånad över att inte Sverige har tittat mer på Norge.
– Norge har avsagt sig äganderätten i Finnmark, där man i stället har ett samförvaltande med samer och lokala företrädare. I Sverige finns lokala exempel som världsarvet Laponia men jag tycker nog att svenska staten skulle titta mer på det, i samråd med samiska och lokala företrädare, säger hon.
Exempel på lyckad dekolonisering saknas
Trots att han i år utkommer med en bok med titeln ”Decolonial Sweden”, är Michael McEachrane inte optimistisk när det gäller dekolonisering i Sverige. Han anser inte att det finns några exempel på före detta så kallade europeiska bosättarkolonier som inte fortfarande är koloniala. Däremot menar han att Sverige kan och bör göra mer.
– Utan att vara expert har jag bilden att Sverige har gjort minst jämfört med Norge, Finland, Kanada, Australien och Nya Zeeland. Det är svårt att förstå varför Sverige inte är mer intresserat av att göra upp med sitt koloniala förhållande till Sápmi och samerna och till exempel ge samerna ökat självbestämmande, säger han.
Text: Abigail Sykes på uppdrag av forskning.se
