Kvinnor och personer med gymnasieutbildning ägnar sig mer åt lågintensiv fysisk aktivitet än vad män och personer med universitetsutbildning gör, visar en studie. De är också stillasittande mindre och studien visar samtidigt att en kronisk sjukdom inte påverkar rörelsemönstret.
Forskare vid Karolinska institutet har undersökt 27 890 medelålders män och kvinnor från den allmänna befolkningen i Sverige för att ta reda på hur olika grupper engagerar sig i fysisk aktivitet och stillasittande beteende.
Resultatet visar att kvinnor och personer med gymnasieutbildning ägnar sig åt 30 minuter mer fysisk aktivitet med låg intensitet per dag, såsom avslappnade promenader och trädgårdsarbete, jämfört med män och personer med universitetsutbildning.
Forskarna tog reda på ifall deltagarna hade några kroniska sjukdomar genom nationella register och mätte deras fysiska aktivitet och stillasittande beteende med mätare som deltagarna bar på höften under en vecka.
Därefter jämförde forskarna hur mycket tid deltagarna i genomsnitt spenderade på olika intensiteter av fysisk aktivitet och stillasittande beteende mellan personer med och utan kronisk sjukdom. De gjorde också en jämförelse mellan deltagarnas kön och utbildningsnivå.
Kvinnor och gymnasieutbildade satt stilla mindre
Utöver att kvinnor och personer med gymnasieutbildning ägnade sig åt mer fysisk aktivitet med låg intensitet så visar studien också att de spenderade cirka 30 minuter mindre per dag på stillasittande aktiviteter.
Studiens resultat var detsamma oavsett om deltagarna led av kronisk sjukdom eller multimorbiditet (minst två kroniska sjukdomar). Dock var de med fyra eller fler kroniska sjukdomar särskilt benägna att minska sin fysiska aktivitet och ägna sig åt mer stillasittande beteende.
– Dessa resultat är viktiga eftersom de identifierar vilka populationer som bör riktas in när man främjar fysisk aktivitet och minskar stillasittande beteende, säger Callum Regan, doktorand vid institutionen för neurobiologi, vårdvetenskap och samhälle vid Karolinska institutet, i ett pressmeddelande.
Vårdpersonal kan informeras om vilka som bör få extra stöd
Callum Regan menar att studiens resultat pekar på att hälsofrämjande initiativ skulle kunna göra nytta för män och personer med universitetsutbildning.
– Hälsofrämjande initiativ på arbetsplatsen skulle kunna vara ett genomförbart alternativ. På samma sätt kan denna forskning informera vårdpersonal om vilka som bör få extra stöd för att hålla sig fysiskt aktiva – till exempel personer med fyra eller fler kroniska sjukdomar. Detta arbete bidrar till att hantera bördan av kroniska sjukdomar och skräddarsy insatser som främjar daglig fysisk aktivitet.
Nu vill forskarna utforska fler skillnader i fysisk aktivitet och stillasittande beteende mellan personer med och utan kroniska sjukdomar med hjälp av självrapporterade mått på fysisk aktivitet. Detta kommer att ge information om var fysisk aktivitet utförs, såsom under fritid, på jobbet och vid pendling. De planerar också att inkludera sociodemografiska faktorer, som kön och utbildning, i sina analyser. Forskningens syfte är att ta reda på vilka som kan dra mest nytta av att öka fysisk aktivitet och minska stillasittande beteende, och i vilka sammanhang fysisk aktivitet kan främjas.
Vetenskaplig artikel:
Accelerometer-Measured Physical Activity and Sedentary Behavior in Individuals With and Without Chronic Diseases: Cross-Sectional Results of 27,890 Adults From the Swedish CArdioPulmonary BioImage Study Cohort, Journal of Physical Activity and Health.
