Att ha hund tycks inte vara en hälsofördel, överlag, vid typ 2-diabetes. Det visar en ny studie. Hundägare har snarare sämre värden och behandlingsresultat än icke-hundägare. Ett lite överraskande resultat, enligt forskarna själva.
Att ha en hund i hushållet kan, enligt tidigare forskning, ha positiva effekter på hälsan. Hundägande har kopplats till längre livslängd och mer fysisk aktivitet. Hundägare går till exempel i snitt 25 procent fler steg per dag än icke-hundägare. Forskare har också pekat på kopplingar mellan hundägande å ena sidan och minskad stress och ökat välbefinnande å andra sidan.
Att ha hund låter alltså som ett prima recept på hälsa. Men helt enkelt är det inte. Långtifrån alla studier har kunnat visa på positiva kopplingar. Och vad gäller sådant som hjärt- och kärlhälsa och typ 2-diabetes är forskningsläget fortfarande oklart, vad gäller hundaspekten.
Därför har forskare vid bland annat Umeå universitet nu gjort en studie för att se om hundägare i Sverige med typ 2-diabetes möjligen är friskare, överlag, än ej hundägande personer med typ 2-diabetes.
Var tjugonde i Sverige har typ 2-diabetes
I Sverige har nästan en halv miljon personer, cirka fem procent av befolkningen, diagnosen typ 2-diabetes.
Typ 2-diabetes innebär att kroppen har svårare att reglera blodsockret. Sjukdomen kan orsakas av både ärftliga faktorer och livsstil. Typ 2-diabetes kallas ibland felaktigt för vuxendiabetes men kan debutera när som helst i livet.
Människor med typ 2-diabetes löper högre risk än andra att drabbas av hjärt-kärlsjukdom och död om sjukdomen inte behandlas. Behandlingen kan bestå av att äta mer hälsosam mat, sluta röka, öka den egna fysiska aktiviteten samt att i vissa fall att ta läkemedel.
Källa: Umeå universitet
Sämre värden hos hundägare
Forskarna har studerat 218 000 personer som nyligen fått diagnosen typ 2-diabetes. Av dessa var knappt fyra procent hundägare. Efter i snitt fem år följdes personerna upp. Då kunde forskarna se att hundägarna faktiskt hade en mindre gynnsam utveckling av sina blodsockernivåer, jämfört med övriga.
Hundägarna hade dessutom svårare att uppnå behandlingsmålen för blodfetter, blodsocker och blodtryck, visade det sig. Vad gällde dödlighet syntes ingen skillnad mellan dem med och utan hund. Hundägarna i studien levde varken längre eller kortare tid än icke-hundägarna.
Ingen nackdel att ha hund
Hur ska man då tolka allt detta? Ja, man ska i alla fall inte tolka det som att det är en nackdel att ha hund, säger säger Olov Rolandsson, professor i allmänmedicin vid Umeå universitet.
– Det kan säkert vara bra på många sätt, men det innebär inte att man kan slarva med att ta sin medicin eller med att följa rekommendationer om att lägga om livsstil vid diabetes.
Olov Rolandsson säger också att resultaten var lite oväntade med tanke på tidigare forskning som pekat på har pekat på kopplingar mellan hundägande och god hälsa.
– Lite överraskade blev vi nog.
Mer forskning kan ge svar
Det återstår att forska om orsakerna till här fynden, fortsätter Olov Rolandsson – om det finns andra faktorer som påverkat resultatet, som övrig livsstil och i vilken grad människor följer rekommendationerna vid typ 2-diabetes.
– Att ibland gå ut med hunden tycks i varje fall inte vara tillräckligt vid diabetes.
Text: Umeå universitet samt forskning.se
Läs också: Lek gör hunden till din bästa vän
Vetenskaplig artikel:
Dog ownership, glycaemic control and all-cause death in patients with newly diagnosed type 2 diabetes: a national cohort study, Frontiers in Public Health.
Kontakt:
Olov Rolandsson, Institutionen för folkhälsa och klinisk medicin, Umeå universitet
olov.rolandsson@umu.se
