Älgarnas genetiska hälsa är bra – trots tidigare hot

Allt sedan 1400-talet har jakten på älg varit intensiv. Det ledde till att älgen nästan utplånades under 1800- och 1900-talen. Då bestod stammen bara av cirka tusen individer.

En storskalig genetisk studie av älgar i Skandinavien kan nu avslöja effekten av att stammen nästan utrotades. Forskningen har gjorts vid Stockholms universitet och Sveriges lantbruksuniversitet.

I studien analyserade forskarna 87 älgars arvsmassa, från 1840-talet till 2019. Älgarna är från hela Sverige.

Få älgar ökar risken för inavel

När älgstammen minskar kan inavel öka snabbt och orsaka skadliga genetiska mutationer, det vill säga förändringar i arvsmassan. Det leder till sämre hälsa hos älgpopulationen som helhet.

Men trots att den kraftiga nedgången under tidigare sekel tycks inaveln inte ha ökat mycket, visar studien. Arten verkar ha behållit det mesta av sin historiska genetiska mångfald.

– Trots att utrotningen var nära förestående visar älgarna inga starka bevis för förlust av genetisk mångfald, säger zoologen Nicolas Dussex vid Stockholms universitet.

Ett viktigt fynd var också att vissa förändringar under de senaste decennierna tycks har skett bland gener som är viktiga för individuell hälsa – till exempel fertilitet, insulin och fettmetabolism och kroppsvikt.

Forskarna såg även att alla älgpopulationer inte är lika ur genetisk synvinkel.

– Vi fann regionala skillnader i inavel och mängden skadliga mutationer samt antydningar om en risk för framtida minskning av genetisk mångfald och genflöde, särskilt i de södra delarna av Sverige inklusive Öland, säger Nicolas Dussex och fortsätter:

– Därför kan det finnas en risk för minskad genetisk hälsa om spridningen minskar bland subpopulationer, särskilt i södra delen av utbredningsområdet.

Kan påverka förvaltning

Att bevara den genetiska mångfalden är avgörande för alla arters överlevnad. Fynden hos älgar har även konsekvenser för förvaltningen av andra hjortdjur, enligt forskarna.

– Våra resultat visar att inte bara tidigare nedgångar utan även nuvarande förvaltning kan påverka vilda populationers hälsa under en relativt kort tidsperiod och att genetiska överväganden och indikatorer för genetisk mångfald bör införlivas i förvaltningsplaner för vilda djur, säger zoologi-forskaren Linda Laikre vid Stockholms universitet.

Forskningen har skett i samarbete Naturvårdsverkets nationella miljöövervakningsprogram.

Vetenskaplig studie:

Range-wide and temporal genomic analyses reveal the consequences of near-extinction in Swedish moose, Communications Biology.

Kontakt:

Nicolas Dussex, forskare vid zoologiska institutionen, Stockholms universitet och  Vitenskapsmuseet vid NTNU i Trondheim, nicolas.dussex@gmail.com

Lina Laikre, forskare vid zoologiska institutionen, Stockholms universitet,
linda.laikre@popgen.su.se