Majvivor, guckosko och smörbollar har blivit färre medan växter som gillar värme lyckats sprida sig. Det visar en studie som tittat på hur över tusen växtarter klarat kombinationen av igenvuxna marker och ökande medeltemperaturer i Sverige.

Det är väl känt att den biologiska mångfalden påverkas av att värdefulla livsmiljöer försvinner och att klimatet blir varmare, men det har varit svårare att visa om dessa hot förstärker varandra och snabbar på förändringarna i naturen.

Nu har forskare vid Sveriges lantbruksuniversitet, SLU, undersökt hur svenska växter har reagerat på förändringar under de senaste 60 åren.

Växtarters spridning följdes

Forskarna har jämfört äldre floror från Bohuslän, Medelpad, Uppland och Öland med mer nutida inventeringar. Genom detta kunde forskarna beräkna hur fler än 1200 växtarters utbredning förändrades mellan första halvan av 1900-talet och början av 2000-talet.

Under denna period upphörde bete och slåtter på stora arealer med artrika gräsmarker, det vill säga ängs- och naturbetesmark som därefter har vuxit igen eller planterats med träd. Samtidigt har klimatet blivit nästan 1,5 grader varmare.

Enbuskar i betesmark
Gamla betesmarker behöver vårdas och restaureras för att gräsmarksarter ska kunna överleva på sikt. Bild: Alistair Auffret

Forskarna upptäckte att arter som är knutna till gamla betesmarker och ängar, som till exempel majviva, smörbollar och korskovall, har minskat sina utbredningar.

– Vi vet sedan tidigare att vi har förlorat många gräsmarker i Sverige, men att se hur detta har påverkat gräsmarksarternas regionala utbredningar är oroväckande, säger Alistair Auffret, docent i ekologi på SLU.

Nordliga arter minskade

Analyserna visade också att arter med relativt nordlig utbredning i Sverige var mer benägna att minska sina utbredningar. Däremot gick det bättre för värmeälskande växter och arter som redan från början hade relativt stor utbredning. De kunde dra nytta av de stigande temperaturerna.

Många av arterna som har ökat sin utbredning är dessutom mer knutna till skogsmiljöer. Dock handlar det inte om växter som behöver gammal naturskog, utan om arter som kan etablera sig snabbt på de övergivna och igenväxande gräsmarkerna.

Det har också gått bra för växter som förts in av människor, till exempel blomsterlupin och jättebalsamin.

– Vi såg att de arter som det gick bättre för främst fyllde luckorna i deras utbredning, medan växter som föredrar svalare temperaturer minskade mest i syd, säger Alistair Auffret.

Det har inte gått bra för alla skogslevande arter. Orkidén guckusko har också fått en mindre utbredning över tid. Bild: Alistair Auffret

Dubbelt bakslag

En viktig upptäckt var att kombinationen av gräsmarksförlust och klimatuppvärmning innebar ett dubbelt bakslag för vissa arter, och extra nytta för andra.

Till exempel minskade gräsmarksspecialisternas utbredning mest i varmare områden. När forskarna undersökte hur samtliga arter inom 5 x 5 kilometer stora ”landskapsrutor” påverkades av de miljöförändringar som skett blev detta samspel ännu tydligare.

Risken för lokala utdöenden var mindre där fler gräsmarker var bevarade, men den effekten försvann i de varmare områdena. Däremot kunde de flesta nya arter etablera sig i områden där både igenväxning och uppvärmning varit stor.

– Det är tydligt att det finns både vinnare och förlorare i naturen, och det är viktigt att ta hand om förlorarna. Samtidigt som de globala fossila utsläppen behöver minskas rejält, behöver vi i Sverige behålla och återställa våra värdefulla livsmiljöer, säger Alistair Auffret.

Studie:

Climate warming has compounded plant responses to habitat conversion in northern Europe, Nature Communications.

Kontakt:

Alistair Auffret, universitetslektor vid institutionen för ekologi, enheten för landskapsekologi, Sveriges lantbruksuniversitet, alistair.auffret@slu.se

Nyhetsbrev med aktuell forskning

Visste du att robotar som ser en i ögonen är lättare att snacka med? Missa ingen ny forskning, prenumerera på vårt nyhetsbrev!

Jag vill prenumerera