Politikerna i valrörelsen tycker inte bara olika – de tycker också att motståndarna är oärliga, ointelligenta och fördomsfulla, visar en ny studie om så kallad affektiv polarisering.
Med en dryg vecka kvar till valet är tonläget i politiken högt. Men skiljaktigheterna handlar inte bara om ideologi och åsikter. Man är också benägen att tycka att motståndarna är oärliga, ointelligenta och fördomsfulla. Det visar forskare vid Lunds och Göteborgs universitet i en studie om så kallad affektiv polarisering.
Tidigare studier från amerikansk politik har visat att den affektiva polariseringen, det vill säga den polarisering som är byggd på känslor snarare än ideologi, har ökat de senaste decennierna. Nu har för första gången några statsvetare och en psykolog gjort liknande studier i Sverige.
– Eftersom det är första gången som vi studerat detta kan vi inte avgöra om den affektiva polariseringen har ökat eller minskat, säger Hanna Bäck, professor i statsvetenskap i Lund. Däremot kan vi se att det framför allt är partierna på ytterkanterna, SD och V, som tillskriver sina motståndare negativa egenskaper såsom fördomar, bristande intelligens och oärlighet.
Brist på tillit hindrade konstruktiva politiska samtal
Sveriges politiska landskap präglas ju, till skillnad från många andra länder, av blockpolitik, ett system som Hanna Bäck tror kan ge näring åt affektiv polarisering; den som röstar på exempelvis Kristdemokraterna tenderar tillskriva de borgerliga politikerna bättre personliga karaktärsdrag än anhängarna av det röd-gröna blocket. Samma förutfattade meningar har vänster/mittenblocket gentemot sina koalitionspartier och motståndare.
– Att den här typen av partiskhet kan få besvärliga konsekvenser såg vi inte minst vid regeringsbildningen förra valet, säger Hanna Bäck. En studie vi gjorde om förhandlingarna efter valet 2018 visade att bristen av tillit stod i vägen för konstruktiva politiska diskussioner om sakfrågor.
Affektiv polarisering gentemot olika partiers anhängare
Affektiv polarisering gentemot olika partiers anhängare Källa: Den nationella SOM-undersökningen 2019. Renström m.fl. 2020.
Spelplanen inom svensk politik håller som bekant sedan några år tillbaka på att förändras radikalt. Gamla allianser löses upp och nya knyts.
– Vi kan bara spekulera, men det faktum att de gamla blocken håller på att luckras upp talar för att den affektiva polariseringen kommer att minska, eller åtminstone förändras över tid, säger Hanna Bäck. Den som vill bilda regering måste kunna hålla fler dörrar öppna.
Så även om politiker fortfarande talar om ”röda linjer” så har dessa blivit något färre sedan förra valrörelsen, menar Hanna Bäck. Möjligtvis kan man dock tala om att det finns en röd linje mellan de ”nya” blocken och gentemot SD.
Är affektiv polarisering ett problem för det demokratiska systemet?
– Både ja och nej. I måttliga doser kan det vara positivt eftersom väljarna blir mer engagerade och det kan leda till högre valdeltagande. Men om den politiska debatten präglas av alltför mycket affektiv polarisering kan det slå över så att väljarna uppfattar politiken som ”bara tjafs” och av den anledningen avstår från att rösta. Det finns även vissa studier som visar att en väldigt hög grad av affektiv polarisering kan leda till att individer tar till politiskt våld, till exempel om de inte accepterar en valförlust.
Studien:
134 dagar: om regeringsbildningen efter valet 2018 (pdf) (Jan Teorell, Johannes Lindvall, Hanna Bäck och Johan Hellström).
Läs också: Prat om ökad polarisering är mest snack. Det är användningen av ordet som ökar.
